049:034 Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om
Elam, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering; han
sade:
049:035 Så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall bryta sönder Elams båge,
deras yppersta makt.
049:036 Och från himmelens fyra ändar skall jag låta fyra vindar komma
mot Elam, och skall förströ dess folk åt alla dessa väderstreck;
och intet folk skall finnas, dit icke de fördrivna ifrån Elam
skola komma.
049:037 Och jag skall göra elamiterna förfärade för sina fiender och för
dem som stå efter deras liv, och jag skall låta olycka komma
över dem, min vredes glöd, säger HERREN. Jag skall sända
svärdet efter dem, till dess att jag har gjort ände på dem.
049:038 Och jag skall sätta upp min tron i Elam och förgöra där både
konung och furstar, säger HERREN.
049:039 Men i kommande dagar skall jag åter upprätta Elam, säger HERREN.
050:001 Detta är det ord som HERREN talade om Babel, om kaldéernas land,
genom profeten Jeremia.
050:002 Förkunnen detta bland folken och kungören det, och resen upp ett
baner; kungören det, döljen det icke. Sägen: Babel är intaget,
Bel har kommit på skam, Merodak är krossad, ja, dess avgudar
hava kommit på skam, dess eländiga avgudar äro krossade.
050:003 Ty ett folk drager upp mot det norrifrån, som skall göra dess
land till en ödemark, så att ingen kan bo däri; både människor
och djur skola fly bort.
050:004 I de dagarna och på den tiden, säger HERREN, skola Israels barn
komma vandrande tillsammans med Juda barn; under gråt skola de
gå åstad och söka HERREN, sin Gud.
050:005 De skola fråga efter Sion; hitåt skola deras ansikten vara
vända: »Kommen! Må man nu hålla fast vid HERREN i ett evigt
förbund, som aldrig varder förgätet.»
050:006 En vilsekommen hjord var mitt folk. Deras herdar hade fört dem
vilse och läto dem irra omkring på bergen. Så strövade de från
berg till höjd och glömde sin rätta lägerplats.
050:007 Alla som träffade på dem åto upp dem, och deras ovänner sade:
»Vi ådraga oss ingen skuld därmed.» Så skedde, därför att de
hade syndat mot HERREN, rättfärdighetens boning, mot HERREN,
deras fäders hopp.
050:008 Flyn ut ur Babel, dragen bort ifrån kaldéernas land, och bliven
lika bockar som hasta framför hjorden.
050:009 Ty se, jag skall uppväcka från nordlandet en hop av stora folk
och föra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till strid
mot det; från det hållet skall det bliva intaget. Deras pilar
skola vara såsom en lyckosam hjältes, som icke vänder tillbaka
utan seger.
050:010 Och Kaldeen skall lämnas till plundring; dess plundrare skola
alla få nog, säger HERREN.
050:011 Ja, om I än glädjens och fröjden eder, I som skövlen min
arvedel, om I än hoppen såsom kvigor på tröskplatsen och frusten
såsom hingstar,
050:012 eder moder skall dock komma storligen på skam; hon som har fött
eder skall få blygas. Se, bland folken skall hon bliva den
yttersta—en öken, ett torrt land och en hedmark!
050:013 För HERRENS förtörnelses skull måste det ligga obebott och
alltigenom vara en ödemark. Alla som gå fram vid Babel skola
häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.
050:014 Rusten eder till strid mot Babel från alla sidor, I som spännen
båge; skjuten på henne, sparen icke på pilarna; ty mot HERREN
har hon syndat.
050:015 Höjen segerrop över henne på alla sidor: »Hon har måst giva sig;
fallna äro hennes stödjepelare, nedrivna hennes murar!» Detta är
ju HERRENS hämnd, så hämnens då på henne. Såsom hon har gjort,
så mån I göra mot henne.
050:016 Utroten ur Babel både dem som så och dem som i skördens tid föra
lien. Undan det härjande svärdet må envar nu vända om till sitt
folk och envar fly hem till sitt land.
050:017 Israel var ett vilsekommet får som jagades av lejon. Först åts
det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebukadressar,
konungen i Babel, gnagt dess ben.
050:018 Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall
hemsöka konungen i Babel och hans land, likasom jag har hemsökt
konungen i Assyrien.
050:019 Och jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och
han skall få gå bet på Karmel och i Basan; och på Efraims berg
och i Gilead skall han få äta sig mätt.
050:020 I de dagarna och på den tider säger HERREN, skall man söka efter
Israels missgärning, och den skall icke mer vara till, och efter
Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall
förlåta dem som jag låter leva kvar.
050:021 Drag ut mot Merataims land och mot inbyggarna i
Pekod. Förfölj dem och döda dem och giv dem till spillo,
säger HERREN, och gör i alla stycken såsom jag har befallt dig.
050:022 Krigsrop höras i landet, och stort brak.
050:023 Huru sönderbruten och krossad är den icke, den hammare som slog
hela jorden! Huru har icke Babel blivit till häpnad bland
folken!
050:024 Jag lade ut en snara för dig, och så blev du fångad, Babel,
förrän du visste därav; du blev ertappad och gripen, ty det var
med HERREN som du hade givit dig i strid.
050:025 HERREN öppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen. Ty
ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utföra i kaldéernas
land.
050:026 Ja, kommen över det från alla sidor, öppnen dess förrådskammare,
kasten i en hög vad där finnes, såsom man gör med säd, och given
det till spillo; låten intet därav bliva kvar.
050:027 Nedgören alla dess tjurar, fören dem ned till att slaktas. Ve
dem, ty deras dag har kommit, deras hemsökelses tid!
050:028 Hör huru de fly och söka rädda sig ur Babels land, för att i
Sion förkunna HERRENS, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel.
050:029 Båden upp mot Babel folk i mängd, allt vad bågskyttar heter;
lägren eder runt omkring det, låten ingen undkomma. Vedergällen
det efter dess gärningar; gören mot det alldeles såsom det
självt har gjort. Ty mot HERREN har det handlat övermodigt, mot
Israels Helige.
050:030 Därför skola dess unga man falla på dess gator, och alla dess
stridsmän skola förgöras på den dagen, säger HERREN.