017:025 En dåraktig son är sin faders grämelse
och en bitter sorg för henne som har fött honom.
017:026 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt;
att slå ädla män strider mot rättvisan.
017:027 Den som har vett, han spar sina ord;
och lugn till sinnes är en man med förstånd.
017:028 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis;
den som tillsluter sina läppar är förståndig.
018:001 Den egensinnige följer sin egen lystnad,
med all makt söker han strid.
018:002 Dåren frågar ej efter förstånd,
allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
018:003 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt,
och med skamlig vandel följer smälek.
018:004 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten,
såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
018:005 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt
ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
018:006 Dårens läppar komma med kiv,
och hans mun ropar efter slag.