013:001 Detta är en utsaga om Babel, vad som uppenbarades för Jesaja,
Amos' son.

013:002 Resen upp ett baner på ett kalt berg,
ropen högt till dem;
viften med handen att de må draga in
genom de mäktiges portar.
013:003 Jag själv har bådat upp mina invigda,
ja, kallat mina hjältar till mitt vredesverk,
min stolta skara, som jublar.

013:004 Hör, det larmar på bergen
såsom av ett stort folk.
Hör, det sorlar av riken
med hopade hednafolk.
HERREN Sebaot mönstrar
sin krigarskara.
013:005 Ifrån fjärran land komma de,
ifrån himmelens ända,
HERREN och hans vredes redskap,
för att fördärva hela jorden.
013:006 Jämren eder, ty nära är HERRENS dag;
såsom våld från den Allsvåldige kommer den.
013:007 Därför sjunka alla händer ned,
och alla människohjärtan förfäras.
013:008 Man förskräckes, man gripes
av ångest och kval,
ja, våndas såsom en barnaföderska.
Häpen stirrar den ene på den andre;
röda såsom eldslågor äro deras ansikten.
013:009 Se, HERRENS dag kommer,
gruvlig och med förgrymmelse
och med vredesglöd,
för att göra jorden till en ödemark
och utrota syndarna som där bo.
013:010 Ty himmelens stjärnor och stjärnbilder
sända ej mer ut sitt ljus,
solen går mörk upp,
och månens ljus skiner icke.
013:011 Jag skall hemsöka jordens krets för dess ondska
och de ogudaktiga för deras missgärning;
jag skall göra slut på de fräckas övermod
och slå ned våldsverkarnas högmod.
013:012 Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld,
en människa mer sällsynt än guld från Ofir.
013:013 Därför skall jag komma himmelen att darra,
och jorden skall bäva och vika från sin plats—
genom HERREN Sebaots förgrymmelse,
på hans glödande vredes dag.

013:014 Och likasom jagade gaseller
och en hjord som ingen samlar
vända de då hem, var och en till sitt folk,
och fly, var och en till sitt land.
013:015 Men envar som upphinnes bliver genomborrad,
och envar som gripes faller för svärd.
013:016 Deras späda barn krossas
inför deras ögon,
deras hus plundras,
och deras kvinnor skändas.

013:017 Ty se, jag vill uppväcka mot dem mederna,
som akta silver för intet
och icke fråga efter guld.
013:018 Deras bågar skola fälla de unga männen,
med frukten i moderlivet hava de intet förbarmande,
och barnen skona de icke.
013:019 Och det skall gå med Babel, rikenas krona,
kaldéernas ära och stolthet,
likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.
013:020 Aldrig mer skall det bliva bebyggt,
från släkte till släkte skall det ligga obebott;
ingen arab skall där slå upp sitt tält,
ingen herde lägra sig där med sin hjord.
013:021 Nej, öknens djur skola lägra sig där,
och dess hus skola fyllas av uvar;
strutsar skola bo där,
och gastar skola hoppa där.
013:022 Schakaler skola tjuta i dess palatser
och ökenhundar i praktbyggnaderna.
Snart kommer dess tid;
dess dagar skola ej fördröjas.

014:001 Ty HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång
utvälja Israel och låta dem komma till ro i deras land; och
främlingar skola sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.
014:002 Och folk skola taga dem och föra dem hem igen; men Israels hus
skall lägga dem under sig såsom sin arvedel i HERRENS land, och
skall göra dem till trälar och trälinnor. Så skola de få sina
fångvaktare till fångar och råda över sina plågare.

014:003 Och på den dag då HERREN låter dig få ro från din vedermöda
och ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd,
014:004 då skall du stämma upp denna visa över konungen i Babel, du
skall säga:

»Vilken ände har icke plågaren fått,
vilken ände pinoorten!
014:005 HERREN har brutit sönder
de ogudaktigas stav,
tyrannernas ris,
014:006 det ris som i grymhet slog folken
med slag på slag,
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
014:007 Hela jorden har nu fått vila och ro;
man brister ut i jubel.
014:008 Själva cypresserna glädja sig över ditt fall,
så ock Libanons cedrar:
'Sedan du nu ligger där, drager ingen hitupp
för att hugga ned oss.'

014:009 Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull,
när det måste taga emot dig.
Skuggorna där väckas upp för din skull,
jordens alla väldige;
folkens alla konungar måste stå upp
från sina troner.
014:010 De upphäva alla sin röst
och säga till dig:
'Så har då också du blivit maktlös såsom vi,
ja, blivit vår like.'
014:011 Ned till dödsriket har din härlighet måst fara,
och dina harpors buller;
förruttnelse är bädden under dig,
och maskar äro ditt täcke.

014:012 Huru har du icke fallit ifrån himmelen,
du strålande morgonstjärna!
Huru har du icke blivit fälld till jorden,
du folkens förgörare!
014:013 Det var du som sade i ditt hjärta:
'Jag vill stiga upp till himmelen;
högt ovanför Guds stjärnor
vill jag ställa min tron;
jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg
längst uppe i norr.
014:014 Jag vill stiga upp över molnens höjder,
göra mig lik den Högste.'