031:004 Ej konungar tillkommer det, Lemoel,
ej konungar tillkommer det att dricka vin
ej furstar att fråga efter starka drycker.
031:005 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen
och förvända rätten för alla eländets barn.
031:006 Nej, åt den olycklige give man starka drycker
och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
031:007 Må dessa dricka och förgäta sitt armod
och höra upp att tänka på sin vedermöda.
031:008 Upplåt din mun till förmån för den stumme
och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
031:009 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa,
och skaffa den betryckte och fattige rätt.
031:010 En idog hustru, var finner man en sådan?
Långt högre än pärlor står hon i pris.
031:011 På henne förlitar sig hennes mans hjärta,
och bärgning kommer icke att fattas honom.
031:012 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är,
i alla sina levnadsdagar.
031:013 Omsorg har hon om ull och lin
och låter sina händer arbeta med lust.
031:014 Hon är såsom en köpmans skepp,
sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
031:015 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
031:016 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den;
av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
031:017 Hon omgjordar sina länder med kraft
och lägger driftighet i sina armar.