015:010 »Ve mig, min moder, att du har fött mig, mig som är till kiv och träta för hela landet! Jag har icke drivit ocker, ej heller har någon behövt ockra på mig; likväl förbanna de mig alla.»
015:011 Men HERREN svarade: »Sannerligen, jag skall styrka dig och låta
det gå dig väl. Sannerligen, jag skall så göra, att dina fiender
komma och bönfalla inför dig i olyckans och nödens
tid.
015:012 Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar?»—
015:013 Ditt gods och dina skatter skall jag lämna till plundring, och
det utan betalning, till straff för allt vad du har syndat i
hela ditt land.
015:014 Och jag skall låta dina fiender föra dig in i ett land som du
icke känner. Ty min vredes eld är upptänd; mot eder skall det
brinna.
015:015 HERRE, du vet det.
Tänk på mig och låt dig vårda om mig,
och skaffa mig hämnd på mina förföljare;
tag mig icke bort, du som är långmodig.
Betänk huru jag bär smälek för din skull
015:016 När jag fick dina ord, blevo de min spis,
ja, dina ord blevo för mig
mitt hjärtas fröjd och glädje;
ty jag är uppkallad efter ditt namn,
HERRE, härskarornas Gud.
015:017 Jag har icke suttit i gycklares samkväm
och förlustat mig där;
för din hands skull har jag måst sitta ensam,
ty du har uppfyllt mig med förgrymmelse.
015:018 Varför skall jag då plågas så oavlåtligt,
och varför är mitt sår så ohelbart?
Det vill ju icke läkas.
Ja, du bliver för mig såsom en försinande bäck,
så som ett vatten som ingen kan lita på.
015:019 Därför säger HERREN så:
Om du vänder åter, så vill jag låta dig komma åter
och bliva min tjänare.
Och om du frambär ädel metall utan slagg,
så skall du få tjäna mig såsom mun.
Dessa skola då vända åter till dig,
men du skall icke vända åter till dem.
015:020 Och jag skall göra dig inför detta folk
till en fast kopparmur,
så att de icke skola bliva dig övermäktiga,
om de vilja strida mot dig;
ty jag är med dig och vill frälsa dig
och vill hjälpa dig, säger HERREN.
015:021 Jag skall hjälpa dig ut ur de ondas våld
och skall förlossa dig ur våldsverkarnas hand.
016:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
016:002 Du skall icke taga dig någon hustru eller skaffa dig några söner
och döttrar på denna plats.
016:003 Ty så säger HERREN om de söner och döttrar som bliva I födda på
denna plats, och om mödrarna som hava fött dem, och om fäderna
som hava avlat dem i detta land:
016:004 Av svåra sjukdomar skola de dö; man skall icke hålla dödsklagan
efter dem eller begrava dem, utan de skola bliva gödsel på
marken. Och genom svärd och hunger skola de förgås, och deras
döda kroppar skola bliva mat åt himmelens fåglar och markens
djur. I
016:005 Ty så säger HERREN: Du skall icke gå in i något sorgehus och
icke begiva dig åstad för att hålla dödsklagan, ej heller ömka
dem; ty jag har tagit bort min frid ifrån detta folk, säger
HERREN, ja, min nåd och barmhärtighet.
016:006 Och både stora och små skola dö i detta land, utan att bliva
begravna; och man skall icke hålla dödsklagan efter dem, och
ingen skall för deras skull rista märken på sig eller raka sitt
huvud.
016:007 Man skall icke bryta bröd åt någon, för att trösta honom i
sorgen efter en död, och icke giva någon tröstebägaren att
dricka, när han har förlorat fader eller moder.
016:008 Och i gästabudshus skall du icke heller gå in för att sitta med
dem och äta och dricka.
016:009 Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, inför edra ögon, och
medan I ännu leven, skall jag på denna plats göra slut på
fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud. I
016:010 När du nu förkunnar alla dessa ord för detta folk och de då
fråga dig: »Varför har HERREN uttalat över oss all denna stora
olycka? Och vari består den missgärning och synd som vi hava
begått mot HERREN, vår Gud?»,
016:011 då skall du svara dem: »Jo, edra fäder övergåvo mig, säger
HERREN, och följde efter andra gudar och tjänade och tillbådo
dem; ja, mig övergåvo de och höllo icke min lag.
016:012 Och I själva haven gjort ännu mer ont, än edra fäder gjorde; ty
se, I vandren var och en efter sitt onda hjärtas hårdhet, och I
viljen icke höra mig.
016:013 Därför skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ett
land son varken I eller edra fäder haven känt, och där Skolen I
få tjäna andra gudar både dag och natt; ty jag skall icke hava
någon misskund med eder.»
016:014 Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer
skall säga: »Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn
upp ur Egyptens land»,
016:015 utan: »Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn upp
ur nordlandet, och ur alla andra länder till vilka han hade
drivit dem bort.» Ty jag skall föra dem tillbaka till deras
land, det som jag gav åt deras fäder.
016:016 Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger HERREN, och
de skola fiska upp dem; och sedan skall jag sända bud efter
många jägare, och de skola jaga dem ned från alla berg och alla
höjder och ut ur stenklyftorna.
016:017 Ty mina ögon äro riktade på alla deras vägar; de kunna icke
gömma sig för mitt ansikte och deras missgärning är icke fördold
för mina ögon.
016:018 Och först skall jag i dubbelt mått vedergälla dem för deras
missgärning och synd, för att de hava oskärat mitt land, i det
att de hava uppfyllt min arvedel med sina styggeliga och
skändliga avgudars döda kroppar.
016:019 HERRE, du min starkhet och mitt värn,
du min tillflykt på nödens dag,
till dig skola hedningarna komma
från jordens ändar och skola säga:
»Allenast lögn hava våra fäder fått i arv.
fåfängliga avgudar, av vilka ingen kan hjälpa.
016:020 Kan väl en människa göra sig gudar?
Nej, de gudarna äro inga gudar.
016:021 Därför vill jag nu denna gång låta dem förnimma det,
jag vill låta dem känna min hand och min makt,
för att de må veta att mitt namn är HERREN.
017:001 Juda synd är uppskriven med järnstift, med diamantgriffel; den
är inristad på deras hjärtas tavla och på edra altarens horn,
017:002 så visst som deras barn vid gröna träd och på höga kullar komma
ihåg sina altaren och Aseror.
017:003 Du mitt berg på fältet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall
jag lämna till plundring, så ock dina offerhöjder, till straff
för vad du har syndat i hela ditt land.
017:004 Och du skall nödgas avstå—och detta genom din egen förskyllan
—från den arvedel som jag har givit dig; och jag skall låta
dig tjäna dina fiender i ett land som du icke känner. Ty I haven
upptänt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.