039:001—efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin
här hade kommit till Jerusalem och begynt belägra det i Sidkia,
Juda konungs, nionde regeringsår, i tionde månaden,
039:002 och efter det att staden; hade blivit stormad i Sidkias elfte
regeringsår, i fjärde månaden, på nionde dagen månaden
039:003 drogo alla den babyloniske konungens furstar därin och stannade
i Mellersta porten: nämligen Nergal Sareser, Samgar-Nebo,
Sarsekim, överste hovmannen, Nergal-Sareser, överste magern, och
alla den babyloniske konungens övriga furstar.
039:004 Och när Sidkia, Juda konung, med allt sitt krigsfolk fick se
dem, flydde de och drogo om natten ut ur staden, på den väg som
ledde till den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda
murarna; och han tog vägen bort åt Hedmarken till.
039:005 Men kaldéernas här förföljde dem och de hunno upp Sidkia på
Jeriko hedmarker. Och de togo fatt honom och förde honom till
Nebukadressar, den babyloniske konungen, i Ribla i Hamats land;
där höll denne rannsakning och dom med honom.
039:006 Och den babyloniske konungen lät i Ribla slakta Sidkias barn
inför hans ögon; också alla andra Juda ädlingar lät konungen i
Babel slakta.
039:007 Och på Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla
honom med kopparfjättrar, för att föra honom till Babel.
039:008 Och kaldéerna brände upp i eld både konungens hus och folkets
hus och bröto ned Jerusalems murar.
039:009 Och återstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de
över löpare som hade gått över till honom, och vad som för
övrigt var kvar av folket, dem förde Nebusaradan, översten för
drabanterna, bort till Babel.
039:010 Men av de ringaste bland folket, av dem som ingenting hade,
lämnade Nebusaradan, översten för drabanterna, några kvar i Juda
land, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.
039:011 Och Nebukadressar, konungen Babel, gav genom Nebusaradan,
översten för drabanterna, befallning angående Jeremia och sade:
039:012 »Tag honom och se i honom till godo, och gör honom icke något
ont, utan gör med honom efter som han själv begär av dig.»
039:013 Då sände Nebusaradan, översten för drabanterna, och Nebusasban,
överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla
den babyloniske konungens övriga väldige—
039:014 dessa sände bort och läto hämta Jeremia ifrån fängelsegården och
lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, på
det att denne skulle föra honom hem; så fick han stanna där
bland folket.
039:015 Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han var
inspärrad i fängelsegården; han hade sagt:
039:016 Gå och säg till etiopiern Ebed-Melek: Så säger HERREN Sebaot,
Israels Gud: Se, vad jag har förkunnat, det skall jag låta komma
över denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, och
det skall uppfyllas i din åsyn på den dagen.
039:017 Men dig skall jag rädda på den dagen, säger HERREN, och du skall
icke bliva given i de mäns hand, som du fruktar för.
039:018 Ty jag skall förvisso låta dig komma undan, och du skall icke
falla för svärd, utan vinna ditt liv såsom ett byte, därför att
du har förtröstat på mig, säger HERREN.
040:001 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan
Nebusaradan, översten för drabanterna, hade släppt honom lös
från Rama; denne lät nämligen hämta honom, där han låg bunden
med kedjor bland alla andra fångar ifrån Jerusalem och Juda, som
skulle föras bort till Babel.
040:002 Översten för drabanterna lät alltså hämta Jeremia och sade till
honom: »HERREN, din Gud, hade förkunnat denna olycka över denna
plats;
040:003 och HERREN har låtit den komma och har gjort såsom han hade
sagt. I haden ju syndat mot HERREN och icke hört hans röst, och
därför har detta vederfarits eder.
040:004 Och se, nu löser jag dig i dag ur kedjorna som dina händer hava
varit bundna med. Om du är sinnad att komma med mig till Babel,
så kom, och jag skall då se dig till godo; men om du icke är
sinnad att komma med mig till Babel, så gör det icke. Se, hela
landet ligger öppet för dig; dit dig synes gott och rätt att gå,
dit må du gå.»
040:005 Och då han ännu dröjde att vända tillbaka, tillade han: »Vänd
tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som
konungen i Babel har satt över Juda städer, och stanna hos honom
bland folket. Eller gå åt vilket annat håll som helst dit det
behagar dig att gå.» Och översten för drabanterna gav honom
vägkost och skänker och lät honom gå.
040:006 Så begav sig då Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och
stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.
040:007 När då alla krigshövitsmännen på landsbygden jämte sina män
fingo höra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son,
över landet, och att han hade anförtrott åt honom män kvinnor
och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade
fört bort till Babel,
040:008 kommo de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son,
Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son,
netofatiten Ofais söner och Jesanja, maakatitens son, med sina
män.
040:009 Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras
män sin ed och sade: »Frukten icke för att tjäna
kaldéerna. Stannen kvar i landet, och tjänen konungen i Babel,
så skall det gå eder väl.
