026:015 Du förökade en gång folket, HERRE;
du förökade folket och bevisade dig härlig;
du utvidgade landets alla gränser.
026:016 HERRE, i nöden hava de nu sökt dig,
de hava utgjutit tysta böner,
när din tuktan kom över dem.
026:017 Såsom en havande kvinna,
då hon är nära att föda,
våndas och ropar
i sina kval,
så var det med oss
inför ditt ansikte, o HERRE.
026:018 Vi voro också havande och våndades;
men när vi födde, var det vind.
Vi kunde icke bereda
frälsning åt landet;
inga människor födas mer
till att bo på jordens krets.
026:019 Men dina döda må få liv igen;
mina dödas kroppar må åter stå upp.
Vaknen upp och jublen,
I som liggen i graven;
ty din dagg är en ljusets dagg,
och jorden skall giva igen de avsomnade.
026:020 Välan då, mitt folk,
gå in i dina kamrar
och stäng igen dörrarna om dig;
göm dig ett litet ögonblick,
till dess att vreden har gått förbi.
026:021 Ty se, HERREN
träder ut ur sin boning,
för att hemsöka jordens inbyggare
för deras missgärning;
och jorden skall låta komma i dagen
allt blod som där har blivit utgjutet,
och skall icke längre betäcka
dem som där hava blivit dräpta.

027:001 På den tiden skall HERREN
med sitt svärd, det hårda,
det stora och starka,
hemsöka Leviatan,
den snabba ormen,
och Leviatan,
den ringlande ormen,
och skall dräpa draken,
som ligger i havet.

027:002 På den tiden skall finnas
en vingård, rik på vin,
och man skall sjunga om den:

027:003 Jag, HERREN, är dess vaktar,
åter och åter vattnar jag den.
För att ingen skall skada den,
vaktar jag den natt och dag.
027:004 Jag vredgas icke på den;
nej, om tistel och törne
ville begynna strid,
så skulle jag gå löst därpå
och bränna upp alltsammans.
027:005 Eller ock måste man söka skydd hos mig
och göra fred med mig;
ja, fred måste man göra med mig.

027:006 I tider som komma skall Jakob skjuta rötter
och Israel grönska och blomstra;
jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt.
027:007 Har man väl plågat dem så, som han plågade deras plågare?
Eller dräptes de så, som deras dräpta fiender blevo dräpta?
027:008 Nej, väl näpste han folket, när han förkastade och försköt det,
väl ryckte han bort det med sin hårda vind,
på östanstormens dag;
027:009 men därför kan ock Jakobs missgärning
då bliva försonad
och deras synds borttagande
då giva fullmogen frukt,
när alla stenar i deras altaren äro förstörda
—såsom då man krossar sönder kalkstycken—
och när Aseror och solstoder ej mer resas upp.

027:010 Se, den fasta staden ligger öde,
den har blivit en folktom plats,
övergiven såsom en öken,
kalvar gå där i bet
och lägra sig där
och avbita de kvistar där finnas.
027:011 Och när grenarna äro torra, bryter man av dem,
och kvinnor komma
och göra upp eld med dem.
Ty detta är icke ett folk med förstånd;
därför visar deras skapare dem intet förbarmande,
och deras danare dem ingen misskund.

027:012 Och det skall ske på den tiden
att HERREN anställer en inbärgning,
från den strida floden intill Egyptens bäck;
och I skolen varda insamlade,
en och en, I Israels barn.
027:013 Och det skall ske på den tiden
att man stöter i en stor basun;
och de som hava varit borttappade i Assyriens land
och fördrivna till Egyptens land,
de skola då komma;
och de skola tillbedja HERREN
på det heliga berget i Jerusalem.

028:001 Ve dig, du Efraims
druckna mäns stolta krona,
du hans strålande härlighets
vissnande blomster
på bergshjässan ovan de vinberusades
bördiga dal!
028:002 Se, från Herren kommer
en som är stark och väldig,
lik en hagelskur,
en förödande storm,
lik en störtskur med väldiga,
översvämmande vatten,
som slår allt till jorden med mat.
028:003 Under fötterna bliver den då trampad,
Efraims druckna mäns
stolta krona.
028:004 Och det går med hans strålande härlighets
vissnande blomma
på bergshjässan ovan
den bördiga dalen,
såsom det går med ett fikon därnere,
ett som har mognat före sommarskörden:
så snart någon får syn därpå, slukar han det,
medan han ännu har det i sin hand.
028:005 På den tiden skall HERREN Sebaot
bliva en härlig krona
och en strålande krans
för kvarlevan av sitt folk;
028:006 och han skall bliva en rättens ande
för den som skipar rätt,
och en starkhetsmakt
för dem som driva fienden på porten.

028:007 Men också här
raglar man av vin,
stapplar man av starka drycker;
både präster och profeter
ragla av starka drycker,
de äro överlastade av vin,
de stappla av starka drycker;
de ragla, när de profetera,
de vackla, när de skipa rätt.
028:008 Ja, alla bord äro fulla
av vämjeliga spyor,
ingen ren fläck finnes.
028:009 —»Vem är det då han vill lära förstånd,
och vem skall han få att giva akt på sin predikan?
Äro vi då nyss avvanda från modersmjölken,
nyss tagna från modersbröstet?
028:010 Det är ju gnat på gnat, gnat på gnat,
prat på prat, prat på prat,
litet här, litet där!»
028:011 —Ja väl, genom stammande läppar
och på ett främmande tungomål
skall han tala till detta folk,
028:012 han som en gång sade till dem:
»Här är vilostaden,
låten den trötte få vila;
här är vederkvickelsens ort.»
Men sådant ville de icke höra.
028:013 Så skall då HERRENS ord bliva för dem
»gnat på gnat, gnat på gnat,
prat på prat, prat på prat,
litet här, litet där».
Och så skola de, bäst de gå där,
falla baklänges och krossas,
varda snärjda och fångade.

028:014 Hören därför HERRENS ord, I bespottare, I som råden över folket här i Jerusalem. 028:015 Eftersom I sägen: »Vi hava slutit ett förbund med döden, med dödsriket hava vi ingått ett fördrag; om ock gisslet far fram likt en översvämmande flod, skall det icke nå oss, ty vi hava gjort lögnen till vår tillflykt och falskheten till vårt beskärm», 028:016 därför säger Herren, HERREN så: Se, jag har lagt i Sion en grundsten, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, fast grundad; den som tror på den behöver icke fly. 028:017 Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet. Och hagel skall slå ned eder lögntillflykt, och vatten skall skölja bort edert beskärm. 028:018 Och edert förbund med döden skall bliva utplånat, och edert fördrag med dödsriket skall icke bestå; när gisslet far fram likt en översvämmande flod, då solen I varda nedtrampade. 028:019 Så ofta det far fram, skall det träffa eder; ty morgon efter morgon skall det fara fram, ja, både dag och natt. Idel förskräckelse bliver det, när I måsten akta på den predikan. 028:020 Ty sängen bliver då för kort att sträcka ut sig på och täcket för knappt att svepa in sig i. 028:021 Ty HERREN skall stå upp likasom på Perasims berg, och han skall låta se sin vrede likasom i Gibeons dal. Han skall utföra sitt verk, ett sällsamt verk; han skall förrätta sitt arbete, ett förunderligt arbete. 028:022 Så hören nu upp med eder bespottelse, för att edra band ej må bliva än hårdare; ty om förstöring och oryggligt besluten straffdom över hela jorden har jag hört från Herren, HERREN Sebaot.