024:001 Se, HERREN ödelägger jorden och föröder den; han omvälver, vad därpå är, och förströr dess inbyggare. 024:002 Och det går prästen såsom folket, husbonden såsom tjänaren, husfrun såsom tjänarinnan, säljaren såsom köparen, låntagaren såsom långivaren, gäldenären såsom borgenären. 024:003 Jorden bliver i grund ödelagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord. 024:004 Jorden sörjer och tvinar bort, jordkretsen försmäktar och tvinar bort, vad högt är bland jordens folk försmäktar. 024:005 Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet. 024:006 Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar. 024:007 Vinmusten sörjer, vinträdet försmäktar; de som voro så hjärteglada sucka nu alla. 024:008 Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det är förbi med fröjden vid harpans klang. 024:009 Vin dricker man icke mer under sång, rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den. 024:010 Nedbruten ligger den öde staden; vart hus är stängt, så att ingen kommer därin. 024:011 Därute höres klagorop över vinet; all glädje är såsom en nedgången sol, all jordens fröjd har flyktat. 024:012 Ödeläggelse allenast är kvar i staden, och porten är slagen i spillror.

024:013 Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, när
man slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedan
vinbärgningen är slut.
024:014 Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENS
höghet ljuda borta i väster:
024:015 »Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländerna
HERRENS, Israels Guds, namn.»
024:016 Från jordens ända höra vi lovsånger: »En härlig lott får den
rättfärdige!» Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig!
Härjare härja, ja härjande fara härjare fram.
024:017 Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I jordens inbyggare.
024:018 Och om någon flyr undan farlighetsropen, så störtar han i
fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i
fällan. Ty fönstren i höjden äro öppnade, och jordens grundvalar
bäva.
024:019 Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar;
jorden vacklar, ja, den vacklar;
024:020 jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom
vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den,
och den faller och kan icke mer stå upp.

024:021 På den tiden skall HERREN hemsöka höjdens här uppe i höjden och
jordens konungar nere på jorden.
024:022 Och de skola samlas tillhopa, såsom fångar hopsamlas i
fånggropen, och skola inneslutas i fängelse; sent omsider når
dem hemsökelsen.
024:023 Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot skall
då vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste
skola skåda härlighet.

025:001 HERRE, du är min Gud;
jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn,
ty du gör underfulla ting,
du utför rådslut ifrån fordom tid,
fasta och beståndande.
025:002 Ja, du har gjort staden till en stenhop,
den befästa staden till en grushög;
främlingarnas palats står ej mer där såsom en stad,
aldrig skall det byggas upp igen.
025:003 Därför måste nu det vilda folket ära dig,
den grymma hednastaden frukta dig.
025:004 Ty du har varit ett värn för den arme,
ett värn för den fattige i hans nöd,
en tillflykt mot störtskurar,
ett skygd under hettan.
Ty våldsverkarnas raseri
är likasom en störtskur mot en vägg.
025:005 Och såsom du kuvar hettan, när det är som torrast,
så kuvar du främlingarnas larm;
ja, såsom hettan dämpas genom molnens skugga,
så dämpas de grymmas segersång.

025:006 Och HERREN Sebaot skall på detta berg
göra ett gästabud för alla folk,
ett gästabud med feta rätter,
ett gästabud med starkt vin,
ja, med feta, märgfulla rätter,
med starkt vin, väl klarat.
025:007 Och han skall på detta berg göra om intet
det dok som höljer alla folk,
och det täckelse som betäcker alla folkslag.
025:008 Han skall för alltid göra döden om intet;
och Herren, HERREN
skall avtorka tårarna
från alla ansikten,
och skall taga bort
sitt folks smälek
överallt på jorden.
Ty så har HERREN talat.

025:009 På den tiden skall man säga:
Se, där är vår Gud,
som vi förbidade
och som skulle frälsa oss.
Ja, där är HERREN, som vi förbidade;
låtom oss fröjdas och vara glada över hans frälsning.
025:010 Ty HERRENS hand skall vila över detta berg,
men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land,
likasom strå trampas ned i gödselpölen.
025:011 Och huru han än där breder ut sina händer,
lik simmaren, när han simmar,
så skall dock hans högmod bliva nedbrutet,
trots hans händers alla konster.
025:012 Ja, dina murars höga fäste
störtar han omkull och ödmjukar,
han slår det till jorden, ned i stoftet.

026:001 På den tiden skall man sjunga denna sång i Juda land:

»Vår stad giver oss styrka;
murar och värn
bereda oss frälsning.
026:002 Låten upp portarna,
så att ett rättfärdigt folk
får draga därin,
ett som håller tro.
026:003 Den som är fast i sitt sinne
bevarar du i frid, i frid;
ty på dig förtröstar han.
026:004 Förtrösten då på HERREN
till evig tid;
ty HERREN, HERREN
är en evig klippa.
026:005 Ty dem som trona i höjden,
dem störtar han ned,
ja, den höga staden;
han ödmjukar den,
ödmjukar den till jorden,
han slår den ned i stoftet.
026:006 Den trampas under fötterna,
under de förtrycktas fötter,
under de armas steg.»

026:007 Men den rättfärdiges väg är jämn;
åt den rättfärdige bereder du
en jämnad stig.
026:008 Ja, på dina domars väg,
HERRE, förbida vi dig;
till ditt namn och ditt pris
står vår själs trängtan.
026:009 Min själ trängtar efter dig om natten,
och anden i mig söker dig bittida;
ty när dina domar drabbar jorden,
lära sig jordkretsens
inbyggare rättfärdighet.
026:010 Om nåd bevisas mot den ogudaktige,
så lär han sig icke rättfärdighet;
i det land, där rätt skulle övas,
gör han då vad orätt är
och ser icke HERRENS höghet.

026:011 HERRE, din hand är upplyft,
men de se det icke;
må de nu med blygsel
se din nitälskan för folket;
ja, må eld förtära
dina ovänner.
026:012 HERRE, du skall skaffa
frid åt oss,
ty allt vad vi hava uträttat
har du utfört åt oss.
026:013 HERREN, vår Gud,
andra herrar än du
hava härskat över oss,
men allenast dig prisa vi,
allenast ditt namn.
026:014 De döda få icke liv igen,
skuggorna stå ej åter upp;
därför hemsökte och förgjorde du dem
och utrotade all deras åminnelse.