040:010 Se, själv stannar jag kvar i Mispa, för att vara till tjänst åt
kaldéer som komma till oss; men I mån insamla vin och frukt och
olja och lägga det i edra kärl, och stanna kvar i de städer som
I haven tagit i besittning.»
040:011 Då nu också alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och
Edoms land, och de som voro i andra länder hörde att konungen i
Babel hade låtit några av judarna bliva kvar, och att han hade
satt över dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,
040:012 vände alla dessa judar tillbaka från alla de orter dit de hade
blivit fördrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i
Mispa. Och de inbärgade vin och frukt i stor myckenhet.
040:013 Men Johanan, Kareas son, och alla krigshövitsmännen på
landsbygden kommo till Gedalja i Mispa
040:014 och sade till honom: »Du vet väl att Baalis, Ammons barns
konung, har sänt hit Ismael, Netanjas son, för att slå ihjäl
dig?» Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.
040:015 Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa:
»Låt mig gå åstad och dräpa Ismael, Netanjas son; ingen skall få
veta det. Varför skulle han få slå ihjäl dig och så bliva en
orsak till att vi judar, som hava församlats till dig,
allasammans förskingras, och vad som är kvar av Juda förgås?»
040:016 Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: »Du får
icke göra detta; ty vad du säger om Ismael är icke sant.»
041:001 Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son till
Elisama, av konungslig börd och en av konungens väldige, med tio
män till Gedalja, Ahikams son, i Mispa, och de höllo måltid
tillsammans i Mispa.
041:002 Och Ismael, Netanjas son, jämte de tio män som voro med honom,
överföll då Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, och slog
honom till döds med svärd, honom som konungen i Babel hade satt
över landet.
041:003 Därjämte dräpte Ismael alla de judar som voro hos Gedalja i
Mispa, så ock alla de kaldéer som funnos där, och som tillhörde
krigsfolket.
041:004 Dagen efter den då han hade dödat Gedalja, och innan ännu någon
visste av detta,
041:005 kom en skara av åttio män från Sikem, Silo och Samaria; de hade
rakat av sig skägget och rivit sönder sina kläder och ristat
märken på sig, och hade med sig spisoffer och rökelse till att
frambära i HERRENS hus.
041:006 Och Ismael, Netanjas son, gick ut emot dem från Mispa, gråtande
utan uppehåll. Och när han mötte dem, sade han till dem: »Kommen
in till Gedalja, Ahikams son.»
041:007 Men när de hade kommit in i staden, blevo de nedstuckna av
Ismael, Netanjas son, och de män som voro med honom, och kastade
i brunnen.
041:008 Men bland dem funnos tio män som sade till Ismael: »Döda oss
icke; ty vi hava förråd av vete, korn, olja och honung gömda på
landsbygden.» Då lät han dem vara och dödade dem icke med de
andra.
041:009 Och brunnen i vilken Ismael kastade kropparna av alla de män som
han hade dräpt, när han dräpte Gedalja, var densamma som konung
Asa hade låtit göra, när Baesa, Israels konung, anföll honom;
denna fylldes nu av Ismael, Netanjas son, med ihjälslagna män.
041:010 Därefter bortförde Ismael såsom fångar allt det folk som var
kvar i Mispa, konungadöttrarna och allt annat folk som hade
lämnats kvar i Mispa, och som Nebusaradan, översten för
drabanterna, hade anförtrott åt Gedalja, Ahikams son; dem
bortförde Ismael, Netanjas son; såsom fångar och drog åstad bort
till Ammons barn.
041:011 Men när Johanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmän som voro
med honom fingo höra om allt det onda som Ismael, Netanjas son,
hade gjort,
041:012 togo de alla sina män och gingo åstad för att strida mot Ismael,
Netanjas son; och de träffade på honom vid det stora vattnet i
Gibeon.
041:013 Då nu hela skaran av dem som Ismael förde med sig fick se
Johanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmän som voro med
honom, blevo de glada;
041:014 och de vände om, hela skaran av dem som Ismael hade bortfört
såsom fångar ifrån Mispa, och gåvo sig åstad tillbaka till
Johanan, Kareas son.
041:015 Men Ismael, Netanjas son, räddade sig med åtta män undan Johanan
och begav sig till Ammons barn.
041:016 Och Johanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmän som voro med
honom togo med sig allt som var kvar av folket, dem av Mispas
invånare, som han hade vunnit tillbaka från Ismael, Netanjas
son, sedan denne hade dräpt Gedalja, Ahikams son: både krigsmän
och kvinnor och barn och hovmän, som han hade hämtat tillbaka
från Gibeon.
041:017 Och de drogo åstad; men i Kimhams härbärge invid Bet-Lehem
stannade de, för att sedan draga vidare och komma till Egypten,
041:018 undan kaldéerna; ty de fruktade för dessa, eftersom Ismael,
Netanjas son, hade dräpt Gedalja, Ahikams son, vilken konungen i
Babel hade satt över landet