022:014 Om någon lånar ett djur av en annan, och detta bliver skadat
eller dör, och dess ägare därvid icke är tillstädes, så skall
han giva full ersättning.
022:015 Är dess ägare tillstädes, då behöver han icke giva
ersättning. Var djuret lejt, då är legan ersättning.
022:016 Om någon förför en jungfru som icke är trolovad och lägrar
henne, så skall han giva brudgåva för henne och taga henne till
hustru.
022:017 Vägrar hennes fader att giva henne åt honom, då skall han gälda
en så stor penningsumma som man plägar giva i brudgåva för en
jungfru.
022:018 En trollkvinna skall du icke låta leva.
022:019 Var och en som beblandar sig med något djur skall straffas med
döden.
022:020 Den som offrar åt andra gudar än åt HERREN allena, han skall
givas till spillo.
022:021 En främling skall du icke förorätta eller förtrycka; I haven ju
själva varit främlingar i Egyptens land.
022:022 Änkor och faderlösa skolen I icke behandla illa.
022:023 Behandlar du dem illa, så skall jag förvisso höra deras rop, när
de ropa till mig;
022:024 och min vrede skall upptändas, och jag skall dräpa eder med
svärd; så att edra egna hustrur bliva änkor och edra barn
faderlösa.
022:025 Lånar du penningar åt någon fattig hos dig bland mitt folk, så
skall du icke handla mot honom såsom en ockrare; I skolen icke
pålägga honom någon ränta.
022:026 Har du av din nästa tagit hans mantel i pant, så skall du giva
den tillbaka åt honom, innan solen går ned;
022:027 den är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin
kropp. Vad skall han eljest hava på sig, när han ligger och
sover? Om han måste ropa till mig, så skall jag höra, ty jag är
barmhärtig.
022:028 Gud skall du icke häda, och över en hövding i ditt folk skall du
icke uttala förbannelser.
022:029 Av det som fyller din lada och av det som flyter ifrån din press
skall du utan dröjsmål frambära din gåva. Den förstfödde bland
dina söner skall du giva åt mig.
022:030 På samma sätt skall du göra med dina fäkreatur och din
småboskap. I sju dagar skola de stanna hos sina mödrar; på
åttonde dagen skall du giva dem åt mig.
022:031 Och I skolen vara mig ett heligt: folk; kött av ett djur som har
blivit ihjälrivet på marken skolen I icke äta, åt hundarna
skolen I kasta det.