026:012 Ser du en man som tycker sig själv vara vis,
det är mer hopp om en dåre än om honom.
026:013 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen,
ja, ett lejon är på gatorna.
026:014 Dörren vänder sig på sitt gångjärn,
och den late vänder sig i sin säng.
026:015 Den late sticker sin hand i fatet,
men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
026:016 Den late tycker sig vara vis,
mer än sju som giva förståndiga svar.
026:017 Lik en som griper en hund i öronen
är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
026:018 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar
och skjuter och dödar,
026:019 är en man som bedrager sin nästa
och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
026:020 När veden tager slut, slocknar elden.
och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
026:021 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved,
så upptändes kiv av en trätgirig man.
026:022 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar
och tränga ned till hjärtats innandömen.