Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

002:010 Dragen bort till kittéernas öländer
och sen efter,
sänden bud till Kedar
och forsken noga efter;
sen till, om något sådant där har skett.
002:011 Har väl något hednafolk bytt bort sina gudar?
Och dock äro dessa inga gudar.
Men mitt folk har bytt bort sin ära
mot en avgud som icke kan hjälpa.
002:012 Häpnen häröver, I himlar;
förskräckens och bäven storligen, säger HERREN.
002:013 Ty mitt folk har begått
en dubbel synd:
mig hava de övergivit,
en källa med friskt vatten,
och de hava gjort sig brunnar,
usla brunnar,
som icke hålla vatten.

002:014 Är väl Israel en träl
eller en hemfödd slav,
eftersom han så har lämnats till plundring?
002:015 Lejon ryta mot honom,
de låta höra sitt skri.
De göra hans land till en ödemark,
hans städer brännas upp,
så att ingen kan bo i dem.
002:016 Till och med Nofs och Tapanhes' barn
avbeta dina berg.
002:017 Men är det ej du själv som vållar dig detta,
därmed att du övergiver HERREN din Gud,
när han vill leda dig på den rätta vägen?
002:018 Varför vill du nu gå till Egypten
och dricka av Sihors vatten?
Och varför vill du gå till Assyrien
och dricka av flodens vatten?
002:019 Det är din ondska som bereder dig tuktan,
det är din avfällighet som ådrager dig straff.
Märk därför och besinna
vilken olycka och sorg det har med sig
att du övergiver HERREN, din Gud,
och icke vill frukta mig,
säger Herren, HERREN Sebaot.

002:020 Ty för länge sedan bröt du sönder ditt ok och slet av dina band och sade: »Jag vill ej tjäna.» Och på alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ned för att öva otukt. 002:021 Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd av alltigenom äkta art; huru har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av ett främmande vinträd? 002:022 Ja, om du ock tvår dig med lutsalt och tager än så mycken såpa, så förbliver dock din missgärning oren inför mig, säger Herren, HERREN. 002:023 Huru kan du säga: »Jag har ej orenat mig, jag har icke följt efter Baalerna»? Besinna vad du har bedrivit i dalen, ja, betänk vad du har gjort. Du är lik ett ystert kamelsto, som löper hit och dit. 002:024 Du är lik en vildåsna, fostrad i öknen, en som flåsar i sin brunst, och vars brånad ingen kan stävja; om någon vill till henne, behöver han ej löpa sig trött; när hennes månad kommer, träffar man henne. 002:025 Akta din fot, så att den icke tappar skon, och din strupe, så att den ej bliver torr av törst. Men du svarar: »Du mödar dig förgäves. Nej, jag älskar de främmande, och efter dem vill jag följa.» 002:026 Såsom tjuven står där med skam, när han ertappas, så skall Israels hus komma på skam, med sina konungar, och furstar, med sina präster och profeter, 002:027 dessa som säga till trästycket: »Du är min fader», och säga till stenen: »Du har fött mig.» Ty de vända ryggen till mig och icke ansiktet; men när olycka är på färde, ropa de: »Upp och fräls oss!» 002:028 Var äro då dina gudar, de som du gjorde åt dig? Må de stå upp. Kunna de frälsa dig i din olyckas tid? Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar blivit, du Juda.

002:029 Huru kunnen I gå till rätta med mig?
I haven ju alla avfallit från mig, säger HERREN.
002:030 Förgäves har jag slagit edra barn;
de hava icke velat taga emot tuktan.
Edert svärd har förtärt edra profeter,
såsom vore det ett förhärjande lejon.
002:031 Du onda släkte, giv akt på HERRENS ord.
Har jag då för Israel varit en öken
eller ett mörkrets land,
eftersom mitt folk säger: »Vi hava gjort oss fria,
vi vilja ej mer komma till dig»?
002:032 Icke förgäter en jungfru sina smycken
eller en brud sin gördel?
Men mitt folk har förgätit mig
sedan urminnes tid.
002:033 Huru skickligt går du icke till väga,
när du söker älskog!
Därför har du ock blivit förfaren
på det ondas vägar.
002:034 Ja, på dina mantelflikar finner man blod
av arma och oskyldiga, som du har dödat,
icke därför att de ertappades vid inbrott,
nej, därför att din håg står till allt sådant.
002:035 Och dock säger du: »Jag går fri ifrån straff;
hans vrede mot mig har förvisso upphört.»
Nej, jag vill gå till rätta med dig,
om du än säger: »Jag har icke syndat.»
002:036 Varför har du nu så brått
att vandra åstad på en annan väg?
Också med Egypten skall du komma på skam,
likasom du kom på skam med Assyrien.
002:037 Också därifrån skall du få gå din väg,
med händerna på huvudet.
Ty HERREN förkastar dem som du förlitar dig på,
och du skall icke bliva lyckosam med dem.

