047:001 Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om
filistéerna, förrän Farao hade intagit Gasa.
047:002 Så säger HERREN:
Se, vatten stiga upp norrifrån
och växa till en översvämmande ström;
de översvämma landet och allt vad däri är,
städerna med dem som bo därinne.
Och människorna ropa,
alla landets inbyggare jämra sig
047:003 När bullret höres av hans hingstars hovslag,
när hans vagnar dåna,
när hans hjuldon rassla,
då se ej fäderna sig om efter barnen,
så maktlösa stå de
047:004 inför den dag som kommer
med fördärv över alla filistéer,
med undergång för alla dem som äro kvar
till att försvara Tyrus och Sidon.
Ty HERREN skall fördärva filistéerna,
kvarlevan från Kaftors ö.
047:005 Skallighet stundar för Gasa,
det är förbi med Askelon,
med kvarlevan i deras dalbygd.
Huru länge skall du rista märken på dig?
047:006 Ack ve! Du HERRENS svärd,
när skall du äntligen få ro,
Drag dig tillbaka i din skida,
vila dig och var stilla.
047:007 Dock, huru skulle det kunna få ro,
då det är HERRENS bud det utför?
Mot Askelon, mot Kustlandet vid havet,
mot dem har han bestämt det.
048:001 Om Moab.
Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud:
Ve över Nebo, ty det är förstört!
Kirjataim har kommit på skam och är intaget,
fästet har kommit på skam och ligger krossat.
048:002 Moabs berömmelse är icke mer.
I Hesbon förehar man onda anslag mot det:
»Upp, låt oss utrota det, så att det icke mer är ett folk.»
Också du, Madmen, skall förgöras,
svärdet skall följa dig i spåren.
048:003 Klagorop höras från Horonaim,
förödelse och stort brak.
048:004 Ja, Moab ligger förstört;
högljutt klaga dess barn.
048:005 Uppför Halluhots höjd stiger man under gråt,
och på vägen ned till Horonaim
höras ångestfulla klagorop över förstörelsen.
048:006 Flyn, rädden edra liv,
och bliven som torra buskar i öknen.
048:007 Ty därför att du förlitar dig på dina verk
och dina skatter, skall ock du bliva intagen;
och Kemos skall gå bort i fångenskap
och hans präster och furstar med honom.
048:008 Och en förhärjare skall komma över var stad,
så att ingen stad skall kunna rädda sig;
dalen skall bliva förstörd och slätten ödelagd,
såsom HERREN har sagt.
048:009 Given vingar åt Moab,
ty flygande måste han fly bort.
Hans städer skola bliva mark,
och ingen skall bo i dem.
048:010 Förbannad vare den som försumligt
utför HERRENS verk,
förbannad vare den som dröjer
att bloda sitt svärd.
048:011 I säkerhet har Moab levat från sin ungdom
och har legat i ro på sin drägg;
han har icke varit tömd ur ett kärl i ett annat,
icke vandrat bort i fångenskap;
därför har hans smak behållit sig,
och hans lukt har ej förvandlats.
048:012 Se, därför skola dagar komma, säger HERREN,
då jag skall sända till honom vintappare,
som skola tappa honom
och tömma hans kärl
och krossa hans krukor.
048:013 Då skall Moab komma på skam med Kemos,
likasom Israels hus kom på skam med Betel,
som det förlitade sig på.
048:014 Huru kunnen I säga: »Vi äro hjältar
och tappra män i striden»?
048:015 Moab skall ändå bliva förstört,
dess städer skola gå upp i rök,
och dess utvalda unga manskap
måste ned till att slaktas;
så säger konungen,
han vilkens namn är HERREN Sebaot.
048:016 Snart kommer Moabs ofärd,
och hans olycka hastar fram med fart.
048:017 Ömken honom, I alla som bon omkring honom,
I alla som kännen hans namn.
Sägen: »Huru sönderbruten är icke den starka spiran,
den präktiga staven!»
048:018 Stig ned från din härlighet och sätt dig på torra marken,
du dottern Dibons folk;
ty Moabs förhärjare drager upp mot dig
och förstör dina fästen.
048:019 Ställ dig vid vägen och spela omkring dig,
du Aroers folk;
fråga männen som fly och kvinnorna som söka rädda sig,
säg: »Vad har hänt?»
048:020 Moab har kommit på skam, ja, det är krossat;
jämren eder och ropen
Förkunnen vid Arnon
att Moab är förstört.
048:021 Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat, 048:022 över Dibon, Nebo och Bet-Diblataim, 048:023 över Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 048:024 över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligga fjärran eller nära. 048:025 Avhugget är Moabs horn, och hans arm är sönderbruten, säger HERREN.
048:026 Gören honom drucken, ty han har förhävt sig mot HERREN;
ja, må Moab ragla omkull i sina egna spyor
och bliva till åtlöje, också han.
048:027 Eller var icke Israel till ett åtlöje för dig?
Blev han då ertappad bland tjuvar,
eftersom du skakar huvudet, så ofta du talar om honom?
048:028 Övergiven edra städer
och byggen bo i klipporna,
I Moabs inbyggare,
och bliven lika duvor
som bygga sina nästen
bortom klyftans gap.
048:029 Vi hava hört om Moabs högmod,
det övermåttan höga,
om hans stolthet, högmod och högfärd
och hans hjärtas förhävelse.
048:030 Jag känner, säger HERREN, hans övermod och opålitlighet,
hans lösa tal och opålitliga handlingssätt.
048:031 Därför måste jag jämra mig för Moabs skull;
över hela Moab måste jag klaga.
Över Kir-Heres' män må man sucka.
048:032 Mer än Jaeser gråter, måste jag gråta över dig,
du Sibmas vinträd,
du vars rankor gingo över havet
och nådde till Jaesers hav;
mitt i din sommar och din vinbärgning
har ju en förhärjare slagit ned.
048:033 Glädje och fröjd är nu avbärgad
från de bördiga fälten
och från Moabs land.
På vinet i pressarna har jag gjort slut;
man trampar ej mer vin under skördeskri,
skördeskriet är intet skördeskri mer.
048:034 Från Hesbon, jämmerstaden, ända till Eleale,
ända till Jahas upphäver man rop,
och från Soar ända till Horonaim,
till Eglat-Selisia;
ty också Nimrims vatten
bliva torr ökenmark.
048:035 Och jag skall i Moab så göra, säger HERREN,
att ingen mer frambär offer på offerhöjden
och ingen mer tänder offereld åt sin gud.