004:016 »Vakna upp, du nordanvind,
och kom, du sunnanvind;
blås genom min lustgård,
låt dess vällukt strömma ut.
Må min vän komma till sin lustgård
och äta dess ädla frukter.»
004:001 »Ja, jag kommer till min lustgård,
du min syster, min brud;
jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor,
jag äter min honungskaka och min honung,
jag dricker mitt vin och min mjölk.»
——
Äten, I kära, och dricken,
ja, berusen eder av kärlek.
005:002 Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta.
Hör, då klappar min vän på dörren:
»Öppna för mig, du min syster,
min älskade, min duva, min fromma;
ty mitt huvud är fullt av dagg,
mina lockar av nattens droppar.»
005:003 »Jag har lagt av mina kläder;
skulle jag nu åter taga dem på mig?
Jag har tvagit mina fötter;
skulle jag nu orena dem?»
005:004 Min vän räckte in sin hand genom luckan;
då rördes mitt hjärta över honom.
005:005 Jag stod upp för att öppna för min vän,
och mina händer dröpo av myrra,
mina fingrar av flytande myrra,
som fuktade rigelns handtag.
005:006 Så öppnade jag för min vän,
men min vän var borta och försvunnen.
Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord.
Jag sökte honom, men fann honom icke;
jag ropade på honom, men han svarade mig icke.
005:007 Väktarna mötte mig,
där de gingo omkring i staden,
de slogo mig, de sårade mig;
de ryckte av mig min mantel,
väktarna på murarna.
005:008 »Jag besvär eder,
I Jerusalems döttrar,
om I finnen min vän,
så sägen—ja, vad skolen I säga honom?
Att jag är sjuk av kärlek!»