Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

042:001 Då trädde alla krigshövitsmännen fram, jämte Johanan, Kareas
son, och Jesanja, Hosajas son, så ock allt folket, både små och
stora,
042:002 och sade till profeten Jeremia: »Värdes upptaga vår bön: bed för
oss till HERREN, din Gud, för hela denna kvarleva—ty vi äro
blott några få, som hava blivit kvar av många; du ser med egna
ögon att det är så med oss.
042:003 Må så HERREN, din Gud, kungöra för oss vilken väg vi böra gå,
och vad vi hava att göra.»
042:004 Profeten Jeremia svarade dem: »Jag vill lyssna till eder. Ja,
jag vill bedja till HERREN, eder Gud, såsom I haven begärt. Och
vadhelst HERREN svarar eder skall jag förkunna för eder; intet
skall jag undanhålla för eder.»
042:005 Då sade de till Jeremia: »HERREN vare ett sannfärdigt och
osvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken göra efter
det ord varmed HERREN, din Gud, sänder dig till oss.
042:006 Det må vara gott eller ont, så vilja vi höra HERRENS, vår Guds,
röst, hans som vi sända dig till; på det att det må gå oss väl,
när vi höra HERRENS, vår Guds, röst.»

042:007 Och tio dagar därefter kom HERRENS ord till Jeremia.
042:008 Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de
krigshövitsmän som voro med honom, och allt folket, både små och
stora,
042:009 och sade till dem: Så säger HERREN, Israels Gud, han som I haven
sänt mig till, för att jag skulle hos honom bönfalla för eder:
042:010 Om I stannen kvar i detta land, så skall jag uppbygga eder och
ej mer slå eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka
eder. Ty jag ångrar det onda som jag har gjort eder.
042:011 Frukten icke mer för konungen i Babel, som I nu frukten för,
frukten icke för honom, säger HERREN. Ty jag är med eder och
vill frälsa eder och rädda eder ur hans hand.
042:012 Jag vill låta eder finna barmhärtighet; ja, han skall bliva
barmhärtig mot eder och låta eder vända tillbaka till edert
land.
042:013 Men om I sägen: »Vi vilja icke stanna i detta land», om I alltså
icke hören HERRENS, eder Guds, röst,
042:014 utan tänken: »Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, där
vi slippa att se krig och höra basunljud och hungra efter bröd,
där vilja vi bo»—
042:015 välan, hören då HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: Så säger
HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen ställen eder färd
till Egypten och kommen dit, för att bo där såsom främlingar,
042:016 så skall svärdet, som I frukten för, hinna upp eder där i
Egyptens land, och hungersnöden, som I rädens för, skall följa
efter eder dit till Egypten, och där skolen I dö.
042:017 Ja, de människor som ställa sin färd till Egypten, för att bo
där, skola alla dö genom svärd, hunger och pest, och ingen av
dem skall slippa undan och kunna rädda sig från den olycka som
jag skall låta komma över dem.
042:018 Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och
förtörnelse har utgjutit sig över Jerusalems invånare, så skall
ock min förtörnelse utgjuta sig över eder, om I begiven eder
till Egypten, och I skolen bliva ett exempel som man nämner, när
man förbannar, och ett föremål för häpnad, bannande och smälek,
och I skolen aldrig mer få se denna ort.
042:019 Ja, HERREN säger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder
icke till Egypten. Märken väl att jag i dag har varnat eder.
042:020 Ty I bedrogen eder själva, när I sänden mig till HERREN, eder
Gud, och saden: »Bed för oss till HERREN, vår Gud; och vadhelst
HERREN, vår Gud, säger, det må du förkunna för oss, så vilja vi
göra det.»
042:021 Jag har nu i dag förkunnat det för eder. Men I haven icke velat
höra HERRENS, eder Guds, röst, i allt det varmed han har sänt
mig till eder.
042:022 Så veten nu att I skolen dö genom svärd, hunger och pest, på den
ort dit I åstunden att komma, för att bo där såsom främlingar.

