Hon föraktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem. 037:023 Vem har du smädat och hädat, och mot vem har du upphävt din röst? Alltför högt har du upplyft dina ögon— ja, mot Israels Helige. 037:024 Genom dina tjänare smädade du HERREN, när du sade: 'Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, längst upp på Libanon; jag högg ned dess höga cedrar och väldiga cypresser; jag trängde fram till dess översta höjder, dess frodigaste skog; 037:025 jag grävde brunnar och drack ut vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens strömmar.' 037:026 Har du icke hört, att jag för länge sedan beredde detta? Av ålder bestämde jag ju så; och nu har jag fört det fram: du fick makt att ödelägga befästa städer till grusade stenhopar. 037:027 Deras invånare blevo maktlösa, de förfärades och stodo med skam. Det gick dem såsom gräset på marken och gröna örter, såsom det som växer på taken, och säd, som förgås, förrän strået har vuxit upp. 037:028 Om du sitter eller går ut eller går in, så vet jag det, och huru du rasar mot mig. 037:029 Men då du nu så rasar mot mig och då ditt övermod har nått till mina öron, skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma väg, som du har kommit på.

037:030 Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta,
vad som växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd, men
det tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar
och äta deras frukt.
037:031 Och den räddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall åter
skjuta rot nedtill och bära frukt upptill.
037:032 Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara från
Sions berg. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.
037:033 Därför säger HERREN så om konungen i Assyrien:

Han skall icke komma in i denna stad
och icke skjuta någon pil ditin;
han skall icke mot den föra fram någon sköld
eller kasta upp någon vall mot den.
037:034 Samma väg han kom skall han vända tillbaka,
och in i denna stad skall han icke komma, säger HERREN.
037:035 Ty jag skall beskärma och frälsa denna stad
för min tjänare Davids skull.»

037:036 Och HERRENS ängel gick ut och slog i assyriernas läger ett
hundra åttiofem tusen man; och när man bittida följande morgon
kom ut, fick man se döda kroppar ligga där överallt.
037:037 Då bröt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tågade tillbaka;
och han stannade sedan i Nineve.
037:038 Men när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han
dräpt med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser; därefter
flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon
blev konung efter honom.

038:001 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk; och profeten Jesaja, Amos'
son, kom till honom och sade till honom: »Så säger HERREN:
Beställ om ditt hus; ty du måste dö och skall icke tillfriskna.»
038:002 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till HERREN.
038:003 Och han sade: »Ack HERRE, tänk dock på huru jag har vandrat
inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort, vad gott
är i dina ögon.» Och Hiskia grät bitterligen.
038:004 Då kom HERRENS ord till Jesaja: han sade:
038:005 »Gå och säg till Hiskia: Så säger HERREN, din fader Davids Gud:
Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall
föröka din livstid med femton år;
038:006 jag skall ock rädda dig och denna stad ur den assyriske
konungens hand. Ja, jag skall beskärma denna stad.
038:007 Och detta skall för dig vara tecknet från HERREN därpå att HERREN
skall göra, vad han nu har lovat:
038:008 se, solvisarskuggan, som nu på Ahas' solvisare har gått nedåt
med solen, skall jag låta gå tio steg tillbaka.» Så gick solen
tillbaka på solvisaren de tio steg, som den reda hade lagt till
rygga.

038:009 En sång, skriven av Hiskia, Juda konung, när han hade varit sjuk och tillfrisknat från sin sjukdom: 038:010 Jag tänkte: Jag går hädan i mina bästa dagar, in genom dödsrikets portar; jag varder berövad återstoden av mina år. 038:011 Jag tänkte: Jag får icke mer se HERREN, HERREN i de levandes land. Hos dem som bo i förgängelsens rike får jag ej mer skåda människor. 038:012 Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifrån mig såsom en herdes tält. Jag har vävt mitt liv till slut såsom en vävare sin väv, och jag skäres nu ned från bommen; innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig. 038:013 Jag måste ryta såsom ett lejon intill morgonen; så krossas alla bin i min kropp. Ja, innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig. 038:014 Jag klagade såsom en svala, såsom en trana, jag suckade såsom en duva; matta blickade mina ögon mot höjden: »HERRE, jag lider nöd; tag dig an min sak.» 038:015 Men vad skall jag väl säga, då han nu har talat till mig och själv utfört sitt verk? I ro får jag nu leva alla mina år till slut efter all min själs bedrövelse. 038:016 Herre, sådant länder till liv, min ande har i allo sitt liv därav. Och så helar du mig—ja, giv mig liv! 038:017 Se till mitt bästa kom denna bittra bedrövelse över mig. I din kärlek räddade du min själ ifrån förintelsens grop, i det du kastade alla mina synder bakom din rygg. 038:018 Ty dödsriket tackar dig icke, döden prisar dig icke, och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer på din trofasthet. 038:019 De som leva, de som leva, de tacka dig, såsom ock jag nu gör; och fäderna göra din trofasthet kunnig för barnen. 038:020 HERREN skall frälsa mig, och mina sånger skola vi då spela i alla våra livsdagar däruppe i HERRENS hus.

038:021 Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och lägga
den såsom plåster på bulnaden, så skulle han tillfriskna.
038:022 Men Hiskia sade: »Vad för ett tecken gives mig därpå att jag
skall få gå upp i HERRENS hus?»

