009:001 Dock, natt skall icke förbliva där nu ångest råder. I den förgångna tiden har har han låtit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.

009:002 Det folk som vandrar i mörkret
skall se ett stort ljus;
ja, över dem som bo i dödsskuggans land
skall ett ljus skina klart.
009:003 Du skall göra folket talrikt,
du skall göra dess glädje stor;
inför dig skola de glädja sig,
såsom man glädes under skördetiden,
såsom man fröjdar sig,
när man utskiftar byte.
009:004 Ty du skall bryta sönder deras bördors ok
och deras skuldrors gissel
och deras plågares stav,
likasom i Midjans tid.
009:005 Och skon som krigaren bar i stridslarmet,
och manteln som sölades i blod,
allt sådant skall brännas upp
och förtäras av eld.
009:006 Ty ett barn varder oss fött,
en son bliver oss given,
och på hans skuldror
skall herradömet vila;
och hans namn skall vara:
Underbar i råd,
Väldig Gud,
Evig fader,
Fridsfurste.
009:007 Så skall herradömet varda stort
och friden utan ände
över Davids tron
och över hans rike;
så skall det befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet,
från nu och till evig tid.
HERREN Sebaots nitälskan
skall göra detta.

009:008 Ett ord sänder Herren mot Jakob,
och det slår ned i Israel,
009:009 och allt folket får förnimma det,
Efraim och Samarias invånare,
de som säga i sitt övermod
och i sitt hjärtas stolthet:
009:010 »Tegelmurar hava fallit,
men med huggen sten bygga vi upp nya;
mullbärsfikonträd har man huggit ned,
men cederträd sätta vi i deras ställe.»
009:011 Och HERREN uppreser mot dem Resins ovänner
och uppeggar deras fiender,
009:012 araméerna från den ena sidan
och filistéerna från den andra,
och de äta upp Israel med glupska gap.
Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,
hans hand är ännu uträckt.

009:013 Men folket vänder ej åter
till honom som slår dem;
Herren Sebaot
söka de icke.
009:014 Därför avhugger HERREN på Israel
både huvud och svans,
han hugger av både palmtopp och sävstrå,
allt på en dag—
009:015 de äldste och högst uppsatte
de äro huvudet,
och profeterna, de falska vägvisarna,
de äro svansen.
009:016 Ty detta folks ledare föra det vilse,
och de som låta leda sig gå i fördärvet.
009:017 Därför kan Herren icke glädja sig
över dess unga män,
ej heller hava förbarmande
med dess faderlösa och änkor;
ty de äro allasammans gudlösa ogärningsmän,
och var mun talar dårskap.
Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,
hans hand är ännu uträckt.

009:018 Ty ogudaktigheten förbränner såsom en eld,
den förtär tistel och törne;
den tänder på den tjocka skogen,
så att den går upp i höga virvlar av rök.
009:019 Genom HERREN Sebaots förgrymmelse
har landet råkat i brand,
och folket är likasom eldsmat;
den ene skonar icke den andre.
009:020 Man river åt sig till höger och förbliver dock hungrig,
man tager för sig till vänster och bliver dock ej mätt;
envar äter köttet på sin egen arm:
009:021 Manasse äter Efraim,
och Efraim Manasse,
och båda tillhopa vända sig mot Juda.
Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,
hans hand är ännu uträckt.

010:001 Ve eder som stadgen orättfärdiga stadgar!
I skriven, men våldslagar skriven I
010:002 för att vränga de ringas sak
och beröva de fattiga i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till edert byte
och plundra de faderlösa.
010:003 Vad viljen I göra på hemsökelsens dag,
när ovädret kommer fjärran ifrån?
Till vem viljen I fly för att få hjälp,
och var viljen I lämna edra skatter i förvar?
010:004 Om man ej böjer knä såsom fånge,
så måste man falla bland de dräpta.
Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,
hans hand är ännu uträckt.

010:005 Ve över Assur, min vredes ris,
som bär min ogunst såsom en stav i sin hand!
010:006 Mot ett gudlöst folk sänder jag honom,
och mot min förgrymmelses folk bjuder jag honom gå,
för att taga rov och göra byte,
och för att nedtrampa det såsom orenlighet på gatorna.
010:007 Men så menar icke han,
och i sitt hjärta tänker han ej så,
utan hans hjärta står efter att förgöra
och efter att utrota folk i mängd.
010:008 Han säger: »Äro mina hövdingar ej allasammans konungar?
010:009 Har det icke gått Kalno såsom Karkemis,
och Hamat såsom Arpad,
och Samaria såsom Damaskus?
010:010 Då min hand har träffat de andra gudarnas riken,
vilkas beläten voro förmer än Jerusalems och Samarias,
010:011 skulle jag då ej kunna göra med Jerusalem och dess gudabilder
vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?»

010:012 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg
och i Jerusalem, då skall jag hemsöka den assyriske konungens
hjärtas högmodsfrukt och hans stolta ögons förhävelse.
010:013 Ty han säger:

»Med min hands kraft har jag utfört detta
och genom min vishet, ty jag har förstånd.
Jag flyttade folkens gränser,
deras förråd utplundrade jag,
och i min väldighet stötte jag härskarna från tronen.
010:014 Och min hand grep efter folkens skatter
såsom efter fågelnästen,
och såsom man samlar övergivna ägg,
så samlade jag jordens alla länder;
ingen fanns, som rörde vingen
eller öppnade näbben till något ljud.»

010:015 Skall då yxan berömma sig mot honom som hugger med den,
eller sågen förhäva sig mot honom som sätter den i rörelse?
Som om käppen satte i rörelse honom som lyfter den,
eller staven lyfte en som dock är förmer än ett stycke trä!
010:016 Så skall då Herren, HERREN Sebaot
sända tärande sjukdom i hans feta kropp,
och under hans härlighet skall brinna en brand
likasom en brinnande eld.
010:017 Och Israels ljus skall bliva en eld
och hans Helige en låga,
och den skall bränna upp och förtära dess törnen
och dess tistlar, allt på en dag.
010:018 Och på hans skogars och parkers härlighet
skall han alldeles göra en ände;
det skall vara, såsom när en sjuk täres bort.
010:019 De träd som bliva kvar i hans skog
skola vara lätt räknade;
ett barn skall kunna teckna upp dem.