014:015 Nej, ned till dödsriket måste du fara,
längst ned i graven.
014:016 De som se dig stirra på dig,
de betrakta dig och säga:
'Är detta den man som kom jorden att darra
och riken att bäva,
014:017 den som förvandlade jordkretsen till en öken
och förstörde dess städer,
den som aldrig frigav sina fångar,
så att de fingo återvända hem?'
014:018 Folkens alla konungar
ligga allasammans med ära
var och en i sitt vilorum;
014:019 men du ligger obegraven och bortkastad,
lik en föraktad gren;
du ligger där överhöljd av dräpta,
av svärdsslagna män,
av döda som hava farit ned i gravkammaren,
lik ett förtrampat as.
014:020 Du skulle icke såsom de
få vila i en grav,
ty du fördärvade ditt land
och dräpte ditt folk.
Om ogärningsmännens avföda
skall man aldrig mer tala.
014:021 Anställen ett blodbad på hans söner
för deras fäders missgärning.
De få ej stå upp och besitta jorden
och fylla jordkretsens yta med städer.»
014:022 Nej, jag skall stå upp emot dem, säger HERREN Sebaot; och jag
skall utrota ur Babel både namn och kvarleva, både barn och
efterkommande, säger HERREN.
014:023 Och jag skall göra det till ett tillhåll för rördrommar och
fylla det med sumpsjöar; ja, jag skall bortsopa det med
ödeläggelsens kvast, säger HERREN Sebaot.
014:024 HERREN Sebaot har svurit och sagt:
Sannerligen, såsom jag har tänkt, så skall det ske,
och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.
014:025 Jag skall krossa Assur i mitt land,
och på mina berg skall jag förtrampa honom.
Så skall hans ok bliva borttaget ifrån dem
och hans börda tagas av deras skuldra.
014:026 Detta är det beslut som är fattat
mot hela jorden;
detta är den hand som är uträckt
mot alla folk.
014:027 Ty HERREN Sebaot har beslutit det;
vem kan då göra det om intet?
Hans hand är det som är uträckt;
vem kan avvända den?
014:028 I det år då konung Ahas dog förkunnades följande utsaga:
014:029 Gläd dig icke, du filistéernas hela land,
över att det ris som slog dig är sönderbrutet;
ty från ormens rot skall en basilisk komma fram,
och dennes avkomma bliver en flygande drake.
014:030 De utarmade skola sedan få bete
och de fattiga få lägra sig i trygghet;
men telningarna från din rot skall jag döda genom hunger,
och vad som bliver kvar av dig skall dräpas.
014:031 Jämra dig, du port; ropa, du stad;
försmält av ångest, du filistéernas hela land.
Ty norrifrån kommer en rök;
i fiendeskarornas tåg bliver ingen efter.
014:032 Vad skall man då svara
det främmande folkets sändebud?
Jo, att det är HERREN som har grundat Sion,
och att de betryckta bland hans folk där hava sin tillflykt.
015:001 Utsaga om Moab.