002:014 Du min duva i bergsklyftan,
i klippväggens gömsle,
låt mig se ditt ansikte,
låt mig höra din röst;
ty din röst är så ljuv,
och ditt ansikte är så täckt.»
——
002:015 Fången rävarna åt oss,
de små rävarna,
vingårdarnas fördärvare,
nu då våra vingårdar stå i blom.
——
002:016 Min vän är min,
och jag är hans,
där han för sin hjord i bet ibland liljor.
002:017 Till dess morgonvinden blåser
och skuggorna fly,
må du ströva omkring,
lik en gasell, min vän,
eller lik en ung hjort,
på de kassiadoftande bergen.
003:001 Där jag låg på mitt läger om natten,
sökte jag honom som min själ har kär;
jag sökte honom, men fann honom icke.
003:002 »Jag vill stå upp och gå omkring i staden,
på gatorna och på torgen;
jag vill söka honom som min själ har kär.»
Jag sökte honom, men fann honom icke.
003:003 Väktarna mötte mig,
där de gingo omkring i staden.
»Haven I sett honom som min själ har kär?»
003:004 Knappt hade jag kommit förbi dem,
så fann jag honom som min själ har kär.
Jag tog honom fatt, och jag släppte honom icke,
förrän jag hade fört honom in i min moders hus,
in i min fostrarinnas kammare.
——
003:005 Jag besvär eder,
I Jerusalems döttrar,
vid gaseller och hindar på marken:
Oroen icke kärleken, stören den icke,
förrän den själv så vill.
——
003:006 Vem är hon som kommer hitupp från öknen
såsom i stoder av rök,
kringdoftad av myrra och rökelse
och alla slags köpmannakryddor?