012:010 Herdar i mängd fördärva min vingård
och förtrampa min åker;
de göra min sköna åker
till en öde öken.
Man gör den till en ödemark;
012:011 sörjande och öde ligger den framför mig.
Hela landet ödelägges,
ty ingen finnes, som vill akta på.
012:012 Över alla höjder i öknen
rycka förhärjare fram,
ja, HERRENS svärd förtär allt,
från den ena ändan av landet till den andra;
intet kött kan finna räddning.
012:013 De hava sått vete,
men skördat tistel;
de hava mödat sig fåfängt.
Ja, I skolen komma på skam med eder gröda
för HERRENS glödande vredes skull.
012:014 Så säger HERREN om alla de onda grannar som förgripa sig på den
arvedel jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka
dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrån
dem.
012:015 Men därefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag åter
förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en
till sin arvedel och var och en till sitt land.
012:016 Om de då rätt lära sig mitt folks vägar, så att de svärja vid
mitt namn: »Så sant HERREN lever», likasom de förut lärde mitt
folk att svärja vid Baal, då skola de bliva upprättade mitt
ibland mitt folk.
012:017 Men om de icke vilja höra, så skall jag alldeles bortrycka och
förgöra det folket, säger HERREN.
013:001 Så sade HERREN till mig: »Gå bort och köp dig en linnegördel,
och sätt den omkring dina länder, men låt den icke komma i
vatten.»
013:002 Och jag köpte en gördel, såsom HERREN hade befallt, och satte
den omkring mina länder.
013:003 Då kom HERRENS ord till mig för andra gången; han sade:
013:004 »Tag gördeln som du har köpt, och som du bär omkring dina
länder, och stå upp och gå bort till Frat, och göm den där i en
stenklyfta.»
013:005 Och jag gick bort och gömde den vid Frat, såsom HERREN hade
bjudit mig.
013:006 Sedan, en lång tid därefter, sade HERREN till mig: »Stå upp och
gå bort till Frat, och hämta därifrån den gördel som jag bjöd
dig gömma där.»
013:007 Och jag gick bort till Frat och grävde upp gördeln och hämtade
fram den från det ställe där jag hade gömt den. Och se, gördeln
var fördärvad, så att den icke mer dugde till något.
013:008 Då kom HERRENS ord till mig; han sade:
013:009 Så säger HERREN: På samma sätt skall jag sända fördärv över
Judas och Jerusalems stora högmod.
013:010 Detta onda folk, som icke vill höra mitt ord, utan vandrar i
sitt hjärtas hårdhet och följer efter andra gudar och tjänar och
tillbeder dem, det skall bliva såsom denna gördel vilken icke
duger till något.
013:011 Ty likasom en mans gördel sluter sig tätt omkring hans länder,
så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till
mig, säger HERREN, på det att de skulle vara mitt folk och bliva
mig till berömmelse, lov och ära; men de ville icke höra.
013:012 Säg därför till dem detta ord: Så säger HERREN, Israels Gud:
Alla vinkärl äro till för att fyllas med vin. Och när de då säga
till dig: »Skulle vi icke veta att alla vinkärl äro till för att
fyllas med vin?»,
013:013 så svara dem: Så säger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands
alla inbyggare, konungarna som sitta på Davids tron, och
prästerna och profeterna, ja, alla Jerusalems invånare, så att
de bliva druckna.
013:014 Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, både fäder och
barn, säger HERREN. Jag skall icke hava någon misskund, icke
skona och icke förbarma mig, så att jag avstår från att fördärva
dem.
013:015 Hören och lyssnen härtill, varen icke övermodiga;
ty HERREN har talat.
013:016 Given HERREN, eder Gud, ära,
förrän han låter mörkret komma,
och förrän edra fötter snubbla på bergen,
när det skymmer;
ty det ljus I förbiden skall han byta i dödsskugga
och göra till töcken.
013:017 Men om I icke hören härpå,
så måste min själ i lönndom sörja ver sådant övermod,
och mitt öga måste bitterligen gråta och flyta i tårar,
därför att HERRENS hjord då bliver bortförd i fångenskap.
013:018 Säg till konungen och konungamodern:
Sätten eder lågt ned,
ty den härlighetens krona som prydde edert huvud
har fallit av eder.
013:019 Städerna i Sydlandet äro tillslutna,
och ingen finnes, som öppnar dem;
hela Juda är bortfört i fångenskap,
ja, bortfört helt och hållet.
013:020 Lyften upp edra ögon och sen
huru de komma norrifrån.
Var är nu hjorden som var dig given,
den hjord som var din ära?
013:021 Vad vill du säga, när han sätter
till herrar över dig män
som du själv har lärt att komma
till dig såsom älskare?
Skulle du då icke gripas av vånda
såsom en kvinna i barnsnöd?
013:022 Men om du säger i ditt hjärta:
»Varför har det gått mig så?»,
så vet: for din stora missgärnings skull blev
ditt mantelsläp upplyft
och dina fötter nesligt blottade.
013:023 Kan väl en etiopier förvandla sin hud
eller en panter sina fläckar?
Då skullen också I kunna göra något gott,
I som ären så övade i ondska.
013:024 Välan, jag vill förskingra dem såsom strå
som far bort för öknens vind.
013:025 Detta skall vara din lott och din beskärda del från mig,
säger HERREN,
därför att du har förgätit mig
och förlitat dig på lögn.
013:026 Därför skall jag ock draga upp
ditt mantelsläp över ditt ansikte,
så att man får se din skam.
013:027 Din otukt, ditt vrenskande,
ditt skändliga otuktsväsen—
på höjderna, på fältet
har jag sett dina styggelser.
Ve dig, Jerusalem!
Du kommer icke att bliva ren—
på huru lång tid ännu?