004:004 Och lägg du dig på din vänstra sida och lägg Israels hus'
missgärning ovanpå; lika många dagar som du ligger så, skall du
bära på deras missgärning.
004:005 Jag skall låta deras missgärningsår för dig motsvaras av ett
lika antal dagar, nämligen av tre hundra nittio dagar; så länge
skall du bara på Israels hus' missgärning.
004:006 Och sedan, när du har fullgjort detta, skall du lägga dig på din
högra sida och bära på Juda hus' missgärning; i fyrtio dagar,
var dag svarande mot ett år, skall denna min föreskrift gälla
för dig.
004:007 Och du skall vända ditt ansikte och din blottade arm mot det
belägrade Jerusalem och profetera mot det.
004:008 Och se, jag skall lägga bojor på dig, så att du icke kan vända
dig från den ena sidan på den andra, förrän dina belägringsdagar
äro slut.
004:009 Och tag dig vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spält och
lägg detta i ett och samma kärl och baka dig bröd därav; lika
många dagar som du ligger på ena sidan, alltså tre hundra nittio
dagar, skall detta vara vad du har att äta.
004:010 Den mat som du får att äta skall du äta efter vikt, tjugu siklar
om dagen; detta skall du hava att äta från en viss timme ena
dagen till samma timme nästa dag
004:011 Du skall ock dricka vatten efter mått, nämligen en sjättedels
hin; så mycket skall du hava att dricka från en viss timme ena
dagen till samma timme nästa dag.
004:012 Tillredd såsom kornkakor skall maten ätas av dig, och du skall
tillreda den inför deras ögon på bränsle av människoträck.
004:013 Och HERREN tillade: »Likaså skola Israels barn äta sitt bröd
orent bland hedningarna, till vilka jag skall fördriva dem.»
004:014 Men jag svarade: »Ack, Herre, HERRE! Se, jag har ännu aldrig
blivit orenad. Jag har aldrig, från min ungdom och intill nu,
ätit något självdött eller ihjälrivet djur; och sådant kött som
räknas för vederstyggligt har aldrig kommit i min mun.»
004:015 Då sade han till mig: »Välan, jag vill låta dig taga kospillning
i stället för människoträck; vid sådan må du baka ditt bröd.»
004:016 Och han sade åter till mig: »Du människobarn, se, jag vill
fördärva livsuppehället för Jerusalem, så att de skola äta bröd
efter vikt, och det med oro, och dricka vatten efter mått, och
det med förfäran;
004:017 ja, så att de lida brist på bröd och vatten och gripas av
förfäran, den ene med den andre, och försmäkta genom sin
missgärning.
005:001 Och du, människobarn, tag dig ett skarpt svärd och bruka det
såsom rakkniv, och för det över ditt huvud och din haka; tag dig
så en vågskål och dela det avrakade håret.
005:002 En tredjedel skall du bränna upp i eld mitt i staden, när
belägringsdagarna hava gått till ända; en tredjedel skall du
taga ut och slå den med svärdet där runt omkring; och en
tredjedel skall du strö ut för vinden, och mitt svärd skall jag
draga ut efter dem.
005:003 Men några få strån skall du taga undan därifrån, och dem skall
du knyta in i flikarna av din mantel.
005:004 Och av dessa strån skall du återigen taga några och kasta dem i
elden och bränna upp dem i eld. Härifrån skall en eld gå ut
över hela Israels hus.
005:005 Så säger Herren, HERREN: Detta år Jerusalem, som jag har satt
mitt ibland hednafolken, med länder runt däromkring.
005:006 Men det var gensträvigt mot mina rätter på ett ännu ogudaktigare
sätt än hednafolken, och var ännu mer gensträvigt mot mina
stadgar än länderna runt däromkring; ty de förkastade mina
rätter och vandrade icke efter mina stadgar.
005:007 Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom I haven rasat värre än
hednafolken runt omkring eder, och icke haven vandrat efter mina
stadgar och icke gjort efter mina rätter, ja, icke ens gjort
efter de hednafolks rätter, som bo runt omkring eder,
005:008 därför säger Herren, HERREN så: Se, fördenskull skall jag också
komma över dig och skipa rätt mitt ibland dig inför hednafolkens
ögon;
005:009 jag skall göra med dig vad jag aldrig förr har gjort, och sådant
som jag aldrig mer vill göra, för alla dina styggelsers
skull.
005:010 Därför skola i dig föräldrar äta sina barn, och barn sina
föräldrar; och jag skall skipa rätt i dig och strö ut för alla
vindar allt som bliver kvar av dig.
005:011 Ja, så sant jag lever, säger Herren, HERREN: sannerligen, därför
att du har orenat min helgedom med alla dina skändligheter och
alla dina styggelser, skall jag också utan skonsamhet vända bort
mitt öga och icke hava någon misskund.
005:012 En tredjedel av dig skall dö av pest och förgås av hunger i dig,
en tredjedel skall falla för svärd runt omkring dig; och en
tredjedel skall jag strö ut för alla vindar, och mitt svärd
skall jag draga ut efter dem.
005:013 Ja, min vrede skall få uttömma sig, och jag skall släcka min
förtörnelse på dem och hämnas på dem; och när jag så uttömmer
min förtörnelse på dem, skola de förnimma att jag, HERREN, har
talat i min nitälskan.
005:014 Och jag skall låta dig bliva en ödemark och en smälek bland
folken runt omkring dig, inför var mans ögon, som går där fram.
005:015 Ja, det skall bliva till smälek och hån, till varnagel och
skräck för folken runt omkring dig, när jag så skipar rätt i dig
med vrede och förtörnelse och förtörnelses tuktan. Jag, HERREN,
har talat.
