008:014 Varför sitta vi här stilla?
Församlen eder och låt oss fly
in i de befästa städerna
och förgås där;
ty HERREN, vår Gud, vill förgöra oss,
han giver oss gift att dricka
därför att vi syndade mot HERREN.
008:015 V bida efter frid,
men intet gott kommer,
efter en tid då vi skulle bliva helade,
men se, förskräckelse kommer.
008:016 Från Dan hör man
frustandet av hans hästar;
för hans hingstars gnäggande
bävar hela landet.
De komma och förtära
landet med allt vad däri är,
staden med dem som bo däri.
008:017 Ty se, jag sänder emot eder
ormar, basilisker,
mot vilka ingen besvärjelse hjälper,
och de skola stinga eder,
säger HERREN.
008:018 Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg?
Mitt hjärta är sjukt i mig.
008:019 Hör, dottern mitt folk ropar
i fjärran land:
»Finnes då icke HERREN i Sion?
Är dennes konung icke mer där?»
Ja, varför hava de förtörnat mig med sina beläten,
med sina främmande avgudar?
008:020 Skördetiden är förbi,
sommaren är till ända,
och ingen frälsning har kommit oss till del.
008:021 Jag är förkrossad,
därför att dottern mitt folk så krossas,
jag går sörjande,
häpnad har gripit mig.
008:022 Finnes då ingen balsam i Gilead,
finnes ingen läkare där?
Eller varför bliver dottern mitt folk
icke helad från sina sår?
009:001 Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn
och mina ögon en tårekälla,
så att jag kunde gråta dag och natt
över de slagna hos dottern mitt folk!
009:002 Ack att jag hade
ett härbärge i öknen,
så att jag kunde övergiva mitt folk
och draga bort ifrån dem!
Ty de äro allasammans äktenskapsbrytare,
en församling av trolösa.
009:003 Sin tungas båge spänna de
till att avskjuta lögner,
och till sanning bruka de icke
sin makt i landet.
Nej, de gå från ogärning till ogärning,
men mig vilja de ej veta av, säger HERREN.
009:004 Var och en tage sig till vara för sin vän,
och ingen förlite sig på någon sin broder;
ty den ene brodern gör allt för att bedraga den andre,
och den ene vännen går omkring och förtalar den andre.
009:005 Var och en handlar svikligt mot sin vän,
och ingen talar vad sant är;
de öva sina tungor i att tala lögn
de arbeta sig trötta med att göra illa.
009:006 Du bor mitt ibland falskhet;
i sin falskhet vilja de ej veta av mig, säger HERREN.
009:007 Därför säger HERREN Sebaot så.
Se, jag måste luttra och pröva dem;
ty vad annat kan jag göra,
då nu dottern mitt folk är sådan?
009:008 Deras tunga är en mördande pil;
vad den talar är svek.
Med munnen tala de vänligt till sin nästa,
men i hjärtat lägga de försåt för honom.
009:009 Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN.
Skulle icke min själ hämnas
på ett sådant folk som detta är?
009:010 Över bergen vill jag gråta och sjunga sorgesång;
jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen.
Ty de äro förbrända, så att ingen går där fram
och inga läten av boskap där höras;
både himmelens fåglar och fyrfotadjuren
hava flytt och äro borta.
009:011 Jag skall göra Jerusalem till en stenhop,
till en boning för schakaler,
och Juda städer till en ödemark, där ingen bor.
009:012 Vem är en vis man, så att han förstår detta? Och till vem har
HERRENS mun talat, så att han kan förklara detta: varför landet
har blivit så fördärvat, förbränt såsom en öken, där ingen går
fram?
009:013 Och HERREN svarade: Jo, därför att de hava övergivit min lag,
den som jag förelade dem, och icke hava hört min röst och
vandrat efter den
009:014 utan vandrat efter sina egna hjärtans hårdhet och efterföljt
Baalerna, såsom deras fader lärde dem.
009:015 Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall giva
detta folk malört att äta och gift att dricka.
009:016 Och jag skall förströ dem bland folk som varken de eller deras
fäder hava känt, och skall sända svärdet efter dem, till dess
att jag har gjort ände på dem.
009:017 Så säger HERREN Sebaot:
Given akt; tillkallen gråterskor,
för att de må komma,
och sänden efter förfarna kvinnor,
och låten dem komma.
009:018 Låten dem med hast stämma upp
sorgesång över oss,
så att våra ögon flyta i tårar
och vatten strömmar från våra ögonlock.
009:019 Ty sorgesång höres ljuda från Sion:
Huru har ej förstörelse drabbat oss!
Vi hava kommit illa på skam, vi måste ju övergiva landet,
ty våra boningar hava de slagit ned.
009:020 Ja, hören, I kvinnor,
HERRENS ord,
och edert öra fatte
hans muns tal.
Lären edra döttrar sorgesång;
ja, lären varandra klagosång.
009:021 Ty döden stiger in genom vara fönster,
han kommer in i våra palats;
han utrotar barnen från gatan
och ynglingarna från torgen.
009:022 Ja, tala: Så säger HERREN:
Och människornas döda kroppar ligga
såsom gödsel på marken
och såsom kärvar efter skördemannen,
vilka ingen samlar upp.
009:023 Så säger HERREN:
Den vise berömme sig icke av sin vishet,
den starke berömme sig icke av sin styrka,
den rike berömme sig icke av sin rikedom.
009:024 Nej, den som vill berömma sig, han berömme sig därav
att han har förstånd till att känna mig:
att jag är HERREN, som gör nåd,
rätt och rättfärdighet på jorden.
Ty till sådana har jag behag, säger HERREN.
009:025 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall hemsöka alla
omskurna som dock äro oomskurna:
009:026 Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med
kantklippt hår. Ty hednafolken äro alla oomskurna, och hela
Israels hus har ett oomskuret hjärta.