025:015 Ty så sade HERREN, Israels Gud, till mig: »Tag denna kalk med
vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag
sänder dig att dricka därur.
025:016 Må de dricka, så att de ragla och mista sansen, när det svärd
kommer, som jag skall sända ibland dem.»
025:017 Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att
dricka, till vilka HERREN sände mig,
025:018 nämligen Jerusalem med Juda städer och med dess konungar och
furstar, för att så göra dem till en ödemark, och till ett
föremål för häpnad och begabberi, och till ett exempel som man
nämner, när man förbannar, såsom ock nu har skett;
025:019 vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tjänare, hans furstar
och allt hans folk,
025:020 så ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla
konungar i filistéernas land, både Askelon och Gasa och Ekron
och kvarlevan i Asdod;
025:021 vidare Edom, Moab och Ammons barn;
025:022 vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon och
konungarna i kustländerna på andra sidan havet;
025:023 vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som hava kantklippt hår;
025:024 vidare alla konungar i Arabien och alla konungar över Erebs
folk, som bo i öknen,
025:025 så ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla
konungar i Medien,
025:026 slutligen alla konungar i nordlandet—både dem som bo nära och
dem som bo fjärran, den ene såväl som den andre—och alla
övriga riken i världen, utöver jordens yta. Och Sesaks konung
skall dricka efter dem.
025:027 Och du skall säga till dem: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud:
Dricken, så att I bliven druckna, och spyn, och fallen omkull
utan att kunna stå upp; ja, fallen, när det svärd kommer, som
jag skall sända bland eder.—
025:028 Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, så
säg till dem: Så säger HERREN Sebaot: I måsten dricka.
025:029 Ty se, med den stad som är uppkallad efter mitt namn skall jag
begynna hemsökelsen. Skullen då I bliva ostraffade? Nej, I
skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall båda upp ett svärd
mot jordens alla inbyggare, säger HERREN Sebaot.
025:030 Och du skall profetera för dem allt detta och säga till dem:
HERREN upphäver ett rytande från höjden
och från sin heliga boning låter han höra sin röst;
ja, han upphäver ett högt rytande över sin ängd
och höjer skördeskri, såsom en vintrampare,
över alla jordens inbyggare.
025:031 Dånet höres intill jordens ända,
ty HERREN har sak med folken,
han går till rätta med allt kött;
de ogudaktiga giver han till pris åt svärdet, säger HERREN.
025:032 Så säger HERREN Sebaot: Se, en olycka går fram ifrån det ena
folket till det andra, och ett stort oväder stiger upp från
jordens yttersta ända.
025:033 Och de som bliva slagna av HERREN på den tiden skola ligga
strödda från jordens ena ända till den andra; man skall icke
hålla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava
dem, utan de skola bliva gödsel på marken.
025:034 Jämren eder, I herdar, och klagen;
vältren eder på marken, I väldige i hjorden;
ty tiden är inne, att I skolen slaktas.
I skolen bliva förskingrade, I skolen komma på fall,
såsom det händer jämväl ett dyrbart kärl.
025:035 Då finnes icke mer någon undflykt för herdarna,
icke mer någon räddning för de väldige i hjorden.
025:036 Hör huru herdarna ropa,
huru de väldige i hjorden jämra sig!
Ty HERREN ödelägger deras betesmark,
025:037 och de fredliga ängderna förgöras
genom HERRENS vredes glöd.
025:038 Han drager ut såsom ett lejon ur sitt snår.
Ja, deras land bliver en ödemark
under förhärjelsens glöd,
under hans vredes glöd.
026:001 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering
kom detta ord från HERREN; han sade:
026:002 Så säger HERREN: Ställ dig i förgården till HERRENS hus och
tala mot alla Juda städer, från vilka man kommer för att
tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig
tala till dem; tag intet därifrån.
026:003 Kanhända skola de då höra och vända om, var och en från sin onda
väg; då vill jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra
med dem för deras onda väsendes skull.
026:004 Du skall säga till dem: Så säger HERREN: Om I icke viljen höra
mig och vandra efter den lag som jag har förelagt eder,
026:005 och höra vad mina tjänare profeterna tala—de som jag titt och
ofta sänder till eder, fastän I icke viljen höra—
026:006 då skall jag göra med detta hus såsom jag gjorde med Silo, och
skall låta denna stad för alla jordens folk bliva ett exempel
som man nämner, när man förbannar.
026:007 Och prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala
dessa ord i HERRENS hus.
026:008 Och när Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit
honom tala till allt folket, grepo honom prästerna och
profeterna och allt folket och sade: »Du måste döden dö.
026:009 Huru djärves du profetera i HERRENS namn och säga: 'Det skall gå
detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall ödeläggas,
så att ingen mer bor däri'?» Och allt folket församlade sig mot
Jeremia i HERRENS hus.
026:010 Då nu Juda furstar hörde detta, gingo de från konungshuset upp
till HERRENS hus och satte sig vid ingången till HERRENS nya
port.
026:011 Då sade prästerna och profeterna till furstarna och till allt
folket sålunda: »Denne man förtjänar döden, ty han har
profeterat mot denna stad, såsom I haven hört med egna öron.»
026:012 Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade:
»Det är HERREN som har sänt mig att profetera mot detta hus och
denna stad allt det som I haven hört.
026:013 Så bättren nu edert leverne och edert väsende, och hören
HERRENS, eder Guds, röst; då vill HERREN ångra det onda som han
har talat mot eder.
026:014 Och vad mig angår, så är jag i eder hand; gören med mig vad eder
gott och rätt synes.
026:015 Men det skolen I veta, att om I döden mig, så dragen I oskyldigt
blod över eder och över denna stad och dess invånare; ty det är
i sanning HERREN som har sänt mig till eder att tala allt detta
inför eder.»
026:016 Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna:
»Denne man förtjänar icke döden, ty i HERRENS, vår Guds, namn
har han talat till oss.
026:017 Och några av de äldste i landet stodo upp och sade till folkets
hela församling sålunda:
026:018 »Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och
sade till hela Juda folk:
'Så säger HERREN Sebaot:
Sion skall varda upplöjt till en åker,
och Jerusalem skall bliva en stenhop
och tempelberget en skogbevuxen höjd.'