051:058 Så säger HERREN Sebaot:
Det vida Babels murar
skola i grund omstörtas,
och dess höga portar
skola brännas upp i eld.
Så möda sig folken
för det som skall bliva till intet,
och folkslagen arbeta sig trötta
för det som skall förbrännas av elden.

051:059 Detta är vad profeten Jeremia bjöd Seraja, son till Neria, son
till Mahaseja, när denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda
konung, i hans fjärde regeringsår. Seraja var nämligen den som
hade bestyret med lägerplatserna.
051:060 Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som
skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel.
051:061 Jeremia sade till Seraja: »När du kommer till Babel, så se till,
att du läser upp allt detta.
051:062 Och du skall säga: 'HERRE, du har själv talat om denna ort att
du vill fördärva den, så att ingen mer skall bo där, varken
någon människa eller något djur; ty den skall vara en ödemark
för evärdlig tid.'
051:063 Och när du har läst upp boken till slut, så bind en sten vid den
och kasta den ut i Frat,
051:064 och säg: 'På detta sätt skall Babel sjunka ned och icke mer
komma upp, för den olyckas skull som jag skall låta komma över
det, mitt under deras ävlan.'»

Så långt Jeremias ord.

052:001 Sidkia var tjuguett år gammal, när han blev konung, och han
regerade elva år i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremias
dotter, från Libna.
052:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, alldeles såsom Jojakim
hade gjort.
052:003 Ty på grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem
och Juda, till dess att han kastade dem bort ifrån sitt ansikte.

Och Sidkia avföll från konungen i Babel.
052:004 Då, i hans nionde regeringsår, i tionde månaden, på tionde dagen
i månaden, kom Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin här
till Jerusalem, och de belägrade det; och de byggde en
belägringsmur runt omkring det.
052:005 Så blev staden belägrad och förblev så ända till konung Sidkias
elfte regeringsår.
052:006 Men i fjärde månaden, på nionde dagen i månaden, var
hungersnöden så stor i staden, att mängden av folket icke hade
något att äta.
052:007 Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde och drog ut ur
staden om natten genom porten mellan de båda murarna (den port
som ledde till den kungliga trädgården), medan kaldéerna lågo
runt omkring staden; och de togo vägen åt Hedmarken till.
052:008 Men kaldéernas här förföljde konungen, och de hunno upp Sidkia
på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom
och skingrat sig.
052:009 Och de grepo konungen och förde honom till den babyloniske
konungen i Ribla i Hamats land; där höll denne rannsakning och
dom med honom.
052:010 Och konungen i Babel lät slakta Sidkias barn inför hans ögon;
därjämte lät han ock slakta alla Juda furstar i Ribla.
052:011 Och på Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla
honom med kopparfjättrar. Och konungen i Babel förde honom
därefter till Babel och lät honom sitta i fängelsehuset ända
till hans dödsdag.

052:012 I femte månaden, på tionde dagen i månaden, detta i den
babyloniske konungen Nebukadressars nittonde regeringsår, kom
Nebusaradan, översten för drabanterna; denne var den babyloniske
konungens förtroendeman vid Jerusalem.
052:013 Han brände upp HERRENS hus och konungshuset; ja, alla hus i
Jerusalem, i synnerhet alla de förnämas hus, brände han upp i
eld.
052:014 Och alla murar runt omkring Jerusalem brötos ned av hela den här
av kaldéer, som översten för drabanterna hade med sig.
052:015 Och en del av de ringaste bland folket och den övriga återstoden
av folket, dem som voro kvar i staden, och de överlöpare som
hade gått över till konungen i Babel, så ock det hantverksfolk
som fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna,
bort i fångenskap.
052:016 Men av de ringaste i landet lämnade Nebusaradan, översten för
drabanterna, några kvar till vingårdsmän och åkermän.

052:017 Kopparpelarna i HERRENS hus, bäckenställen och kopparhavet i
HERRENS hus slogo kaldéerna sönder och förde all kopparen till
Babel.
052:018 Och askkärlen, skovlarna, knivarna, de båda slagen av skålar och
alla kopparkärl som hade begagnats vid gudstjänsten togo de
bort.
052:019 Likaledes tog översten för drabanterna bort faten, fyrfaten,
offerskålarna, askkärlen, ljusstakarna, de andra skålarna och
bägarna, allt vad som var av rent guld eller av rent silver.
052:020 Vad angår de två pelarna, havet som var allenast ett, och de
tolv kopparoxarna under bäckenställen, som konung Salomo hade
låtit göra till HERRENS hus, så kunde kopparen i alla dessa
föremål icke vägas.
052:021 Och vad pelarna angår, så var den ena pelaren aderton alnar hög,
och en tolv alnar lång tråd mätte dess omfång, och den var fyra
finger tjock och ihålig.
052:022 Och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar; och detta ena
pelarhuvud var fem alnar högt, och ett nätverk och granatäpplen
funnos på pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar. Och
likadant var det på den andra pelaren med fina granatäpplen.
052:023 Och granatäpplena voro nittiosex utåt; men tillsammans voro
granatäpplena på nätverket runt omkring ett hundra.

052:024 Och översten för drabanterna tog översteprästen Seraja jämte
Sefanja prästen näst under honom, så ock de tre som höllo vakt
vid tröskeln,
052:025 och från staden tog han en hovman, den som var anförare för
krigsfolket, och sju av konungens närmaste män, som påträffades
i staden, så ock härhövitsmannens sekreterare, som plägade
utskriva folket i landet till krigstjänst, och sextio andra män
av landets folk, som påträffades i staden—
052:026 dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem
till den babyloniske konungen i Ribla.
052:027 Och konungen i Babel lät avliva dem där, i Ribla i Hamats land.
Så blev Juda bortfört från sitt land.

052:028 Detta är antalet av dem som Nebukadressar förde bort: i det
sjunde året tre tusen tjugutre judar,
052:029 och i Nebukadressars adertonde: regeringsår åtta hundra
trettiotvå personer från Jerusalem.
052:030 Men i Nebukadressars tjugutredje regeringsår bortförde
Nebusaradan, översten för drabanterna, av judarna sju hundra
fyrtiofem personer. Hela antalet utgjorde fyra tusen sex hundra
personer.

052:031 Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda konung, hade
blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugufemte
dagen i månaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel—samma år
han blev konung—Jojakin, Juda konung, till nåder och förde
honom ut ur fängelset.
052:032 Och han talade vänligt med honom och gav honom översta platsen
bland de konungar som voro hos honom i Babel.
052:033 Han fick lägga av sin fångdräkt och beständigt äta vid hans
bord, så länge han levde.
052:034 Och ett ständigt underhåll gavs honom från konungen i Babel,
visst för var dag, ända till hans dödsdag, så länge han levde.