Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

034:001 Träden fram, I folk, och hören; I folkslag, akten härpå. Jorden höre och allt vad på den är, jordens krets och vad som alstras därav. 034:002 Ty HERREN är förtörnad på alla folk och vred på all deras här; han giver dem till spillo, han överlämnar dem till att slaktas. 034:003 Deras slagna kämpar ligga bortkastade, och stank stiger upp från deras döda kroppar, och bergen flyta av deras blod. 034:004 Himmelens hela härskara förgås, och himmelen själv hoprullas såsom en bokrulle; hela dess härskara faller förvissnad ned, lik vissnade löv från vinrankan, lik vissnade blad ifrån fikonträdet. 034:005 Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himmelen; se, det far ned på Edom till dom, på det folk jag har givit till spillo. 034:006 Ja, ett svärd har HERREN, det dryper av blod och är dränkt i fett, i lamms och bockars blod, i fett ifrån vädurars njurar; ty HERREN anställer ett offer i Bosra, ett stort slaktande i Edoms land. 034:007 Vildoxar fällas ock därvid, tjurar, både små och stora. Deras land dricker sig rusigt av blod, och deras jord bliver dränkt i fett. 034:008 Ty detta är en HERRENS hämndedag, ett vedergällningens år, då han utför Sions sak. 034:009 Då bliva Edoms bäckar förvandlade till tjära och dess jord till svavel; ja, dess land bliver förbytt i brinnande tjära. 034:010 Varken natt eller dag skall den branden slockna, evinnerligen skall röken därav stiga upp. Från släkte till släkte skall landet ligga öde, aldrig i evighet skall någon gå där fram. 034:011 Pelikaner och rördrommar skola taga det i besittning, uvar och korpar skola bo däri; ty förödelsens mätsnöre och förstörelsens murlod skall han låta komma däröver. 034:012 Av dess ädlingar skola inga finnas kvar där, som kunna utropa någon till konung; och alla dess furstar få en ände. 034:013 Dess palatser fyllas av törne, nässlor och tistlar växa i dess fästen; och det bliver en boning för ökenhundar och ett tillhåll för strutsar. 034:014 Schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur, och gastar ropa där till varandra; ja, där kan Lilit få ro, där kan hon finna en vilostad. 034:015 Där reder pilormen sitt bo och lägger sina ägg och kläcker så ut ynglet och samlar det i sitt skygd; ja, där komma gamarna tillhopa, den ene möter där den andre. 034:016 Söken efter i HERRENS bok och läsen däri; icke ett enda av de djuren skall utebliva, det ena skall icke fåfängt söka det andra. Ty det är hans mun, som bjuder det, det är hans Ande, som samlar dem tillhopa. 034:017 Det är han, som kastar lott för dem, hans hand tillskiftar dem deras mark efter mätsnöre; till evig tid skola de hava den till besittning, från släkte till släkte bo därpå.

035:001 Öknen och ödemarken skola glädja sig, och hedmarken skall fröjdas och blomstra såsom en lilja. 035:002 Den skall blomstra skönt och fröjda sig, ja, fröjda sig och jubla; Libanons härlighet skall bliva den given, Karmels och Sarons prakt. Ja, de skola få se HERRENS härlighet, vår Guds prakt. 035:003 Stärken maktlösa händer, given kraft åt vacklande knän. 035:004 Sägen till de försagda: »Varen frimodiga, frukten icke.» Se, eder Gud kommer med hämnd; vedergällning kommer från Gud, ja, själv kommer han och frälsar eder. 035:005 Då skola de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. 035:006 Då skall den lame hoppa såsom en hjort, och den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skola bryta fram i öknen och strömmar på hedmarken. 035:007 Av förbränt land skall bliva en sjö och av torr mark vattenkällor; på den plats, där ökenhundar lägrade sig, skall växa gräs jämte vass och rör. 035:008 Och en banad väg, en farväg, skall gå där fram, och den skall kallas »den heliga vägen»; ingen oren skall färdas därpå, den skall vara för dem själva. Den som vandrar den vägen skall icke gå vilse, om han ock hör till de fåkunniga. 035:009 Där skall icke vara något lejon, ej heller skall något annat vilddjur komma dit. Intet sådant skall finnas där, men ett frälsat folk skall vandra på den. 035:010 Ja, HERRENS förlossade skola vända tillbaka och komma till Sion med jubel; evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skola de undfå, men sorg och suckan skola fly bort.

036:001 Och i konung Hiskias fjortonde regeringsår hände sig, att
Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla befästa
städer i Juda och intog dem.
036:002 Och konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Rab-Sake med en
stor här till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid
Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.
036:003 Då gingo överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren
Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom.
036:004 Och Rab-Sake sade till dem: »Sägen till Hiskia: Så säger den
store konungen, konungen i Assyrien: Vad är det för en
förtröstan, som du nu har hängivit dig åt?
036:005 Jag säger: Det är allenast munväder, att du vet råd och har makt
att föra kriget. På vem förtröstar du då, eftersom du har satt
dig upp mot mig?
036:006 Du förtröstar väl på den bräckta rörstaven Egypten, men se, när
någon stöder sig på den, går den i i hans hand och genomborrar
den. Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, för alla som
förtrösta på honom.
036:007 Eller säger du kanhända till mig: 'Vi förtrösta på HERREN, vår
Gud?' Var det då icke hans offerhöjder och altaren Hiskia
avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: 'Inför detta
altare skolen I tillbedja'?
036:008 Men ingå nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill
giva dig två tusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till
dem.
036:009 Huru skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av
min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till
Egypten i hopp om att så få vagnar och ryttare!
036:010 Menar du då att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till
detta land för att fördärva det? Nej, det är HERREN, som har
sagt till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det.»

