001:026 Och ovanpå fästet, som vilade på deras huvuden, syntes något som
såg ut att vara av safirsten, och som liknade en tron; och
ovanpå det som liknade en tron satt en som till utseendet
liknade en människa,
001:027 Och jag såg något som var såsom glänsande malm och omgivet runt
omkring av något som såg ut såsom eld, ända ifrån det som såg ut
att vara hans länder och sedan allt uppåt. Men nedåt från det
som såg ut att vara hans länder såg jag något som såg ut såsom
eld; och ett sken omgav honom.
001:028 Såsom bågen som synes i skyn, när det regnar, så såg skenet ut
där runt omkring.

Så såg det ut, som tycktes mig vara HERRENS härlighet; och när
jag såg det, föll jag ned på mitt ansikte, och jag hörde rösten
av en som talade

002:001 Och han sade till mig: »Du människobarn, stå upp på dina fötter,
så vill jag tala med dig.»
002:002 När han så talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp
mig på mina fötter; och jag hörde på honom som talade till mig.
002:003 Och han sade till mig: »Du människobarn, jag sänder dig till
Israels barn, de avfälliga hedningarna som hava avfallit från
mig; de och deras fäder hava begått överträdelser mot mig allt
intill den dag som i dag är.
002:004 Till barnen med hårda pannor och förstockade hjärtan sänder jag
dig, och du skall säga till dem: 'Så säger Herren, HERREN'
002:005 Och evad de höra därpå eller icke—ty de äro ett gensträvigt
släkte—så skola de dock förnimma att en profet har varit
ibland dem.
002:006 Och du, människobarn, frukta icke för dem, och frukta icke för
deras ord, fastän du omgives av tistlar och törnen och bor
ibland skorpioner. Nej, frukta icke för deras ord, och var icke
förfärad för dem själva, då de nu äro ett gensträvigt släkte.
002:007 Utan tala mina ord till dem, evad de höra på dem eller icke, då
de nu äro så gensträviga.
002:008 Men du, människobarn, hör nu vad jag talar till dig; var icke
gensträvig såsom detta gensträviga släkte. Öppna din mun och ät
vad jag giver dig.»

002:009 Och jag fick se en hand uträckas mot mig, och i den såg jag en
bokrulle.
002:010 Och denna breddes ut framför mig, och den var fullskriven innan
och utan; och där voro uppskrivna klagosånger, suckan och verop.

003:001 Och han sade till mig: »Du människobarn, ät vad du här finner,
ät upp denna rulle, och gå sedan åstad och tala till Israels
hus.»
003:002 Då öppnade jag min mun, och han gav mig rullen att äta.
003:003 Och han sade till mig: »Du människobarn, du måste mätta din buk
och fylla dina inälvor med den rulle som jag nu giver dig.» Och
jag åt, och den var i min mun söt såsom
honung.

003:004 Och han sade till mig: »Du människobarn, gå bort till Israels
hus och tala till dem med mina ord.
003:005 Ty du bliver ju icke sänd till ett folk med obegripligt språk
och trög tunga, utan till Israels hus,
003:006 icke till mångahanda folk med obegripligt språk och trög tunga,
vilkas tal du icke förstår; sannerligen, sände jag dig till
sådana, så skulle de höra på dig
003:007 Men Israels hus vill icke höra på dig, ty de vilja icke höra på
mig; hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade
hjärtan.
003:008 Men se, jag gör ditt ansikte hårt såsom deras ansikten, och din
panna hård såsom deras pannor.
003:009 Ja, jag gör din panna hård såsom diamant, hårdare än flinta. Du
skall icke frukta för dem och icke förfäras för dem, då de nu
äro ett gensträvigt släkte.»
003:010 Och han sade till mig: »Du människobarn, allt vad jag talar till
dig skall du upptaga i ditt hjärta och höra med dina öron.
003:011 Och gå bort till dina fångna landsmän, och tala till dem och säg
till dem: 'Så säger Herren, HERREN'—evad de nu höra därpå
eller icke.»

003:012 Och en andekraft lyfte upp mig, och jag hörde bakom mig ljudet
av ett väldigt dån: »Lovad vare HERRENS härlighet, där varest
den är!»,
003:013 så ock ljudet av väsendenas vingar, som rörde vid varandra, och
ljudet av hjulen jämte dem och ljudet av ett väldigt dån.
003:014 Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig bort, och jag
färdades åstad, bedrövad och upprörd i min ande, och HERRENS
hand var stark över mig.
003:015 Och jag kom till de fångna i Tel-Abib, till dem som bodde vid
strömmen Kebar, till den plats där de bodde; och jag satt där
ibland dem i sju dagar, försänkt i djup sorg.

003:016 Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade:
003:017 »Du människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels
hus, för att du å mina vagnar skall varna dem, när du hör ett
ord från min mun.
003:018 Om jag säger till den ogudaktige: 'Du måste dö' och du då icke
varnar honom, ja, om du icke säger något till att varna den
ogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, då skall
väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall
jag utkräva av din hand.
003:019 Men om du varnar den ogudaktige och han likväl icke vänder om
från sin ogudaktighet och sin ogudaktiga väg, då skall
visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har
räddat din själ.
003:020 Och om en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och
gör vad orätt är, så skall jag lägga en stötesten i hans väg,
och han skall dö. Om du då icke har varnat honom, så skall han
väl dö genom sin synd, och den rättfärdighet som han förr har
övat skall icke varda ihågkommen, men hans blod skall jag
utkräva av din hand.
003:021 Men om du har varnat den rättfärdige, för att han, den
rättfärdige, icke skall synda, och han så avhåller sig från
synd, då skall han förvisso få leva, därför att han lät varna
sig, och du själv har då räddat din själ.»

003:022 Och HERRENS hand kom där över mig, och han sade till mig: »Stå
upp och gå ut på slätten; där skall jag tala med dig.»
003:023 Då stod jag upp och gick ut på slätten; och se, där stod HERRENS
härlighet, alldeles sådan som jag hade sett den vid strömmen
Kebar; och jag föll ned på mitt ansikte.
003:024 Men en andekraft kom i mig och reste upp mig på mina fötter. Och
han talade med mig och sade till mig: »Gå och stäng dig inne i
ditt hus.
003:025 Och se, du människobarn, bojor skola läggas på dig, och du skall
bliva bunden med sådana, så att du icke kan gå ut bland de
andra.
003:026 Och jag skall låta din tunga låda vid din gom, så att du bliver
stum och icke kan bestraffa dem, då de nu äro ett gensträvigt
släkte.
003:027 Men när jag talar med dig, skall jag upplåta din mun, så att du
kan säga till dem: 'Så säger Herren, HERREN.' Den som då vill
höra, han höre, och den som icke vill, han höre icke, då de nu
äro ett gensträvigt släkte.»

004:001 Och du, människobarn, tag dig en tegeltavla och lägg den framför
dig och rista på den in en stad, nämligen Jerusalem.
004:002 Och res upp bålverk mot den och bygg en belägringsmur mot den
och kasta upp en vall mot den och slå upp läger mot den och sätt
upp murbräckor mot den runt omkring.
004:003 Och tag dig en järnplåt och sätt upp den såsom en järnvägg
mellan dig och staden; och vänd så ditt ansikte emot den och
håll den belägrad och ansätt den. Detta skall vara ett tecken
för Israels hus.