043:001 Men när Jeremia hade talat till allt folket alla HERRENS, deras
Guds, ord, med vilka HERREN, deras Gud, hade sänt honom till
dem, allt som sagt är,
043:002 då svarade Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, och
alla de övriga fräcka männen—dessa svarade Jeremia: »Det är
icke sant vad du säger; HERREN, vår Gud, har icke sänt dig och
låtit säga: 'I skolen icke begiva eder till Egypten, för att bo
där såsom främlingar.'
043:003 Nej, det är Baruk, Nerias son, som uppeggar dig mot oss, på det
att vi må bliva givna i kaldéernas hand, för att dessa skola
döda oss eller föra oss bort till Babel.»
043:004 Och varken Johanan, Kareas son, eller någon av krigshövitsmännen
eller någon av folket ville höra HERRENS röst och stanna kvar i
Juda land.
043:005 I stället togo Johanan, Kareas son, och alla krigshövitsmännen
med sig alla de kvarblivna av Juda, dem som från alla de folk
till vilka de hade varit fördrivna hade kommit tillbaka, för att
bo i Juda land,
043:006 både män, kvinnor och barn, där till konungadöttrarna och alla
andra som Nebusaradan, översten för drabanterna, hade lämnat
kvar hos Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, jämväl
profeten Jeremia och Baruk, Nerias son,
043:007 och begåvo sig till Egyptens land, ty de ville icke höra HERRENS
röst. Och de kommo så fram till Tapanhes.

043:008 Och HERRENS ord kom till Jeremia i Tapanhes; han sade:
043:009 Tag dig några stora stenar och mura in dem i murbruket, där
tegelgolvet lägges, vid ingången till Faraos hus i Tapanhes; gör
detta inför judiska mäns ögon
043:010 och säg till dem: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag
skall sända åstad och hämta min tjänare Nebukadressar, konungen
i Babel, och hans tron skall jag sätta upp ovanpå de stenar som
jag har låtit mura in har, och han skall på dem breda ut sin
tronmatta.
043:011 Ty han skall komma och slå Egyptens land och giva i pestens våld
den som hör pesten till, i fångenskapens våld den som hör
fångenskapen till, i svärdets våld den som hör svärdet
till.
043:012 Och jag skall tända eld på Egyptens gudahus, och han skall
bränna upp dem och föra gudarna bort. Och han skall rensa
Egyptens land från ohyra, likasom en herde rensar sin mantel;
sedan skall han draga därifrån i god ro.
043:013 Och han skall slå sönder stoderna i Bet-Semes i Egyptens land,
och Egyptens gudahus skall han bränna upp i eld.

044:001 Detta är det ord som kom till Jeremia angående alla de judar som
bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och
Patros' land; han sade:
044:002 »Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den
olycka som jag har låtit komma över Jerusalem och över alla Juda
städer—Se, de äro nu ödelagda, och ingen bor i dem;
044:003 detta för den ondskas skull som de bedrevo till att förtörna
mig, i det att de gingo bort och tände offereld och tjänade
andra gudar, som varken I själva eller edra fäder haden känt.
044:004 Och titt och ofta sände jag till eder alla mina tjänare
profeterna och lät säga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag
hatar.'
044:005 Men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, så att de
omvände sig från sin ondska och upphörde att tända offereld åt
andra gudar.
044:006 Därför blev min förtörnelse och vrede utgjuten, och den brann i
Juda städer och på Jerusalems gator, så att de blevo ödelagda
och förödda, såsom de nu äro.
044:007 Och nu säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Varför
bereden I eder själva stor olycka? I utroten ju ur Juda både
man och kvinna, både barn och spenabarn bland eder, så att ingen
kvarleva av eder kommer att återstå;
044:008 I förtörnen ju mig genom edra händers verk, i det att I tänden
offereld åt andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, för
att bo där såsom främlingar. Härav måste ske att I varden
utrotade, och bliven ett exempel som man nämner, när man
förbannar, och ett föremål för smälek bland alla jordens folk.
044:009 Haven I förgätit edra fäders onda gärningar och Juda konungars
onda gärningar och deras hustrurs onda gärningar och edra egna
onda gärningar och edra hustrurs onda gärningar, vad de gjorde i
Juda land och på Jerusalems gator?
044:010 Ännu i dag äro de icke ödmjukade; de frukta intet och vandra
icke efter min lag och mina stadgar, dem som jag förelade eder
och edra fäder.
044:011 Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall vända
mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela
Juda.
044:012 Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava ställt sin
färd till Egyptens land, för att bo där såsom främlingar. Och de
skola allasammans förgås, i Egyptens land skola de falla; genom
svärd och hunger skola de förgås, både små och stora, ja, genom
svärd och hunger skola de dö. Och de skola bliva ett exempel som
man nämner, när man förbannar, och ett föremål för häpnad,
bannande och smälek.
044:013 Och jag skall hemsöka dem som bo i Egyptens land, likasom jag
hemsökte Jerusalem, med svärd, hunger och pest.
044:014 Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit för att bo
såsom främlingar där i Egyptens land, skall ingen kunna rädda
sig och slippa undan, så att han kan vända tillbaka till Juda
land, dit de dock åstunda att få vända tillbaka, för att bo
där. Nej, de skola icke få vända tillbaka dit, förutom några få
som bliva räddade.»

044:015 Då svarade alla männen—vilka väl visste att deras hustrur
tände offereld åt andra gudar—och alla kvinnorna, som stodo
där i en stor hop, så ock allt folket som bodde i Egyptens land,
i Patros, de svarade Jeremia och sade:
044:016 »I det som du har talat till oss i HERRENS namn vilja vi icke
hörsamma dig,
044:017 utan vi vilja göra allt vad vår mun har lovat, nämligen tända
offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne,
såsom vi och våra fader, våra konungar och furstar gjorde i Juda
städer och på Jerusalems gator. Då hade vi bröd nog, och det
gick oss väl, och vi sågo icke till någon olycka.
044:018 Men från den stund då vi upphörde att tända offereld åt
himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne hava vi
lidit brist på allt, och förgåtts genom svärd och hunger.
044:019 Och när vi nu tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta
drickoffer åt henne, är det då utan våra mäns samtycke som vi åt
henne göra offerkakor, vilka äro avbilder av henne, och som vi
utgjuta drickoffer åt henne?»

044:020 Men Jeremia sade till allt folket, till männen och kvinnorna och
allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:
044:021 »Förvisso har HERREN kommit ihåg och tänkt på huru I haven tänt
offereld i Juda städer och på. Jerusalems gator, både I själva
och edra fäder, både edra konungar och furstar och folket i
landet.
044:022 Och HERREN kunde icke längre hava fördrag med eder för edert
onda väsendes skull, och för de styggelsers skull som I
bedreven, utan edert land blev ödelagt och ett föremål för
häpnad och förbannelse, så att ingen kunde bo där, såsom vi nu
se.
044:023 Därför att I tänden offereld och syndaden mot HERREN och icke
villen höra HERRENS röst eller vandra efter hans lag, efter hans
stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka träffat eder,
såsom vi nu se».

044:024 Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla
kvinnorna: »Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som ären i
Egyptens land,
044:025 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven
med edra händer fullgjort vad I taladen med eder mun, när I
saden: 'Förvisso vilja vi fullgöra de löften som vi gjorde, att
tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt
henne.' Välan, I mån hålla edra löften och fullgöra edra
löften;
044:026 men hören då också HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i
Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger HERREN,
att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda nämnt av
någon judisk mans mun, så att han säger: 'Så sant Herren, HERREN
lever.'
044:027 Ty se, jag skall vaka över dem, till deras olycka, och icke till
deras lycka, och alla män av Juda, som äro i Egyptens land,
skola förgås genom svärd och hunger, till dess att de hava fått
en ände.
044:028 Och allenast några som undkomma svärdet skola få vända tillbaka
från Egyptens land till Juda land, en ringa hop. Och så skola
alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, för
att bo där såsom främlingar, få förnimma vilkens ord det är som
bliver beståndande, mitt eller deras.

044:029 Och detta skall för eder vara tecknet till att jag skall hemsöka
eder på denna ort, säger HERREN, och I skolen så förnimma att
mina ord om eder förvisso skola bliva beståndande, eder till
olycka:
044:030 Så säger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i
Egypten i hans fienders hand och i de mäns hand, som stå efter
hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i
Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var
hans fiende, och som stod efter hans liv.»

045:001 Detta är det ord som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias
son, när denne efter Jeremias diktamen tecknade upp dessa tal i
en bok, under Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde
regeringsår; han sade:
045:002 Så säger HERREN, Israels Gud, om dig, Baruk:
045:003 Du säger: »Ve mig, ty HERREN har lagt ny sorg till min förra
plåga! Jag är så trött av suckande och finner ingen ro.»
045:004 Men så skall du svara honom: Så säger HERREN: Se, vad jag har
byggt upp, det måste jag riva ned, och vad jag har planterat,
det måste jag rycka upp; och detta gäller hela jorden.
045:005 Och du begär stora ting för dig! Begär icke något sådant; ty
se, jag skall låta olycka komma över all kött, säger HERREN, men
dig skall jag låta vinna ditt liv såsom ett byte, till vilken
ort du än må gå.