036:011 Då sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: »Tala till dina
tjänare på arameiska, ty vi förstå det språket, och tala icke
till oss på judiska inför folket som står på muren.»
036:012 Men Rab-Sake svarade: »Är det då till din herre och till dig,
som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det icke
fastmer till de män som sitta på muren och som jämte eder skola
nödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?»
036:013 Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade med hög röst på
judiska och sade: »Hören den store konungens, den assyriske
konungens, ord.
036:014 Så säger konungen: Låten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmår
icke rädda eder.
036:015 Och låten icke Hiskia förleda eder att förtrösta på HERREN,
därmed att han säger: 'HERREN skall förvisso rädda oss; denna
stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'
036:016 Hören icke på Hiskia. Ty så säger konungen i Assyrien: Gören
upp i godo med mig och given eder åt mig, så skolen I få äta var
och en av sitt vinträd och av sitt fikonträd och dricka var och
en ur sin brunn,
036:017 till dess jag kommer och hämtar eder till ett land som är likt
edert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd och
vingårdar.
036:018 Låten icke Hiskia förleda eder, när han säger: 'HERREN skall
rädda oss.' Har väl någon av de andra folkens gudar räddat sitt
land ur den assyriske konungens hand?
036:019 Var äro Hamats och Arpads gudar? Var äro Sefarvaims gudar?
Eller hava de räddat Samaria ur min hand?
036:020 Vilken bland dessa länders alla gudar har väl räddat sitt land
ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall rädda Jerusalem
ur min hand?»

036:021 Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade så
bjudit och sagt: »Svaren honom icke.»
036:022 Och överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna
och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivna
kläder och berättade för honom, vad Rab-Sake hade sagt.

037:001 Då nu konung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder och
höljde sig i sorgdräkt och gick in i HERRENS hus.
037:002 Och överhovmästaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de äldste
bland prästerna sände han, höljda i sorgdräkt, till profeten
Jesaja, Amos' son.
037:003 Och de sade till denne: »Så säger Hiskia: En nödens, tuktans och
smälekens dag är denne dag, ty fostren hava väl kommit fram till
födseln, men kraft att föda finnes icke.
037:004 Kanhända skall HERREN, din Gud, höra Rab-Sakes ord, med vilka
hans herre, konungen i Assyrien, har sänt honom till att smäda
den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som
han, HERREN, din Gud, har hört. Så bed nu en bön för den
kvarleva som ännu finnes.»
037:005 När nu konung Hiskias tjänare kommo till Jesaja,
037:006 sade Jesaja till dem: »Så skolen I säga till eder herre: Så
säger HERREN: Frukta icke för de ord som du har hört, dem, med
vilka den assyriske konungens tjänare hava hädat mig.
037:007 Se, jag skall låta en sådan ande komma in i honom, att han på
grund av ett rykte som han skall få höra vänder tillbaka till
sitt land; och jag skall låta honom falla för svärd i hans eget
land.»

037:008 Och Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske konungen
upptagen med att belägra Libna; ty han hade hört, att han hade
brutit upp från Lakis.

037:009 Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, konungen i
Etiopien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom,
skickade han, så snart han hörde detta, sändebud till Hiskia och
sade:
037:010 »Så skolen I säga till Hiskia, Juda konung: Låt icke din Gud,
som du förtröstar på, bedraga dig, i det att du tänker:
'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens
hand.'
037:011 Du har ju hört, vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla
andra länder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle
nu bliva räddad!
037:012 Hava väl de folk, som mina fäder fördärvade, Gosan, Haran, Resef
och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?
037:013 Var är Hamats konung och Arpads konung och konungen över
Sefarvaims stad, över Hena och Iva?»

037:014 När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det,
gick han upp i HERRENS hus, och där bredde Hiskia ut det inför
HERRENS ansikte.
037:015 Och Hiskia bad till HERREN och sade:
037:016 »HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du
allena är Gud, den som råder över alla riken på jorden; du har
gjort himmel och jord.
037:017 HERRE, böj ditt öra härtill och hör; HERRE, öppna dina ögon och
se. Ja, hör alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han har
smädat den levande Guden.
037:018 Det är sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava förött alla
länder såsom ock sitt eget land.
037:019 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga
gudar, utan verk av människohänder, trä och sten; därför kunde
de förgöra dem.
037:020 Men fräls oss nu, HERRE, vår Gud, ur hans hand, så att alla
riken på jorden förnimma, att du, HERRE, är den ende.»

037:021 Då sände Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och lät säga: »Så
säger HERREN, Israels Gud, jag, till vilken du har bett angående
Sanherib, konungen i Assyrien:
037:022 Detta är det ord, som HERREN har talat om honom: