001:016 »Vad du är skön, min vän!
Ja, ljuvlig är du,
och grönskande är vårt viloläger.
001:017 Bjälkarna i vår boning äro cedrar,
och cypresser vår väggpanel.»
002:001 »Jag är ett ringa blomster i Saron,
en lilja i dalen.»
002:002 »Ja, såsom en lilja bland törnen,
så är min älskade bland jungfrur.»
002:003 »Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd,
så är min vän bland ynglingar;
ljuvligt är mig att sitta i dess skugga,
och söt är dess frukt för min mun.
002:004 I vinsalen har han fört mig in,
och kärleken är hans baner över mig.
002:005 Vederkvicken mig med druvkakor,
styrken mig med äpplen;
ty jag är sjuk av kärlek.»
——
002:006 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och hans högra omfamnar mig.
002:007 Jag besvär eder,
I Jerusalems döttrar,
vid gaseller och hindar på marken:
Oroen icke kärleken, stören den icke,
förrän den själv så vill.
——
002:008 Hör, där är min vän!
Ja, där kommer han,
springande över bergen,
hoppande fram på höjderna.
002:009 Lik en gasell är min vän
eller lik en ung hjort.
Se, nu står han där
bakom vår vägg,
han blickar in genom fönstret,
han skådar genom gallret.
002:010 Min vän begynner tala,
han säger till mig:
»Stå upp, min älskade,
du min sköna, och kom hitut.
002:011 Ty se, vintern är förbi,
regntiden är förliden
och har gått sin kos.
002:012 Blommorna visa sig på marken,
tiden har kommit, då vinträden skäras,
och turturduvan låter höra
sin röst i vårt land.
002:013 Fikonträdets frukter begynna att mogna,
vinträden stå redan i blom,
de sprida sin doft.
Stå upp, min älskade, min sköna,
och kom hitut.