024:009 Ett oförnuftigt påfund är synden,
och bespottaren är en styggelse för människor.
024:010 Låter du modet falla, när nöd kommer på,
så saknar du nödig kraft.
024:011 Rädda dem som släpas till döden,
och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.
024:012 Om du säger: »Se, vi visste det icke»,
så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det,
och om ej han som har akt på din själ vet det.
Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
024:013 Ät honung, min son, ty det är gott,
och självrunnen honung är söt för din mun.
024:014 Lik sådan må du räkna visheten för din själ.
Om du finner henne, så har du en framtid,
och ditt hopp varder då icke om intet.
024:015 Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning,
öva intet våld mot hans vilostad.
024:016 Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp;
men de ogudaktiga störta över ända olyckan.
024:017 Gläd dig icke, när din fiende faller,
och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,
024:018 på det att HERREN ej må se det med misshag
och flytta sin vrede ifrån honom.
024:019 Harmas icke över de onda,
avundas icke de ogudaktiga.
024:020 Ty den som är ond har ingen framtid;
de ogudaktigas lampa skall slockna ut.
024:021 Min son, frukta HERREN och konungen;
giv dig icke i lag med upprorsmän.
024:022 Ty plötsligt skall ofärd komma över dem,
och vem vet när deras år få en olycklig ände?
024:023 Dessa ord äro ock av visa män.