Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

Men se, du blev förtörnad, och vi stodo där såsom syndare.
Så hava vi länge stått; skola vi väl bliva frälsta?
064:006 Vi blevo allasammans lika orena människor,
och all vår rättfärdighet var såsom en fläckad klädnad.
Vi vissnade allasammans såsom löv,
och våra missgärningar förde oss bort såsom vinden.
064:007 Ingen fanns, som åkallade ditt namn,
ingen, som vaknade upp för att hålla sig till dig;
ty du dolde ditt ansikte för oss
och lät oss försmäkta genom vår missgärning.
064:008 Men HERRE, du är ju vår fader;
vi äro leret, och du är den som har danat oss,
vi äro allasammans verk av din hand.
064:009 Var då ej så högeligen förtörnad, HERRE;
och tänk icke evinnerligen på vår missgärning;
nej, se därtill att vi allasammans äro ditt folk.
064:010 Dina heliga städer hava blivit en öken,
Sion har blivit en öken,
Jerusalem en ödemark.
064:011 Vårt heliga och härliga tempel,
där våra fäder lovade dig,
det har blivit uppbränt i eld;
och allt vad dyrbart vi ägde har lämnats åt förödelsen.
064:012 Kan du vid allt detta hålla dig tillbaka, o HERRE?
Kan du tiga stilla och plåga oss så svårt?

065:001 Jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig, jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig; till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn har jag sagt: Se, här är jag, här är jag. 065:002 Hela dagen har jag uträckt mina händer till ett gensträvigt folk som vandrar på den väg som icke är god, i det att de följa sina egna tankar— 065:003 ett folk, som beständigt förtörnar mig utan att hava någon försyn, som frambär offer i lustgårdar och tänder offereld på tegelaltaren, 065:004 som har sitt tillhåll bland gravar och tillbringar natten i undangömda nästen, som äter svinens kött och har vederstygglig spis i sina kärl, 065:005 som säger: »Bort med dig, kom icke vid mig, ty jag är helig för dig.» De äro såsom rök i min näsa, en eld, som brinner beständigt. 065:006 Se, detta står upptecknat inför mina ögon; jag skall icke tiga, förrän jag har givit vedergällning, ja, vedergällning i deras sköte, 065:007 både för deras egna missgärningar och för deras fäders, säger HERREN, vedergällning för att de tände offereld på bergen och för att de smädade mig på höjderna; ja, först skall jag mäta upp lönen åt dem i deras sköte. 065:008 Så säger HERREN: Likasom man säger om en druvklase, när däri finnes saft: »Fördärva den icke, ty välsignelse är däri», så skall ock jag göra för mina tjänares skull: jag skall icke fördärva alltsammans. 065:009 Jag skall låta en avkomma utgå från Jakob, från Juda en arvinge till mina berg; ty mina utkorade skola besitta landet, och mina tjänare skola bo däri. 065:010 Saron skall bliva en betesmark för får och Akors dal en lägerplats för fäkreatur, och de skola givas åt mitt folk, när det söker mig. 065:011 Men I som övergiven HERREN och förgäten mitt heliga berg, I som duken bord åt Gad och iskänken vindryck åt Meni, 065:012 eder har jag bestämt åt svärdet, och I skolen alla få böja eder ned till att slaktas, därför att I icke svaraden, när jag kallade, och icke hörden, när jag talade, utan gjorden, vad ont var i mina ögon, och utvalden det som var mig misshagligt. 065:013 Därför säger Herren, HERREN så: Se, mina tjänare skola äta, men I skolen hungra; se, mina tjänare skola dricka, men I skolen törsta; se, mina tjänare skola glädjas, men I skolen få blygas. 065:014 Ja, mina tjänare skola jubla i sitt hjärtas fröjd, men I skolen ropa i edert hjärtas plåga och jämra eder i förtvivlan. 065:015 Och I skolen lämna edert namn till ett förbannelsens ord, så att mina utkorade skola säga: »Sådan död give dig Herren, HERREN.» Men åt sina tjänare skall han giva ett annat namn: 065:016 den som då välsignar sig i landet skall välsigna sig i »den sannfärdige Guden», och den som svär i landet, han skall svärja vid »den sannfärdige Guden». Ty de förra bedrövelserna äro då förgätna och dolda för mina ögon. 065:017 Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå. 065:018 Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd. 065:019 Och jag skall jubla över Jerusalem och fröjda mig över mitt folk, och där skall icke mer höras gråt eller klagorop. 065:020 Där skola icke mer finnas barn som leva allenast några dagar, ej heller gamla män, som icke fylla sina dagars mått; nej, den som dör ung skall dö först vid hundra års ålder, och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas av förbannelsen. 065:021 När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt. 065:022 När de bygga hus, skall det ej bliva andra, som få bo i dem; när de plantera något, skall det ej bliva andra, som få äta därav. Ty samma ålder, som ett träd uppnår, skall man uppnå i mitt folk, och mina utkorade skola själva njuta av sina händers verk. 065:023 De skola icke möda sig förgäves, och barnen, som de föda, drabbas ej av plötslig död; ty de äro ett släkte av HERRENS välsignade, och deras avkomlingar få leva kvar bland dem. 065:024 Och det skall ske, att förrän de ropa, skall jag svara, och medan de ännu tala, skall jag höra. 065:025 Då skola vargar gå i bet tillsammans med lamm, och lejon skola äta halm likasom oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, säger HERREN.

066:001 Så säger HERREN: Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad? 066:002 Min hand har ju gjort allt detta, och så har allt detta blivit till, säger HERREN. Men till den skådar jag ned, som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar för mitt ord. 066:003 Den däremot, som slaktar sin offertjur, men ock är en mandråpare, den som offrar sitt lamm, men tillika krossar nacken på en hund, den som frambär ett spisoffer, men därvid frambär svinblod, den som offrar rökelse, men därunder hyllar en fåfänglig avgud— likasom det lyster dessa att gå sina egna vägar och likasom deras själ har behag till deras styggelser, 066:004 så lyster det ock mig att fara illa fram med dem och att låta förskräckelse komma över dem, eftersom ingen svarade, när jag kallade, och eftersom de icke hörde, när jag talade, utan gjorde, vad ont var i mina ögon, och hade sin lust i att göra, vad mig misshagligt var. 066:005 Hören HERRENS ord, I som frukten för hans ord. Edra bröder, som hata eder och stöta eder bort för mitt namns skull, de säga: »Må HERREN förhärliga sig, så att vi få se eder glädje.» Men de skola komma på skam. 066:006 Hör, huru det larmar i staden, hör dånet i templet! Hör dånet, när HERREN vedergäller sina fiender, vad de hava gjort! 066:007 Innan Sion har känt någon födslovånda, föder hon barnet; innan kval har kommit över henne, bliver hon förlöst med ett gossebarn. 066:008 Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan begynte? 066:009 Ja, ty skulle jag väl låta fostret bliva fullgånget, men icke giva kraft att föda fram det? säger HERREN. Eller skulle jag giva kraft att föda, men sedan hålla fostret tillbaka? säger din Gud. 066:010 Glädjens med Jerusalem och fröjden eder över henne, alla I som haven henne kär; jublen högt med henne, alla I som haven sörjt över henne. 066:011 Så skolen I få dia eder mätta vid hennes hugsvalelses bröst; så skolen I få suga med lust av hennes rika barm. 066:012 Ty så säger HERREN: Se, jag vill låta frid komma över henne såsom en ström och folkens rikedomar såsom en översvämmande flod, och I skolen så få dia, I skolen bliva burna på armen och skolen få sitta i knäet och bliva smekta. 066:013 Såsom en moder tröstar sin son, så skall jag trösta eder; ja, i Jerusalem skolen I få tröst. 066:014 Och edra hjärtan skola glädja sig, när I fån se detta, och benen i edra kroppar skola hava livskraft såsom spirande gräs; och man skall förnimma, att HERRENS hand är med hans tjänare och att ogunst kommer över hans fiender. 066:015 Ty se, HERREN skall komma i eld, och hans vagnar skola vara såsom en stormvind; och han skall låta sin vrede drabba med hetta och sin näpst med eldslågor. 066:016 Ty HERREN skall hålla dom med eld, och med sitt svärd skall han slå allt kött, och många skola de vara, som bliva slagna av HERREN.

066:017 De som låta inviga sig och rena sig till gudstjänst i
lustgårdar, anförda av en som står där i mitten, de som äta
svinkött och annan styggelse, ja, också möss, de skola
allasammans förgås, säger HERREN.
066:018 Jag känner deras gärningar och tankar. Den tid kommer, då jag
skall församla alla folk och tungomål; och de skola komma och se
min härlighet.

066:019 Och jag skall göra ett tecken bland dem; och några av dem som
bliva räddade skall jag sända såsom budbärare till hednafolken,
till Tarsis, till Pul och Lud, bågskyttfolken, till Tubal och
Javan, till havsländerna i fjärran, som icke hava hört något om
mig eller sett min härlighet; och de skola förkunna min
härlighet bland folken.
066:020 Och på hästar och i vagnar och bärstolar och på mulåsnor och
dromedarer skola de från alla folk föra alla edra bröder fram
till mitt heliga berg i Jerusalem såsom ett spisoffer åt HERREN,
säger HERREN, likasom Israels barn i rena kärl föra fram
spisoffer till HERRENS hus.
066:021 Och jämväl sådana skall jag taga till mina präster, till mina
leviter, säger HERREN.
066:022 Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill göra,
bliva beståndande inför mig, säger HERREN, så skall det ock vara
med edra barn och med edert namn.
066:023 Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter
sabbatsdag skall det ske, att allt kött kommer och tillbeder
inför mig, säger HERREN.
066:024 Och man skall gå ut och se med lust, huru de människor, som
avföllo från mig, nu ligga där döda; ty deras mask skall icke
dö, och deras eld skall icke utsläckas, och de skola vara till
vämjelse för allt kött.

