012:013 Änden på talet, om vi vilja höra huvudsumman, är detta: Frukta
Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till.
012:014 Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer allt
vad förborgat är, evad det är gott eller ont.
Höga Visan
001:001 Sångernas sång av Salomo.
001:002 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun!
Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
001:003 Ljuv är doften av dina salvor,
ja, en utgjuten salva är ditt namn;
fördenskull hava tärnorna dig kär.
001:004 Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ——
001:005 Svart är jag, dock är jag täck,
I Jerusalems döttrar,
lik Kedars hyddor,
lik Salomos tält.
001:006 Sen icke därpå att jag är så svart,
att solen har bränt mig så.
Min moders söner blevo vreda på mig
och satte mig till vingårdsvakterska;
min egen vingård kunde jag icke vakta.
001:007 »Säg mig, du som min själ har kär:
Var för du din hjord i bet?
Var låter du den vila om middagen?
Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna
vid dina vänners hjordar.»
001:008 »Om du icke vet det,
du skönaste bland kvinnor,
så gå blott åstad i hjordens spår,
och för dina killingar i bet
vid herdarnas tält.»
——
001:009 »Vid ett sto i Faraos spann
förliknar jag dig, min älskade.
001:010 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen,
din hals med sina pärlerader.
001:011 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig
med silverkulor på.»
001:012 »Medan konungen håller sin fest,
sprider min nardus sin doft.
001:013 Min vän är för mig ett myrragömme,
som jag bär i min barm.
001:014 Min vän är för mig en klase cyperblommor
från En-Gedis vingårdar.»
001:015 »Vad du är skön, min älskade!
Vad du är skön!
Dina ögon äro duvor.»