023:016 Så säger HERREN Sebaot: Hören icke på de profeters ord, som
profetera för eder, ty de bedraga eder; sina egna hjärtans syner
tala de, icke vad som kommer från HERRENS mun.
023:017 De säga alltjämt till dem som förakta mig: »HERREN har så talat:
Det skall gå eder väl.» Och till var och en som vandrar i sitt
hjärtas hårdhet säga de: »Ingen olycka skall komna över eder.»
023:018 Vilken av dem har då fått tillträde till HERRENS råd, så att han
kan förnimma och höra hans ord? Och vilken har aktat på hans
ord och lyssnat därtill?
023:019 Se, en stormvind från HERREN är här,
hans förtörnelse bryter fram,
en virvlande storm!
Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
023:020 Och HERRENS vrede skall icke upphöra,
förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar;
i kommande dagar skolen I förvisso förnimma det.
023:021 Jag sände icke dessa profeter, utan själva lupo de åstad; jag
talade icke till dem, utan själva profeterade de.
023:022 Om de verkligen hade tillträde till mitt råd, så borde de
förkunna mina ord för mitt folk och förmå dem att vända om från
sin onda väg och sitt onda väsende.
023:023 Ar jag väl en Gud allenast på nära håll, säger HERREN, och icke
en Gud också i fjärran?
023:024 Eller skulle någon kunna gömma sig på ett så lönnligt ställe att
jag icke skulle se honom? säger HERREN. Är jag icke den som
uppfyller himmel och jord? säger HERREN.
023:025 Jag har hört vad profeterna säga, de som profetera lögn i mitt
namn; de säga: »Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm.»
023:026 Huru länge skall detta vara? Hava de något i sinnet, dessa
profeter som profetera lögn, och som äro profeter genom sina
egna hjärtans svek,
023:027 dessa som tänka att de genom sina drömmar; dem som de förtälja
för varandra, skola komma mitt folk att förgäta mitt namn,
likasom deras fäder glömde mitt namn för Baal?
023:028 Den profet som har haft en dröm, han må förtälja sin dröm; men
den som bar undfått mitt ord, han må tala mitt ord i
sanning. Vad har halmen att skaffa med säden? säger HERREN.
023:029 Är icke mitt ord såsom en eld, säger HERREN, och likt en hammare
som krossar sönder klippor?
023:030 Se, därför skall jag komma över profeterna, säger HERREN, dessa
som stjäla mina ord, den ene från den andre;
023:031 ja, jag skall komma över profeterna, säger HERREN, dessa som
frambära sin egen tungas ord, men säga: »Så säger HERREN.»
023:032 Ja, jag skall komma över dem som profetera lögndrömmar, säger
HERREN, och som, när de förtälja dem, föra mitt folk vilse med
sina lögner och sin stortalighet, fastän jag icke har sänt dem
eller givit dem något uppdrag, och fastän de alls icke kunna
hjälpa detta folk, säger HERREN.
023:033 Om nu detta folk eller en profet eller en präst gör dig denna
fråga: »Vad förkunnar HERRENS tunga?», så skall du säga till dem
vad som är den verkliga »tungan», och att jag därför skall
kasta eder bort, säger HERREN.
023:034 Och den profet eller den präst eller den av folket, som säger
»HERRENS tunga», den mannen och hans hus skall jag hemsöka.
023:035 Nej, så skolen I fråga varandra och säga eder emellan: »Vad har
HERREN svarat?», eller: »Vad har HERREN talat?»
023:036 Men Om HERRENS »tunga» mån I icke mer orda; ty en tunga skall då
vars och ens eget ord bliva för honom, eftersom I förvänden den
levande Gudens, HERRENS Sebaots, vår Guds, ord.
023:037 Så skall du säga till profeten: »Vad har HERREN svarat dig?»,
eller: vad har HERREN talat?»
023:038 Men om I sägen »HERRENS tunga», då säger HERREN så: »Eftersom I
sägen detta ord 'HERRENS tunga', fastän jag har sänt bud till
eder och låtit säga: I skolen icke säga 'HERRENS tunga',
023:039 därför skall jag nu alldeles förgäta eder och kasta eder bort
ifrån mitt ansikte, med den stad som jag har givit åt eder och
edra fäder.
023:040 Och jag skall låta en evig smälek komma över eder, och en evig
blygd, som icke skall varda förgäten.»
024:001 HERREN lät mig se följande syn: Jag fick se två korgar med fikon
uppställda framför HERRENS tempel; och det var efter det att
Nebukadressar, konungen i Babel, hade fört bort ifrån Jerusalem
Jekonja, Jojakims son, konungen i Juda, så ock Juda furstar,
jämt timmermännen och smederna, och låtit dem komma till Babel.
024:002 I den ena korgen funnos mycket goda fikon, sådana som fikon
ifrån förstlingsskörden äro; och i de andra korgen funnos mycket
usla fikon, så usla att de icke kunde ätas.
024:003 Och HERREN sade till mig: »Vad ser du, Jeremia?» Jag svarade
»Fikon; och de goda fikonen är mycket goda, men de usla fikonen
äro mycket usla, så usla att de icke kunna ätas.»
024:004 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
024:005 Så säger HERREN, Israels Gud: Såsom man med välbehag ser på de
goda fikonen, så vill jag med välbehag se till de bortförda av
Juda, dem som jag från denna plats har sänt bort till kaldéernas
land.
024:006 Jag skall med välbehag vända mitt öga till dem och låta dem
komma tillbaka till detta land. Jag skall uppbygga dem och icke
slå ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem.
024:007 Och jag skall giva dem hjärtan till att känna att jag är HERREN;
och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Ty de
skola omvända sig till mig av allt sitt hjärta.
024:008 Men såsom man gör med usla fikon, som äro så usla att de icke
kunna ätas, likaså, säger HERREN, skall jag göra med Sidkia,
Juda konung, och med hans furstar och med kvarlevan i Jerusalem,
ja, både med dem som hava blivit kvar här i landet och med dem
som hava bosatt sig i Egyptens land.
024:009 På alla orter dit jag fördriver dem skall jag göra dem till en
varnagel och en skräckbild för alla riken jorden, till en
smälek, till ett ordspråk och en visa, och till ett exempel som
man nämner, när man förbannar.
024:010 Och jag skall sända bland dem svärd, hungersnöd och pest, till
dess att de bliva utrotade ur det land som jag har givit åt dem
och deras fäder.
025:001 Detta är det ord som kom till Jeremia angående hela Juda folk, i
Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår, vilket
var Nebukadressars, den babyloniske konungens, första
regeringsår.
025:002 Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och
till alla Jerusalems invånare; han sade:
025:003 Allt ifrån Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde
regeringsår ända till denna dag, eller nu under tjugutre år, har
HERRENS ord kommit till mig; men fastän jag titt och ofta har
talat till eder, haven I icke velat höra.
025:004 Och fastän HERREN titt och ofta har sänt till eder alla sina
tjänare profeterna, haven I icke velat höra. I böjden icke edra
öron till att höra,
025:005 när de sade: »Vänden om, var och en från sin onda väg och sitt
onda väsende, så skolen I för evärdliga tider få bo kvar i det
land som HERREN har givit åt eder och edra fäder.
025:006 Och följen icke efter andra gudar, så att I tjänen och
tillbedjen dem; och förtörnen mig icke genom edra händers verk,
på det att jag icke må låta olycka komma över eder.
025:007 I villen icke höra på mig, säger HERREN, och så förtörnaden I
mig genom edra händers verk, eder själva till olycka.
025:008 Därför säger HERREN Sebaot så: Eftersom I icke villen höra mina
ord,
025:009 därför skall jag sända åstad och hämta alla nordens folkstammar,
säger HERREN, och skall sända bud till min tjänare
Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall låta dem komma
över detta land och dess inbyggare, så ock över alla folken här
runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall göra
dem till ett föremål för häpnad och begabberi, och låta deras
land bliva ödemarker för evärdlig tid.
025:010 Och jag skall i dem göra slut på fröjderop och glädjerop, på rop
för brudgum och rop för brud, på buller av kvarn och ljus från
lampa.
025:011 Ja, hela detta land skall bliva ödelagt och förött, och dessa
folk skola vara Babels konung underdåniga i sjuttio år.
025:012 Men när sjuttio år äro till ända skall jag hemsöka konungen i
Babel och folket där för deras missgärning, säger HERREN, och
hemsöka kaldéernas land och göra det till en ödemark för
evärdlig tid.
025:013 Och jag skall på det landet låta alla de ord fullbordas, som jag
har talat mot det, allt vad som är skrivet i denna bok, och vad
Jeremia har profeterat mot alla dessa folk.
025:014 Ty också dem skola mäktiga folk och stora konungar göra sig
underdåniga, och jag skall vedergälla dem efter deras gärningar
och deras händers verk.