023:017 Låt icke ditt hjärta avundas syndare,
men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.
023:018 Förvisso har du då en framtid,
och ditt hopp varder icke om intet.
023:019 Hör, du min son, och bliv vis,
och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
023:020 Var icke bland vindrinkare,
icke bland dem som äro överdådiga i mat.
023:021 Ty drinkare och frossare bliva fattiga,
och sömnaktighet giver trasiga kläder.
023:022 Hör din fader, som har fött dig,
och förakta icke din moder, när hon varder gammal.
023:023 Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke,
sök vishet och tukt och förstånd.
023:024 Stor fröjd har den rättfärdiges fader;
den som har fått en vis son har glädje av honom.
023:025 Må då din fader och din moder få glädje,
och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.
023:026 Giv mig, min son, ditt hjärta,
och låt mina vägar behaga dina ögon.
023:027 Ty skökan är en djup grop,
och nästans hustru är en trång brunn.
023:028 Ja, såsom en rövare ligger hon på lur
och de trolösas antal förökar hon bland människorna.
023:029 Var är ve, var är jämmer?
Var äro trätor, var är klagan?
Var äro sår utan sak?
Var äro ögon höljda i dunkel?
023:030 Jo, där man länge sitter kvar vid vinet,
där man samlas för att pröva kryddade drycker.
023:031 Så se då icke på vinet, att det är så rött,
att det giver sådan glans i bägaren,
och att det så lätt rinner ned.
023:032 På sistone stinger det ju såsom ormen,
och likt basilisken sprutar det gift.
023:033 Dina ögon få då skåda sällsamma syner,
och ditt hjärta talar förvända ting.
023:034 Det är dig såsom låge du i havets djup,
eller såsom svävade du uppe i en mast:
023:035 »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta,
de stöta mig, men jag känner det icke.
När skall jag då vakna upp,
så att jag återigen får skaffa mig sådant?»
024:001 Avundas icke onda människor,
och hav ingen lust till att vara med dem.
024:002 Ty på övervåld tänka deras hjärtan,
och deras läppar tala olycka.
024:003 Genom vishet varder ett hus uppbyggt,
och genom förstånd hålles det vid makt.
024:004 Genom klokhet bliva kamrarna fyllda
med allt vad dyrbart och ljuvligt är.
024:005 En vis man är stark,
och en man med förstånd är väldig i kraft.
024:006 Ja, med rådklokhet skall man föra krig,
och där de rådvisa äro många, där går det väl.
024:007 Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige,
i porten kan han icke upplåta sin mun.
024:008 Den som tänker ut onda anslag,
honom må man kalla en ränksmidare.