031:018 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl;
hennes lampa släckes icke ut om natten.
031:019 Till spinnrocken griper hon med sina händer,
och hennes fingrar fatta om sländan.
031:020 För den betryckte öppnar hon sin hand
och räcker ut sina armar mot den fattige.
031:021 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus,
ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
031:022 Sköna täcken gör hon åt sig,
hon har kläder av finaste linne och purpur.
031:023 Hennes man är känd i stadens portar,
där han sitter bland landets äldste.
031:024 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem,
och bälten avyttrar hon till krämaren.
031:025 Kraft och heder är hennes klädnad,
och hon ler mot den dag som kommer.
031:026 Sin mun upplåter hon med vishet,
och har vänlig förmaning på sin tunga.
031:027 Hon vakar över ordningen i sitt hus
och äter ej i lättja sitt bröd.