003:001 Det är sagt: Om en man skiljer sig från sin hustru, och hon så går bort ifrån honom och bliver en annan mans hustru, icke får han då åter komma tillbaka till henne? Bleve icke då det landet ohelgat? Och du, som har bedrivit otukt med så många älskare, du vill ändå få komma tillbaka till mig! säger HERREN.

003:002 Lyft upp dina ögon till höjderna och se:
var lät du icke skända dig?
Vid vägarna satt du och spejade efter dem,
såsom en arab i öknen,
och ohelgade landet genom din otukt
och genom din ondska.
003:003 Väl blevo regnskurarna förhållna,
och intet vårregn föll;
men du hade en äktenskapsbryterskas panna,
du ville icke blygas.
003:004 Och ändå har du nyss ropat till mig: »Min fader!»,
Min ungdoms vän är du!»
003:005 »Skulle han kunna behålla vrede evinnerligen,
skulle han framhärda så för alltid?»
Så talar du och gör dock vad ont är,
ja, fullbordar det ock.

003:006 Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad
Israel, den avfälliga kvinnan, har gjort? Hon gick upp på alla
höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev där otukt.
003:007 Och jag tänkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon
vända tillbaka till mig. Men hon vände icke tillbaka. Och hennes
syster Juda, den trolösa kvinnan, såg det.
003:008 Och jag såg, att fastän jag hade skilt mig från Israel, den
avfälliga, och givit henne skiljebrev just för hennes
äktenskapsbrotts skull, så skrämdes dock hennes syster Juda den
trolösa, icke därav, utan gick likaledes åstad och bedrev otukt
003:009 och ohelgade så landet genom sin lättfärdiga otukt, i det hon
begick äktenskapsbrott med sten och trä.
003:010 Ja, oaktat allt detta vände hennes syster Juda, den trolösa,
icke tillbaka till mig av fullt hjärta, utan allenast med
skrymteri, säger HERREN.

003:011 Och HERREN sade till mig: Israel, den avfälliga, har bevisat sig
rättfärdigare än Juda, den trolösa.
003:012 Gå bort och predika så norrut och säg: Vänd om, Israel, du
avfälliga, säger HERREN, så vill jag icke längre med ogunst se
på eder; ty jag är nådig, säger HERREN, jag behåller icke vrede
evinnerligen.
003:013 Allenast må du besinna din missgärning, att du har varit
avfällig från HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till
främmande gudar under alla gröna träd; ja, I haven icke velat
höra min röst, säger HERREN.
003:014 Vänden om, I avfälliga barn, säger HERREN, ty jag är eder rätte
herre; så vill jag hämta eder, en från var stad och två från var
släkt, och föra eder till Sion.
003:015 Och jag vill giva eder herdar efter mitt hjärta, och de skola
föra eder i bet med förstånd och insikt.
003:016 Och det skall ske, att när I på den tiden föröken eder och
bliven fruktsamma i landet, säger HERREN, då skall man icke mer
tala om HERRENS förbundsark eller tänka på den; man skall icke
komma ihåg den eller sakna den, och man skall icke göra någon ny
sådan.
003:017 Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem »HERRENS tron»; och
dit skola församla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i
Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda
hjärtans hårdhet.
003:018 På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans
skola de komma från nordlandet in i det land som jag gav edra
fäder till arvedel.

003:019 Jag tänkte: »Vilken plats
skall jag ej förläna dig bland barnen,
och vilket ljuvligt land
skall jag icke giva dig,
den allra härligaste arvedel bland folken!»
Och jag tänkte: »Då skolen I kalla mig fader
och icke mer vika bort ifrån mig.»
003:020 Men såsom när en hustru är trolös mot sin make,
så haven I av Israels hus varit trolösa mot mig, säger HERREN.
003:021 Därför höras rop på höjderna,
gråt och böner av Israels barn;
ty de hava gått på förvända vägar
och förgätit HERREN, sin Gud.
003:022 Så vänden nu om, I avfälliga barn,
så vill jag hela eder från edert avfall.

Ja se, vi komma till dig,
ty du är HERREN, vår Gud.
003:023 Sannerligen, bedrägligt var vårt hopp till höjderna,
blott tomt larm gåvo oss bergen.
Sannerligen, det är hos HERREN, vår Gud,
som frälsning finnes för Israel.
003:024 Men skändlighetsguden har förtärt
frukten av våra fäders arbete,
allt ifrån vår ungdom,
deras får och fäkreatur,
deras söner och döttrar.
003:025 Så vilja vi nu ligga här i vår skam,
och blygd må hölja oss.
Ty mot HERREN, vår Gud, hava vi syndat,
vi och våra fäder,
ifrån vår ungdom ända till denna dag;
vi hava icke velat höra HERRENS, vår Guds, röst.