011:006 Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda städer och
på gatorna i Jerusalem och säg: Hören detta förbunds ord och
gören efter dem.
011:007 Ty både på den dag då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land
och sedan ända till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och
ofta har jag varnat dem och sagt: »Hören min röst»;
011:008 men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, utan
vandrade var och en i sitt onda hjärtas hårdhet. Därför lät jag
ock komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag
bjöd dem hålla, men som de dock icke höllo.
011:009 Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda män och Jerusalems
invånare hava sammansvurit sig.
011:010 De hava vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar, deras
som icke ville höra mina ord. Själva hava de så följt efter
andra gudar och tjänat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava
brutit det förbund som jag slöt med deras fäder.
011:011 Därför säger HERREN så: Se, jag skall låta en olycka komma över
dem, som de icke skola kunna undkomma; och när de då ropa till
mig, skall jag icke höra dem.
011:012 Och om så Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa
till de gudar åt vilka de pläga tända offereld, så skola dessa
alls icke kunna frälsa dem i deras olyckas tid.
011:013 Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar
blivit, du Juda; och så många som gatorna äro i Jerusalem, så
många altaren haven I satt upp åt skändlighetsguden: altaren
till att tända offereld åt Baal.
011:014 Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon
klagan och förbön för dem; ty jag vill icke höra, när de ropa
till mig för sin olyckas skull.
011:015 Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon, ja, hela hopen,
övar sådan skändlighet? Kan heligt kött komma såsom offer från
dig? När du får bedriva din ondska, då fröjdar du dig ju.
011:016 »Ett grönskande olivträd, prytt med sköna frukter», så kallade
HERREN dig; men nu har han med stort och väldigt dån tänt upp en
eld omkring det trädet, så att dess grenar fördärvas.
011:017 Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka
över dig, för den ondskas skull som Israels och Juda hus hava
bedrivit till att förtörna mig, i det att de hava tänt offereld
åt Baal.
011:018 HERREN kungjorde det för mig, så att jag fick veta det;
ja, du lät mig se vad de förehade.
011:019 Själv var jag såsom ett menlöst lamm
som föres bort till att slaktas;
jag visste ej att de förehade anslag mot mig:
»Låt oss fördärva trädet med dess frukt,
låt oss utrota honom ur de levandes land,
så att man icke mer kommer ihåg hans namn.»
011:020 Men HERREN Sebaot är en rättfärdig domare,
som prövar njurar och hjärta.
Så låt mig då få se din hämnd på dem,
ty för dig har jag lagt fram min sak.
011:021 Därför säger HERREN så om Anatots män, dem som stå efter ditt
liv och säga: »Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill dö
för vår hand»
011:022 ja, därför säger HERREN Sebaot så: Se, jag skall hemsöka dem;
deras unga män skola dö genom svärd, deras söner och döttrar
skola dö genom hunger.
011:023 Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall låta olycka
drabba Anatots män, när deras hemsökelses år kommer.
012:001 HERRE, om jag vill gå till rätta med dig,
så behåller du dock rätten.
Likväl måste jag tala med dig om vad rätt är.
Varför går det de ogudaktiga så väl?
Varför hava alla trolösa så god lycka?
012:002 Du planterar dem, och de slå rot;
de växa och bära frukt.
Nära är du i deras mun,
men fjärran är du från deras innersta.
012:003 Men du, HERRE, känner mig;
du ser mig och prövar
huru mitt hjärta är mot dig.
Ryck dem bort såsom får till att slaktas,
och invig dem till en dödens dag.
012:004 Huru länge skall landet ligga sörjande och gräset på marken allestädes förtorka, så att både fyrfotadjur och fåglar förgås för inbyggarnas ondskas skull, under det att dessa säga: »Han skall icke se vår undergång»
012:005 Om du icke orkar löpa
i kapp med fotgängare,
huru vill du då taga upp
tävlan med hästar?
Och om du nu känner dig trygg
i ett fredligt land,
huru skall det gå dig
bland Jordanbygdens snår?
012:006 Se, till och med dina bröder
och din faders hus
äro ju trolösa mot dig;
till och med dessa ropa
med full hals
bakom din rygg.
Du må icke tro på dem,
om de ock tala vänligt till dig.
012:007 Jag har övergivit mitt hus,
förskjutit min arvedel;
det som var kärast för min själ
lämnade jag i fiendehand.
012:008 Hon som är min arvedel blev mot mig
såsom ett lejon i skogen;
hon har höjt sin röst mot mig,
därför har jag fattat hat till henne.
012:009 Skall min arvedel vara mot mig såsom en brokig rovfågel—
då må ock rovfåglar komma emot henne från alla sidor.
Upp, samlen tillhopa alla markens djur,
och låten dem komma för att äta!