006:001 Ett elände som jag har sett under solen, och som kommer tungt
över människorna är det,
006:002 när Gud åt någon har givit rikedom och skatter och ära, så att
denne för sin räkning intet saknar av allt det han önskar sig,
och Gud sedan icke förunnar honom makt att själv njuta därav,
utan låter en främling få njuta därav; detta är fåfänglighet och
en usel plåga.
006:003 Om en man än finge hundra barn och finge leva i många år, ja, om
hans livsdagar bleve än så många, men hans själ icke finge njuta
sig mätt av hans goda, och om han så bleve utan begravning, då
säger jag: lyckligare än han är ett ofullgånget foster.
006:004 Ty såsom ett fåfängligt ting har detta kommit till världen, och
i mörker går det bort, och i mörker höljes dess namn;
006:005 det fick ej ens se solen, och det vet av intet. Ett sådant har
bättre ro än han.
006:006 Ja, om han än levde i två gånger tusen år utan att få njuta
något gott—gå icke ändå alla till samma mål?
006:007 All människans möda är för hennes mun,
och likväl bliver hennes hunger icke mättad.
006:008 Ty vad förmån har den vise framför dåren? Vad båtar det den
fattige, om han förstår att skicka sig inför de levande?
006:009 Bättre är att se något för ögonen än att fara efter något med
begäret.
Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
006:010 Vad som är, det var redan förut nämnt vid namn; förutbestämt var
vad en människa skulle bliva. Och hon kan icke gå till rätta
med honom som är mäktigare än hon själv.
006:011 Ty om man ock ordar än så mycket och därmed förökar
fåfängligheten, vad förmån har man därav?
007:001 Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?
007:002 Bättre är gott namn än god salva,
och bättre är dödens dag än födelsedagen.
007:003 Bättre än att gå i gästabudshus
är det att gå i sorgehus;
ty där är änden för alla människor,
och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
007:004 Bättre är grämelse än löje,
ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
007:005 De visas hjärtan äro i sorgehus,
och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
007:006 Bättre är att höra förebråelser av en vis man
än att få höra sång av dårar.
007:007 Ty såsom sprakandet av törne under grytan,
så är dårarnas löje.
Också detta är fåfänglighet.