Jeremia

001:001 Detta är vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av
prästerna i Anatot i Benjamins land.
001:002 Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons, Juda konungs,
tid, i hans trettonde regeringsår,
001:003 Och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid, intill
slutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs, elfte regeringsår,
då Jerusalems invånare i femte månaden fördes bort i fångenskap.
001:004 HERRENS ord kom till mig; han sade:
001:005 »Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän
du utgick ur modersskötet, helgade jag dig; jag satte dig till
en profet för folken.»
001:006 Men jag svarade: »Ack Herre HERRE! Se, jag förstår icke att
tala, ty jag är för ung.
001:007 Då sade HERREN till mig: »Säg icke: 'Jag är för ung', utan gå
åstad vart jag än sänder dig, och tala vad jag än bjuder dig.
001:008 Frukta icke för dem; ty jag är med dig och vill hjälpa dig,
säger HERREN.»
001:009 Och HERREN räckte ut sin hand och rörde vid min mun; och HERREN
sade till mig: »Se, jag lägger mina ord i din mun.
001:010 Ja, jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall
upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och
plantera.»
001:011 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: »Vad ser du, Jeremia?»
Tag svarade: »Jag ser en gren av ett mandelträd.»
001:012 Och HERREN sade till mig: »Du har sett rätt, ty jag skall
vaka över mitt ord och låta det gå i fullbordan.»
001:013 Och HERRENS ord kom till mig för andra gången; han sade: »Vad
ser du?» Jag svarade: »Jag ser en sjudande gryta; den synes åt
norr till.»
001:014 Och HERREN sade till mig: »Ja, från norr skall olyckan bryta in
över alla landets inbyggare.
001:015 Ty se, jag skall kalla på alla folkstammar i rikena norrut,
säger HERREN; och de skola komma och resa upp var och en sitt
säte vid ingången till Jerusalems portar och mot alla dess
murar, runt omkring, och mot alla Juda städer.
001:016 Och jag skall gå till rätta med dem för all deras ondska, därför
att de hava övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och
tillbett sina händers verk.
001:017 Så omgjorda nu du dina länder, och stå upp och tala till dem
allt vad Jag bjuder dig. Var icke förfärad för dem, på det att
jag icke må låta vad förfärligt är komma över dig inför dem.
001:018 Ty se, jag själv gör dig i dag till en fast stad och till en
järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda konungar,
mot dess furstar, mot dess präster och mot det meniga folket,
001:019 så att de icke skola bliva dig övermäktiga, om de vilja strida
mot dig; ty jag är med dig, säger HERREN, och jag vill hjälpa
dig.»

002:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 002:002 Gå åstad och predika för Jerusalem och säg: Så säger HERREN:

Jag kommer ihåg, dig till godo, din ungdoms kärlek,
huru du älskade mig under din brudtid,
huru du följde mig i öknen,
i landet där man intet sår.
002:003 Ja, en HERRENS heliga egendom är Israel,
förstlingen av hans skörd;
alla som vilja äta därav ådraga sig skuld,
olycka kommer över dem,
säger HERREN.

002:004 Hören HERRENS ord, I av Jakobs hus,
I alla släkter av Israels hus.
002:005 Så säger HERREN:
Vad orätt funno edra fäder hos mig,
eftersom de gingo bort ifrån mig
och följde efter fåfängliga avgudar
och bedrevo fåfänglighet?
002:006 De frågade icke: »Var är HERREN,
han som förde oss upp ur Egyptens land,
han som ledde oss i öknen,
det öde och oländiga landet,
torrhetens och dödsskuggans land,
det land där ingen vägfarande färdades,
och där ingen människa bodde?»
002:007 Och jag förde eder in i det bördiga landet,
och I fingen äta av dess frukt och dess goda.
Men när I haden kommit ditin, orenaden I mitt land
och gjorden min arvedel till en styggelse.
002:008 Prästerna frågade icke: »Var är HERREN?»
De som hade lagen om händer ville icke veta av mig,
och herdarna avföllo från mig;
profeterna profeterade i Baals namn
och följde efter sådana som icke kunde hjälpa.
002:009 Därför skall jag än vidare gå till rätta med eder, säger HERREN,
ja, ännu med edra barnbarn skall jag gå till rätta.