039:001 Vid samma tid sände Merodak-Baladan, Baladans son, konungen i
Babel, brev och skänker till Hiskia; och han fick höra, att
denne hade varit sjuk, men blivit återställd.
039:002 Och Hiskia gladde sig över deras ankomst och visade dem sitt
förrådshus, sitt silver och guld, sina välluktande kryddor och
sina dyrbara oljor och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i
hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans
ägo, som han icke visade dem.

039:003 Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom:
»Vad hava dessa män sagt, och varifrån hava de kommit till dig?»
Hiskia svarade: »De hava kommit till mig ifrån fjärran land,
ifrån Babel.»
039:004 Han sade vidare: »Vad hava de sett i ditt hus?» Hiskia svarade:
»Allt som är i mitt hus hava de sett: intet finnes i mina
skattkamrar, som jag icke har visat dem.»
039:005 Då sade Jesaja till Hiskia: »Hör HERREN Sebaots ord:
039:006 Se, dagar skola komma, då allt som finnes i ditt hus och som
dina fäder hava samlat ända till denna dag skall föras bort till
Babel; intet skall bliva kvar, säger HERREN.
039:007 Och söner till dig, de som skola utgå av dig och som du skall
föda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjänare i den
babyloniske konungens palats.»
039:008 Hiskia sade till Jesaja: »Gott är det HERRENS ord, som du har
talat.» Och han sade ytterligare: »Frid och trygghet skola ju
få råda i min tid.»

040:001 Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud. 040:002 Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken för det, att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand för all sina synder. 040:003 Hör, man ropar; »Bereden väg för HERREN i öknen, banen på hedmarken en jämn väg för vår Gud. 040:004 Alla dalar skola höjas och alla berg och höjder sänkas; vad ojämnt är skall jämnas, och vad oländigt är skall bliva slät mark. 040:005 HERRENS härlighet skall varda uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den. Ty så har HERRENS mun talat.» 040:006 Hör, någon talar: »Predika!», och en annan svarar: »Vad skall jag predika?» »Allt kött är gräs och all dess härlighet såsom ett blomster på marken. 040:007 Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, när HERRENS andedräkt blåser därpå. 040:008 Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förbliver evinnerligen.» 040:009 Stig upp på ett högt berg, Sion, du glädjens budbärarinna; häv upp din röst med kraft, Jerusalem, du glädjens budbärarinna: häv upp den utan fruktan, säg till Juda stöder: »Se, där är eder Gud!» 040:010 Ja, Herren, HERREN kommer med väldighet, och hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, och hans segerbyte går framför honom. 040:011 Han för sin hjord i bet såsom en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sitt sköte och sakta för han moderfåren fram. 040:012 Vem är det, som mäter upp havens vatten i sin hand och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar? Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått? Vem väger bergen på en våg och höjderna på en viktskål? 040:013 Vem kan utrannsaka HERRENS Ande, och vem kan giva honom råd och undervisa honom? 040:014 Går han till råds med någon, för att denne skall giva honom förstånd och lära honom den rätta stigen, lära honom kunskap och visa honom förståndets väg? 040:015 Nej, folken äro att akta såsom en droppe ur ämbaret och såsom ett grand på vågskålen; se, havsländerna lyfter han såsom ett stoftkorn. 040:016 Libanons skog vore icke nog till offerved och dess djur icke nog till brännoffer. 040:017 Folken äro allasammans såsom ett intet inför honom; såsom alls intet och idel tomhet aktas de av honom. 040:018 Vid vem viljen I då likna Gud, och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida? 040:019 Månne ett avgudabeläte?—det gjutes av någon konstnär, och guldsmeden överdrager det sedan med guld, och med silverkedjor pryder så guldsmeden det. 040:020 Den som icke har råd att offra så mycket, han väljer ut ett stycke trä, som icke ruttnar, och söker sig en förfaren konstnär, som kan förfärdiga ett beläte, som ej faller omkull. 040:021 Haven I då intet förstånd? Hören I då intet? Blev detta icke förkunnat för eder från begynnelsen? Haven I icke förstått, vad jordens grundvalar säga? 040:022 Han är den som tronar över jordens rund, och dess inbyggare äro såsom gräshoppor; han är den som utbreder himmelen såsom ett flor och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder. 040:023 Han är den som gör furstarna till intet, förvandlar domarna på jorden till idel tomhet. 040:024 Knappt äro de planterade, knappt äro de sådda, knappt har deras stam slagit rot i jorden, så blåser han på dem, och de förtorka, och en stormvind för dem bort såsom strå. 040:025 Vid vem viljen I då likna mig, så agg jag skulle vara såsom han? säger den Helige. 040:026 Lyften upp edra ögon mot höjden och sen: vem har skapat allt detta? Det har han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar; han nämner dem alla vid namn. Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att icke en enda utebliver. 040:027 Huru kan du säga sådant, du Jakob, och tala så, du Israel: »Min väg är fördold för HERREN, och min rätt är försvunnen för min Gud»? 040:028 Vet du då icke, har du ej hört det, att HERREN är en evig Gud, han som har skapat jordens ändar? Han bliver ej trött och uppgives icke, hans förstånd är outrannsakligt. 040:029 Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka. 040:030 Ynglingar kunna bliva trötta och uppgivas, och unga män kunna falla; 040:031 men de som bida efter HERREN hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom örnarna. Så hasta de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bliva trötta.