028:023 Lyssnen och hören min röst,
akten härpå och hören mitt tal.
028:024 När åkermannen vill så,
plöjer han då beständigt
och hackar upp och harvar sin mark?
028:025 Nej, fastmer: sedan han har jämnat fältet,
strör han ju där svartkummin
och kastar dit kryddkummin
och sår vete i rader
och korn på dess särskilda plats
och spält i kanten.
028:026 Ty hans Gud har undervisat honom
och lärt honom det rätta sättet.
028:027 Man tröskar ju ej heller svartkummin med tröskvagn
och låter ej vagnshjul gå över kryddkummin,
utan klappar ut svartkummin med stav
och kryddkummin med käpp.
028:028 Och brödsäden, tröskar man sönder den?
Nej, man plägar icke oavlåtligt tröska den
och driva sina vagnshjul och hästar däröver;
man vill ju icke tröska sönder den.
028:029 Också detta kommer
från HERREN Sebaot;
han är underbar i råd
och stor i vishet.
029:001 Ve dig, Ariel, Ariel,
du stad, där David slog upp sitt läger!
Läggen år till år
och låten högtiderna fullborda sitt kretslopp,
029:002 så skall jag bringa Ariel i trångmål;
jämmer skall följa på jämmer,
och då bliver det för mig ett verkligt Ariel.
029:003 Jag skall slå läger runt omkring dig
och omsluta dig med vallar
och resa upp bålverk emot dig.
029:004 Då skall du tala djupt nedifrån jorden,
och dina ord skola dämpade komma fram ur stoftet;
din röst skall höras såsom en andes ur jorden,
och ur stoftet skall du viska fram dina ord.
029:005 Men främlingshopen skall bliva såsom fint damm
och våldsverkarhopen såsom bortflyende agnar;
plötsligt och med hast skall detta ske.
029:006 Från HERREN Sebaot skall hemsökelsen komma,
med tordön och jordbävning och stort dunder,
med storm och oväder
och med lågor av förtärande eld.
029:007 Och hela hopen av alla de folk
som drogo i strid mot Ariel,
de skola vara såsom en drömsyn om natten,
alla som drogo i strid mot det och dess borg
och bragte det i trångmål.
029:008 Såsom när den hungrige drömmer att han äter,
men vaknar och känner sin buk vara tom,
och såsom när den törstande drömmer att han dricker,
men vaknar och känner sig törstig och försmäktande,
så skall det gå med hela hopen av alla de folk
som drogo i strid mot Sions berg.
029:009 Stån där med häpnad, ja, varen häpna;
stirren eder blinda, ja, varen blinda,
I som ären druckna, men icke av vin,
I som raglen, men icke av starka drycker.
029:010 Ty HERREN har utgjutit över eder
en tung sömns ande
och har tillslutit edra ögon;
han har höljt mörker över profeterna
och över siarna, edra ledare.
029:011 Och så har profetsynen om allt detta blivit för eder lik orden i
en förseglad bok: om man räcker en sådan åt någon som kan läsa
och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan det icke, den är
ju förseglad»,
029:012 och om man räcker den åt någon som icke kan läsa och säger: »Läs
detta», så svarar han: »Jag kan icke läsa.»
029:013 Och HERREN har sagt:
Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun
och ärar mig med sina läppar,
men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig,
så att deras fruktan för mig
består i inlärda människobud,
029:014 därför skall jag ännu en gång
göra underbara ting mot detta folk,
ja, underbara och förunderliga;
de visas vishet skall förgås,
och de förståndigas förstånd skall bliva förmörkat.
029:015 Ve eder, I som söken att dölja edra rådslag för HERREN i djupet,
och som bedriven edra verk i mörkret, I som sägen: »Vem ser oss,
och vem känner oss?»
029:016 Huru förvända ären I icke! Skall då leret aktas lika med
krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: »Han har icke
gjort mig»? Eller skall bilden säga om honom som har format
den: »Han förstår intet»?
029:017 Se, ännu allenast en liten tid,
och Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält
och det bördiga fältet räknas såsom vildmark.
029:018 De döva skola på den tiden
höra vad som läses för de,
och de blindas ögon skola se
och vara fria ifrån dunkel och mörker;
029:019 och de ödmjuka skola då känna
allt större glädje i HERREN;
och de fattigaste bland människor
skola fröjda sig i Israels Helige.
029:020 Ty våldsverkarna äro då icke mer till,
bespottarna hava fått en ände,
och de som stodo efter fördärv äro alla utrotade,
029:021 de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo fällda
och snärjde den som skulle skipa rätt i porten
och genom lögn vrängde rätten för den rättfärdige.
029:022 Därför säger HERREN så till Jakobs hus,
han som förlossade Abraham:
Nu skall Jakob icke mer behöva blygas,
nu skall hans ansikte ej vidare blekna;
029:023 ty när han—hans barn—få se mina händer verk ibland sig,
då skola de hålla mitt namn heligt,
de skola hålla Jakobs Helige helig
och förskräckas för Israels Gud.
029:024 De förvillade skola då få förstånd,
och de knorrande skola taga emot lärdom.
030:001 Ve eder, I vanartiga barn,
säger HERREN,
I som gören upp rådslag
som icke komma från mig,
och sluten förbund,
utan att min Ande är med,
så att I därigenom hopen
synd på synd,
030:002 I som dragen ned till Egypten,
utan att hava rådfrågat min mun,
för att söka eder ett värn hos Farao
och en tillflykt under Egyptens skugga!
030:003 Se, Faraos värn
skall bliva eder till skam,
och tillflykten under Egyptens skugga
skall bliva eder till blygd.
030:004 Ty om ock hans furstar äro i Soan,
och om än hans sändebud komma ända till Hanes,
030:005 så skall dock var man få blygas över detta folk,
som icke kan hjälpa dem,
icke vara till bistånd och hjälp,
utan allenast till skam och smälek.
030:006 Utsaga om Söderlandets odjur.