022:019 Ja, jag skall stöta dig bort ifrån din plats, och från din
tjänst skall du bliva avsatt.
022:020 Och på den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim,
Hilkias son;
022:021 honom skall jag ikläda din livklädnad, och med ditt bälte skall
jag omgjorda honom, och skall lägga ditt välde i hans hand, så
att han bliver en fader för Jerusalems invånare och för Juda
hus.
022:022 Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bära; när han
upplåter, skall ingen tillsluta, och när han tillsluter, skall
ingen upplåta.
022:023 Och jag skall slå in honom till en stadig spik i en fast vägg,
och han skall bliva ett äresäte för sin faders hus.
022:024 Men om då hans faders hus, så tungt det är, hänger sig på
honom, med ättlingar och avkomlingar—alla slags småkärl av
vad slag som helst, skålar eller allahanda krukor—
022:025 då, på den dagen, säger HERREN Sebaot, skall spiken, som var
inslagen i den fasta väggen lossna; den skall gå sönder och
falla ned, och bördan som hängde därpå, skall krossas. Ty så har
HERREN talat.
023:001 Utsaga om Tyrus.
Jämren eder, I Tarsis-skepp! Ty det är ödelagt, utan hus och utan
gäster; från kittéernas land når dem budskapet härom.
023:002 Sitten stumma, I kustlandets invånare!
Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig;
023:003 av Sihors säd och Nilflodens skördar skaffade du dig vinning, i
det du for över stora vatten och drev handel därmed bland folken.
023:004 Men stå där nu med skam, du Sidon; ty så säger havet, havets
fäste: »Så är jag då utan avkomma och har icke fött några
barn, icke uppfött ynglingar, icke fostrat jungfrur.»
023:005 När man får höra detta i Egypten, då bävar man vid ryktet om
Tyrus.
023:006 Dragen bort till Tarsis och jämren eder,
I kustlandets invånare.
023:007 Är detta eder glada stad,
hon den urgamla,
som av sina fötter bars till fjärran land,
för att gästa där?
023:008 Vem beslöt detta över Tyrus,
henne som delade ut kronor,
vilkens köpmän voro furstar,
vilkens krämare voro stormän på jorden?
023:009 HERREN Sebaot var den som beslöt det,
för att slå ned all den stolta härligheten
och ödmjuka alla stormän på jorden.
023:010 Bred nu ut dig över ditt land såsom Nilfloden,
du dotter Tarsis;
du bär ingen boja mer.
023:011 Han räckte ut sin hand över havet,
han kom konungariken att darra;
HERREN bjöd om Kanaans fästen
att de skulle ödeläggas.
023:012 Han sade: »Du skall ej allt framgent
få leva i fröjd,
du kränkta jungfru,
du dotter Sidon.
Stå upp och drag bort till kittéernas land;
dock, ej heller där får du ro.
023:013 Se, kaldéernas land,
folket som förr ej var till,
de vilkas land Assyrien gjorde till boning
åt öknens djur,
de resa där sina belägringstorn
och omstörta stadens platser
och göra den till en grushög.
023:014 Jämren eder, I Tarsis-skepp,
ty edert fäste är förstört.»
023:015 På den tiden skall Tyrus ligga förgätet i sjuttio år, såsom
rådde där alltjämt en och samma konung; men efter sjuttio år
skall det gå med Tyrus, såsom det heter i visan om skökan:
023:016 »Tag din harpa
och gå omkring i staden,
du förgätna sköka;
spela vackert
och sjung flitigt,
så att man kommer ihåg dig.»
023:017 Ty efter sjuttio år skall HERREN se till Tyrus, och det skall
åter få begynna att taga emot skökolön och bedriva otukt med
jordens alla konungariken i den vida världen.
023:018 Men hennes handelsförvärv och vad hon får såsom skökolön skall
vara helgat åt HERREN; det skall icke läggas upp och icke
gömmas, utan de som bo inför HERRENS ansikte skola av hennes
handelsförvärv hava mat till fyllest och präktiga kläder.