050:031 Se, jag skall vända mig mot dig, du övermodige, säger Herren,
HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid då jag vill
hemsöka dig.
050:032 Då skall den övermodige stappla och falla, och ingen skall kunna
upprätta honom. Och jag skall tända eld på hans städer, och
elden skall förtära allt omkring honom.
050:033 Så säger HERREN Sebaot: Förtryckta äro Israels barn, och Juda
barn jämte dem. Alla de som hava fart dem i fångenskap hålla dem
fast och vilja icke släppa dem.
050:034 Men deras förlossare är stark; HERREN Sebaot är hans namn. Han
skall förvisso utföras deras sak, så att han skaffar ro åt
jorden—men oro åt Babels invånare.
050:035 Svärd komme över kaldéerna, säger HERREN, över Babels invånare,
över dess furstar och dess visa män!
050:036 Svärd komme över lögnprofeterna, så att de stå där såsom dårar!
Svärd komme över dess hjältar, så att de bliva förfärade!
050:037 Svärd komme över dess hästar och vagnar och över allt främmande
folk därinne, så att de bliva såsom kvinnor! Svärd komme över
dess skatter, så att de bliva tagna såsom byte!
050:038 Torka komme över dess vatten, så att de bliva uttorkade! Ty det
är ett belätenas land, och skräckgudar dyrka de såsom vanvettiga
människor.
050:039 Därför skola nu schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur,
och strutsar skola där få sin boning. Aldrig mer skall det bliva
bebyggt, från släkte till släkte skall det vara
obebott.
050:040 Likasom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder omstörtades
av Gud, säger HERREN, så skall ingen mer bo där och intet
människobarn där vistas.
050:041 Se, ett folk kommer norrifrån; ett stort folk och många konungar
resa sig och komma från jordens yttersta ända.
050:042 De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande. Dånet
av dem är såsom havets brus, och på sina hästar rida de fram,
rustade såsom kämpar till strid, mot dig, du dotter Babel.
050:043 När konungen i Babel hör ryktet om dem, sjunka hans händer ned;
ängslan griper honom, ångest lik en barnaföderskas.
050:044 Se, lik ett lejon som drager upp från Jordanbygdens snår och
bryter in på frodiga betesmarker skall jag i ett ögonblick jaga
dem bort därifrån; och den som jag utväljer skall jag sätta till
herde över dem. Ty vem är min like, och vem kan ställa mig till
ansvar? Och vilken är den herde som kan bestå inför mig?
050:045 Hören därför det råd som HERREN har lagt mot Babel, och de
tankar som han har mot kaldéernas land: Ja, herdegossarna skola
sannerligen släpas bort; sannerligen, deras betesmark skall
häpna över dem.
050:046 När man ropar: »Babel är intaget», då bävar jorden, och ett
skriande höres bland folken.
051:001 Så säger HERREN: Se, jag skall uppväcka mot Babel och mot
Leb-Kamais inbyggare en fördärvares ande.
051:002 Och jag skall sända främlingar mot Babel, och de skola kasta det
med kastskovlar och ödelägga dess land. Ja, från alla sidor
skola de komma emot det på olyckans dag.
051:003 Skyttar skola spänna sina bågar mot dem som där spänna båge, och
mot dem som där yvas i pansar. Skonen icke dess unga män, given
hela dess här till spillo.
051:004 Dödsslagna män skola då falla i kaldéernas land och genomborrade
man på dess gator.
051:005 Ty Israel och Juda äro icke änkor som hava blivit övergivna av
sin Gud, av HERREN Sebaot, därför att deras land var fullt av
skuld mot Israels Helige.
051:006 Flyn ut ur Babel; må var och en söka rädda sitt liv, så att I
icke förgås genom dess missgärning. Ty detta är för HERREN en
hämndens tid, då han vill vedergälla det vad det har gjort.
051:007 Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden
drucken. Av dess vin drucko folken, och så blevo folken såsom
vanvettiga.
051:008 Men plötsligt är nu Babel fallet och krossat. Jämren eder över
henne, hämten balsam för hennes plåga, om hon till äventyrs kan
helas.
051:009 »Ja, vi hava sökt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; låt
oss lämna henne och gå var och en till sitt land. Ty hennes
straffdom räcker upp till himmelen och når allt upp till
skyarna.
051:010 HERREN har låtit vår rätt gå fram; kom, låt oss förtälja i Sion
HERRENS, vår Guds, verk.»
051:011 Vässen pilarna, fatten sköldarna. HERREN har uppväckt de
mediska konungarnas ande; ty hans tankar äro vända mot Babel
till att fördärva det. Ja, HERRENS hämnd är här, hämnden för
hans tempel.
051:012 Resen upp ett baner mot Babels murar, hållen sträng vakt,
ställen ut väktare, läggen bakhåll; ty HERREN har fattat sitt
beslut, och han gör vad han har talat mot Babels invånare.
051:013 Du som bor vid stora vatten och är så rik på skatter, din ände
har nu kommit, din vinningslystnads mått är fyllt.
051:014 HERREN Sebaot har svurit vid sig själv: sannerligen, om jag än
har uppfyllt dig med människor så talrika som gräshoppor, så
skall man dock få upphäva skördeskri över dig.
051:015 Han har gjort jorden genom sin kraft,
han har berett jordens krets genom sin vishet,
och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.
051:016 När han vill låta höra sin röst,
då brusa himmelens vatten,
då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända;
han låter ljungeldar komma med regn
och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
051:017 Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet;
guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten,
ty deras gjutna beläten äro lögn,
och ingen ande är i dem.
051:018 De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt;
när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.
051:019 Men sådan är icke han som är Jakobs del;
nej, det är han som har skapat allt,
och särskilt sin arvedels stam.
HERREN Sebaot är hans namn.
051:020 Du var min hammare, mitt stridsvapen;
med dig krossade jag folk, med dig fördärvade jag riken.
051:021 Med dig krossade jag häst och ryttare;
med dig krossade jag vagn och körsven.
051:022 Med dig krossade jag man och kvinna;
med dig krossade jag gammal och ung;
med dig krossade jag yngling och jungfru.
051:023 Med dig krossade jag herden och hans hjord;
med dig krossade jag åkermannen och hans oxpar;
med dig krossade jag ståthållare och landshövding.