026:023 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl
äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
026:024 En fiende förställer sig i sitt tal,
men i sitt hjärta bär han på svek.
026:025 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke,
ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
026:026 Hatet brukar list att fördölja sig med,
men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
026:027 Den som gräver en grop, han faller själv däri,
och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
026:028 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat,
och en hal mun kommer fall åstad.
027:001 Beröm dig icke av morgondagen,
ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
027:002 Må en annan berömma dig, och icke din egen mun,
främmande, och icke dina egna läppar.
027:003 Sten är tung, och sand är svår att bära,
men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
027:004 Vrede är en grym sak och harm en störtflod,
men vem kan bestå mot svartsjuka?
027:005 Bättre är öppen tillrättavisning
än kärlek som hålles fördold.