019:022 Så skall då HERREN slå Egypten—slå, men ock hela; när de
omvända sig till HERREN, skall han bönhöra dem och hela dem.
019:023 På den tiden skall en banad väg leda från Egypten till Assyrien,
och assyrierna skola komma in i Egypten, och egyptierna in i
Assyrien; och egyptierna skola hålla gudstjänst tillsammans med
assyrierna.
019:024 På den tiden skall Israel, såsom den tredje i förbundet, stå vid
sidan av Egypten och Assyrien, till en välsignelse på jorden.
019:025 Och HERREN Sebaot skall välsigna dem och säga:
Välsignad vare du Egypten, mitt folk,
och du Assyrien, mina händer verk,
och du Israel, min arvedel!
020:001 I det år då Tartan kom till Asdod, utsänd av Sargon, konungen i
Assyrien—varefter han ock belägrade Asdod och intog det—
020:002 på den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos' son, och sade:
»Upp, lös säcktygsklädnaden från dina länder, och drag dina
skor av dina fötter.» Och denne gjorde så och gick naken och
barfota.
020:003 Sedan sade HERREN: »Likasom min tjänare Jesaja har gått naken
och barfota och nu i tre år varit till tecken och förebild
angående Egypten och Etiopien,
020:004 så skall konungen i Assyrien låta fångarna ifrån Egypten och de
bortförda från Etiopien, både unga och gamla, vandra åstad nakna
och barfota, med blottad bak, Egypten till blygd.
020:005 Då skola de häpna och blygas över Etiopien, som var deras hopp,
och över Egypten, som var deras stolthet.
020:006 På den dagen skola inbyggarna här i kustlandet säga: 'Se, så
gick det med dem som voro vårt hopp, med dem till vilka vi
flydde, för att få hjälp och bliva räddade undan konungen i
Assyrien; huru skola vi då själva kunna undkomma?'»
021:001 Utsaga om Öknen vid havet.
Likasom en storm
som far fram i Sydlandet
kommer det från öknen,
från det fruktansvärda landet.
021:002 En gruvlig syn
har blivit mig kungjord:
»Härjare härja,
rövare röva.
Drag upp, du Elam!
Träng på, du Mediens folk!
På all suckan
vill jag göra slut.»
021:003 Fördenskull darra
nu mina länder,
ångest griper mig,
lik en barnaföderskas ångest;
förvirring kommer över mig,
så att jag icke kan höra,
förskräckelse fattar mig,
så att jag icke kan se.
021:004 Mitt hjärta är utom sig,
jag kväljes av förfäran;
skymningen, som jag längtade efter,
vållar mig nu skräck.
021:005 Man dukar bord,
man breder ut täcken,
man äter och dricker.
Nej, stån upp, I furstar;
smörjen edra sköldar!
021:006 Ty så har Herren
sagt till mig:
»Gå och ställ ut en väktare;
vad han får se, det må han förkunna.
021:007 Och om han ser ett tåg,
ryttare par efter par,
ett tåg av åsnor,
ett tåg av kameler,
då må han giva akt,
noga giva akt.»
021:008 Och denne ropade,
såsom ett lejon ryter:
»Herre, här står jag
på vakt beständigt,
dagen igenom,
och jag förbliver
här på min post
natt efter natt.
021:009 Och se, nu kommer här
ett tåg av män,
ryttare par efter par!»
Och åter talade han och sade:
»Fallet, fallet är Babel!
Alla dess gudabeläten
äro nedbrutna till jorden.»
021:010 O du mitt krossade,
mitt söndertröskade folk,
vad jag har hört
av HERREN Sebaot,
Israels Gud,
det har jag förkunnat för eder.