006:027 Jag har satt dig till en proberare i mitt folk—såväl som till
ett fäste—på det att du må lära känna och pröva deras väg.
006:028 De äro allasammans avfälliga och gensträviga, de gå med förtal,
de äro koppar och järn, allasammans äro de fördärvliga
människor.
006:029 Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt
luttrande är förgäves, slagget bliver ändå icke frånskilt.
006:030 »Ett silver som må kastas bort», så kan man kalla dem, ty HERREN
har förkastat dem.

007:001 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:
007:002 Ställ dig i porten till HERRENS hus, och predika där detta ord
och säg: Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som gån in genom
dessa portar för att tillbedja HERREN.
007:003 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Bättren edert leverne och
edert väsende, så vill jag låta eder bo kvar på denna plats.
007:004 Förliten eder icke på lögnaktigt tal, när man säger: »Här är
HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!»
007:005 Nej, om I bättren edert leverne och edert väsende, om I dömen
rätt mellan man och man,
007:006 om I upphören att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan,
att utgjuta oskyldigt blod på denna plats och att följa efter
andra gudar, eder själva till olycka,
007:007 då vill jag för evärdliga tider låta eder bo på denna plats, i
det land som jag har givit åt edra fäder.

007:008 Men se, I förliten eder på lögnaktigt tal, som icke kan hjälpa.
007:009 Huru är det? I stjälen, mörden och begån äktenskapsbrott, I
svärjen falskt, I tänden offereld åt Baal och följen efter andra
gudar, som I icke kännen;
007:010 sedan kommen I hit och träden fram inför mitt ansikte i detta
hus, som är uppkallat efter mitt namn, och sägen: »Med oss är
ingen nöd»—för att därefter fortfara med alla dessa
styggelser.
007:011 Hållen I det då för en rövarkula, detta hus, som är uppkallat
efter mitt namn? Ja, sannerligen, också jag anser det så, säger
HERREN.
007:012 Gån bort till den plats i Silo, där jag först lät mitt namn bo,
och sen huru jag har gjort med den, för mitt folk Israels
ondskas skull.
007:013 Och eftersom I haven gjort alla dessa gärningar, säger HERREN,
och icke haven velat höra, fastän jag titt och ofta har talat
till eder, och icke haven velat svara, fastän jag har ropat på
eder,
007:014 därför vill jag nu med detta hus, som är uppkallat efter mitt
namn, och som I förliten eder på, och med denna plats, som jag
har givit åt eder och edra fäder, göra såsom jag gjorde med
Silo.
007:015 Och jag skall kasta eder bort ifrån mitt ansikte, såsom jag har
bortkastat alla edra bröder all Efraims släkt.

007:016 Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon
klagan och förbön för dem eller lägga dig ut för dem hos mig, ty
jag vill icke höra dig.
007:017 Ser du icke vad de göra i Juda städer och på Jerusalems gator?
007:018 Barnen samla tillhopa ved, fäderna tända upp eld och kvinnorna
knåda deg, allt för att baka offerkakor åt himmelens drottning;
och drickoffer utgjuta de åt andra gudar, mig till sorg.
007:019 Men är det då mig som de bereda sorg därmed, säger HERREN, och
icke fastmer sig själva, så att de komma på skam?
007:020 Därför säger Herren, HERREN så: Se, min vrede och förtörnelse
skall utgjuta sig över denna plats, över både människor och
djur, över både träden på marken och frukten på jorden; och den
skall brinna och icke bliva utsläckt.

