018:007 Dårens mun är honom själv till olycka,
och hans läppar äro en snara hans liv.
018:008 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar
och tränga ned till hjärtats innandömen.
018:009 Den som är försumlig i sitt arbete,
han är allaredan en broder till rövaren.
018:010 HERRENS namn är ett starkt torn;
den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
018:011 Den rikes skatter äro honom en fast stad,
höga murar likna de, i hans inbillning.
018:012 Före fall går högmod i mannens hjärta,
och ödmjukhet går före ära.
018:013 Om någon giver svar, förrän han har hört,
så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
018:014 Mod uppehåller mannen i hans svaghet;
men ett brutet mod, vem kan bära det?
018:015 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap,
och de visas öron söka kunskap.
018:016 Gåvor öppna väg för en människa
och föra henne fram inför de store.