010:016 Ve dig, du land vars konung är ett barn,
och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
010:017 Väl dig, du land vars konung är en ädling,
och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid,
med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
010:018 Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
010:019 Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.
010:020 Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.
011:001 Sänd ditt bröd över vattnet,
ty i tidens längd får du det tillbaka.
011:002 Dela vad du har i sju delar, ja, i åtta,
ty du vet icke vilken olycka som kan gå över landet.
011:003 Om molnen äro fulla av regn, så tömma de ut det på jorden; och om ett träd faller omkull, det må falla mot söder eller mot norr, så ligger det på den plats där det har fallit.
011:004 En vindspejare får aldrig så, och en molnspanare får aldrig skörda.
011:005 Lika litet som du vet vart vinden far,
eller huru benen bildas i den havandes liv,
lika litet förstår du Guds verk,
hans som verkar alltsammans.
011:006 Så ut om morgonen din säd,
och underlåt det ej heller om aftonen,
ty du vet icke vilketdera som är gagneligast,
eller om det ena jämte det andra är bäst.