007:021 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Läggen edra brännoffer
tillhopa med edra slaktoffer och äten så kött.
007:022 Ty på den tid då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land gav
jag dem icke någon befallning eller något bud angående
brännoffer och slaktoffer;
007:023 utan detta var det bud jag gav dem: »Hören min röst, så vill jag
vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt
på den väg som jag bjuder eder, på det att det må gå eder väl.»
007:024 Men de ville icke höra eller böja sitt öra till mig, utan
vandrade efter sina egna rådslag, i sina onda hjärtans hårdhet,
och veko tillbaka i stället för att gå framåt.
007:025 Allt ifrån den dag då edra fäder drogo ut ur Egyptens land ända
till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, sänt till eder
alla mina tjänare profeterna.
007:026 Men man ville icke höra mig eller böja sitt öra till mig; de
voro hårdnackade och gjorde ännu mer ont än deras fäder.
007:027 Och om du än säger dem allt detta, så skola de dock icke höra
dig; och om du än ropar till dem, så skola de dock icke svara
dig.
007:028 Säg därför till dem: »Detta är det folk som icke vill höra
HERRENS, sin Guds, röst eller taga emot tuktan. Sanningen är
försvunnen och utrotad ur deras mun.»

007:029 Skär av dig ditt huvudhår och kasta det bort, och stäm upp en
klagosång på höjderna. Ty HERREN har förkastat och förskjutit
detta släkte, som har uppväckt hans vrede.
007:030 Juda barn hava ju gjort vad ont är i mina ögon, säger HERREN; de
hava satt upp sina styggelser i det hus som är uppkallat efter
mitt namn, och de hava så orenat det.
007:031 Och Tofethöjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, för att
där uppbränna sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig
har bjudit eller ens tänkt mig något sådant.
007:032 Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer
skall säga »Tofet» eller »Hinnoms sons dal», utan »Dråpdalen»,
och då man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats
finnes.
007:033 Ja, detta folks döda kroppar skola bliva mat åt himmelens fåglar
och markens djur, och ingen skall skrämma bort dem.
007:034 Och i Juda städer och på Jerusalems gator skall jag göra slut på
fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, ty
landet skall bliva ödelagt.

008:001 på den tiden, säger HERREN, skall man kasta Juda konungars och
furstars ben, och prästernas och profeternas ben, och Jerusalems
invånares ben ut ur deras gravar
008:002 och kringströ dem inför solen och månen och himmelens hela
härskara, som de hava älskat, tjänat och efterföljt, sökt och
tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava
dem, utan de skola bliva gödsel på marken.
008:003 Och alla kvarblivna, de som lämnas kvar av detta onda släkte,
skola hellre vilja dö än leva, vilka än de orter må vara, dit
dessa kvarlämnade bliva fördrivna av mig, säger HERREN Sebaot.

008:004 Du skall ock säga till dem: Så säger HERREN:

Om någon faller, står han ju upp igen; om någon går bort, vänder han ju tillbaka. 008:005 Varför går det då bort i beständig avfällighet, detta folk i Jerusalem? Varför hålla de fast vid sitt svek och vilja icke vända tillbaka? 008:006 Jag har givit akt och hört huru de tala vad orätt är; ingen enda finnes, som ångrar sin ondska, ingen säger: »Vad har jag gjort!» Alla löpa de bort, lika hästar som rusa åstad i striden. 008:007 Till och med hägern under himmelen känner ju sin bestämda tid, och turturduvan, svalan och tranan taga i akt tiden för sin återkomst; mitt folk däremot känner ej HERRENS rätter. 008:008 Huru kunnen I då säga: »Vi äro visa och hava HERRENS lag ibland oss»? Icke så, de skriftlärdes lögnpenna har förvandlat den i lögn. 008:009 Sådana visa skola komma på skam, komma till korta och bliva snärjda. De hava ju förkastat HERRENS ord, vari äro de då visa? 008:010 Så skall jag nu giva deras hustrur åt andra och deras åkrar åt erövrare Ty alla, både små och stora, söka orätt vinning; både profeter och präster fara allasammans med lögn, 008:011 de taga det lätt med helandet av dottern mitt folks skada; de säga: »Allt står väl till, allt står väl till», och dock står icke allt väl 008:012 De skola komma på skam, övade styggelse. Likväl känna de alls icke skam och veta icke av att blygas. Därför skola de falla bland de andra; när hemsökelsen träffar dem, skola de komma på fall, säger HERREN.

008:013 Jag skall bortrycka och förgöra dem, säger HERREN. Inga druvor växa på vinträden, och inga fikon på fikonträden, utan till och med löven äro vissnade: De bud jag gav dem överträda de.