004:001 om du omvänder dig, Israel, säger HERREN,
skall du få vända tillbaka till mig;
och om du skaffar bort dina styggelser från min åsyn,
skall du slippa vandra flyktig omkring.
004:002 Då skall du svärja i sanning, rätt och rättfärdighet:
»Så sant HERREN lever»,
och hednafolken skola välsigna sig i honom
och berömma sig av honom.
004:003 Ja, så säger HERREN
till Juda män och till Jerusalem:
Bryten eder ny mark,
och sån ej bland törnen.
004:004 Omskären eder åt HERREN; skaffen bort
edert hjärtas förhud,
I Juda män och I Jerusalems invånare.
Eljest skall min vrede bryta fram såsom en eld
och brinna så, att ingen kan utsläcka den,
för edert onda väsendes skull.
004:005 Förkunnen i Juda,
kungören i Jerusalem och påbjuden,
ja, stöten i basun i landet,
ropen ut med hög röst och sägen:
»Församlen eder och låt oss fly
in i de befästa städerna.»
004:006 Resen upp ett baner som visar åt Sion,
bärgen edert gods och dröjen icke
ty jag skall låta olycka komma från norr,
med stor förstöring.
004:007 Ett lejon drager fram ur sitt snår
och en folkfördärvare bryter upp,
han går ut ur sin boning,
för att göra ditt land till en ödemark;
då bliva dina städer förstörda,
så att ingen kan bo i dem.
004:008 Så höljen eder nu i sorgdräkt,
klagen och jämren eder,
ty HERRENS vredes glöd
upphör icke över oss.
004:009 På den tiden, säger HERREN, skall det vara förbi med konungens
och furstarnas mod, och prästerna skola bliva förfärade och
profeterna stå häpna.
004:010 Men jag sade: »Ack Herre, HERRE, svårt bedrog du sannerligen
detta folk och Jerusalem, då du sade: »Det skall gå eder väl.»
Svärdet är ju nära att taga vårt liv.
004:011 På den tiden skall det sägas om detta folk och om Jerusalem: En
brännande vind från höjderna i öknen kommer emot dottern mitt
folk, icke en sådan vind som passar, när man kastar säd eller
rensar korn;
004:012 nej, en våldsammare vind än som så låter jag komma. Ja, nu vill
jag gå till rätta med dem!
004:013 Se, såsom ett moln kommer han upp
och såsom en stormvind äro hans vagnar;
hans hästar äro snabbare än örnar,
ve oss, vi äro förlorade!
004:014 Så två nu ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, för att du må
bliva frälst. Huru länge skola fördärvets tankar bo i ditt
bröst?
004:015 Från Dan höres ju en budbärare ropa, och från Efraims bergsbygd
en som bådar fördärv.
004:016 Förkunnen för folken, ja, kungören över Jerusalem att en
belägringshär kommer ifrån fjärran land och häver upp sitt rop
mot Juda städer.
004:017 Såsom väktare kring ett åkerfält samla de sig runt omkring
henne, därför att hon har varit gensträvig mot mig, säger
HERREN.
004:018 Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar vålla dig detta;
det är din ondskas frukt att det bliver dig så bittert, och att
plågan träffar dig ända in i hjärtat.
004:019 I mitt innersta våndas jag,
i mitt hjärtas djup.
Mitt hjärta klagar i mig,
jag kan icke tiga,
ty basunljud hör du, min själ,
och krigiskt härskri.
004:020 Olycka efter olycka ropas ut,
ja, hela landet bliver förött;
plötsligt bliva mina hyddor förödda,
i ett ögonblick mina tält.
004:021 Huru länge skall jag se stridsbaneret
och höra basunljud?
004:022 Ja, mitt folk är oförnuftigt,
de vilja ej veta av mig.
De äro dåraktiga barn
och hava intet förstånd.
Visa äro de till att göra vad ont är,
men att göra vad gott är förstå de ej.
004:023 Jag såg på jorden,
och se, den var öde och tom,
och upp mot himmelen,
och där lyste intet ljus.
004:024 Jag såg på bergen,
och se, de bävade,
och alla höjder vacklade.
004:025 Jag såg mig om,
och då fanns där ingen människa,
och alla himmelens fåglar
hade flytt bort.
004:026 Jag såg mig om,
och då var det bördiga landet en öken,
och alla dess städer voro nedbrutna,
för HERRENS ansikte,
för hans vredes glöd,
004:027 Ty så säger HERREN:
Hela landet skall bliva en ödemark,
om jag än ej alldeles vill göra ände därpå.
004:028 Därför sörjer jorden,
och himmelen därovan kläder sig i sorgdräkt,
därför att jag så har talat och beslutit
och ej kan ångra det eller taga det tillbaka.
004:029 För larmet av ryttare och bågskyttar
tager hela staden till flykten.
Man giver sig in i skogssnåren
och upp bland klipporna.
Alla städer äro övergivna,
ingen människa bor mer i dem.
004:030 Vad vill du göra i din förödelse?
Om du än kläder dig i scharlakan,
om du än pryder dig med gyllene smycken
om du än söker förstora dina ögon genom smink,
så gör du dig dock skön förgäves.
Dina älskare förakta dig,
ja, de stå efter ditt liv.
004:031 Ty jag hör rop såsom av en barnaföderska,
nödrop såsom av en förstföderska.
Det är dottern Sion som ropar;
hon flämtar, hon räcker ut sina händer:
»Ack, ve mig! I mördares våld
försmäktar min själ.»
005:001 Gån omkring på gatorna i Jerusalem,
och sen till och given akt;
söken på dess torg
om I finnen någon,
om där är någon som gör rätt
och beflitar sig om sanning;
då vill jag förlåta staden.
005:002 Men säga de än: »Så sant HERREN lever»,
så svärja de dock falskt.
005:003 HERRE, är det ej sanning dina ögon söka?
Du slog dem,
men de kände ingen sveda.
Du förgjorde dem,
men de ville ej taga emot tuktan.
De gjorde sina pannor hårdare än sten,
de ville icke omvända sig.
005:004 Då tänkte jag:
»Detta är allenast de ringa i folket;
de äro dåraktiga,
ty de känna icke HERRENS väg,
sin Guds rätt.
005:005 Jag vill nu gå till de stora
och tala med dem;
de måste ju känna HERRENS väg,
sin Guds rätt.»
Men ock dessa hade alla brutit sönder oket
och slitit av banden.
005:006 Därför bliva de slagna av lejonet från skogen
och fördärvade av vargen från hedmarken;
pantern lurar vid deras städer,
och envar som vågar sig ut därifrån bliver ihjälriven.
Ty många äro deras överträdelser
och talrika deras avfällighetssynder.