005:016 När jag sänder bland dem hungerns onda pilar, som bliva till
fördärv, ja, när jag sänder dessa till att fördärva eder och så
låter eder hunger bliva allt värre, då skall jag förstöra för
eder edert livsuppehälle.
005:017 Jag skall sända över eder hungersnöd och vilddjur, som skola
döda edra barn; och pest och blodsutgjutelse skall gå över dig,
och svärd skall jag låta komma över dig. Jag, HERREN, har talat.
006:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
006:002 Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg och
profetera mot dem
006:003 och säg: I Israels berg, hören Herrens, HERRENS ord: Så säger
Herren, HERREN till bergen och höjderna, till bäckarna och
dalarna: Se, jag skall låta svärd komma över eder och förstöra
edra offerhöjder.
006:004 Och edra altaren skola varda förödda och edra solstoder
sönderkrossade, och dem av eder, som bliva slagna, skall jag
låta bliva kastade inför edra eländiga avgudar.
006:005 Och jag skall låta Israels barns döda kroppar ligga där inför
deras eländiga avgudar, och jag skall förströ edra ben runt
omkring edra altaren.
006:006 Var I än ären bosatta skola städerna bliva öde och offerhöjderna
ödelagda, så att edra altaren stå öde och förödda, och edra
eländiga avgudar bliva sönderslagna och få en ände, och edra
solstoder bliva nedhuggna, och edra verk utplånade.
006:007 Dödsslagna män skola då falla bland eder; och I skolen förnimma
att jag är HERREN.
006:008 Och om jag låter några leva kvar, så att somliga av eder, när I
bliven förströdda i länderna, räddas undan svärdet ute bland
folken,
006:009 så skola dessa edra räddade ute bland folken, där de äro i
fångenskap, tänka på mig, när jag har krossat deras trolösa
hjärtan, som veko av ifrån mig, och deras ögon, som i trolös
avfällighet skådade efter deras eländiga avgudar; och de skola
känna leda vid sig själva för det onda som de hava gjort med alla
sina styggelser.
006:010 Och de skola förnimma att jag är HERREN. Det är icke ett tomt
ord att jag skall låta denna olycka komma över dem.
006:011 Så säger Herren, HERREN: Slå dina händer tillsammans, och stampa
med dina fötter, och ropa ack och ve över alla de onda
styggelserna i Israels hus, ty genom svärd, hunger och pest
måste de falla.
006:012 Den som är långt borta skall dö av pest, och den som är nära
skall falla för svärd, och den som bliver kvar och varder
bevarad skall dö av hunger; så skall jag uttömma min vrede på
dem.
006:013 Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när deras slagna män
ligga där mitt ibland sina eländiga avgudar, runt omkring sina
altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla
gröna träd och under alla lummiga terebinter, varhelst de hava
låtit en välbehaglig lukt uppstiga till alla sina oländiga
avgudar.
006:014 Och jag skall uträcka min hand mot dem och göra landet mer öde
och tomt än öknen vid Dibla, var de än äro bosatta; och de skola
förnimma att jag är HERREN.
007:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
007:002 Du människobarn, så säger Herren, HERREN till Israels land:
Änden! Ja, änden kommer över landets fyra hörn.
007:003 Nu kommer änden över dig, ty jag skall sända min vrede mot dig
och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina styggelser
komma över dig.
007:004 Jag skall icke visa dig någon skonsamhet och icke hava någon
misskund; nej, jag skall låta dina gärningar komma över dig, och
dina styggelser skola vila på dig. Och I skolen förnimma att jag
är HERREN.
007:005 Så säger Herren, HERREN: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i
sitt slag!
007:006 En ände kommer, ja, änden kommer, den vaknar upp och kommer över
dig.
007:007 Ja se, det kommer! Nu kommer ordningen till dig, du folk som bor
här i landet; din stund kommer, förvirringens dag är nära, då
intet skördeskri mer skall höras på bergen.
007:008 Nu skall jag snart utgjuta min förtörnelse över dig och uttömma
min vrede på dig, och döma dig efter dina gärningar och låta
alla dina styggelser komma över dig.
007:009 Jag skall icke visa någon skonsamhet och icke hava någon
misskund, jag skall giva dig efter dina gärningar, och dina
styggelser skola vila på dig. Och I skolen förnimma att jag,
HERREN, är den som slår.
007:010 Se, dagen är inne; se, det kommer! Ordningen går sin gång, riset
blomstrar upp, övermodet grönskar;
007:011 våldet reser sig till ett ris för ogudaktigheten. Då bliver
intet kvar av dem, intet av hela deras hop, intet av deras gods,
och till intet bliver deras härlighet.
007:012 Stunden kommer, dagen nalkas; köparen må icke glädja sig, och
säljaren må icke sörja, ty vredesglöd kommer över hela hopen
därinne.
007:013 Säljaren skall icke få tillbaka vad han har sålt, om han ens får
förbliva vid liv. Ty profetian om hela hopen därinne skall icke
ryggas och ingen som lever i missgärning skall kunna hålla
stånd.
007:014 Man stöter i basun och rustar allt i ordning, men ingen drager
ut till strid; ty min vredesglöd går fram över hela hopen
därinne.
007:015 Ute härjar svärdet och därinne pest och hungersnöd, den som är
ute på marken dör genom svärdet, och den som är i staden, honom
förtär hungersnöd och pest.
007:016 Och om några av dem bliva räddade, så skola de söka sin
tillflykt i bergen och vara lika klyftornas duvor, som
allasammans klaga. Så skall det gå var och en genom hans
missgärning.
007:017 Alla händer skola sjunka ned, och alla knän skola bliva såsom
vatten.
007:018 Människorna skola kläda sig i sorgdräkt, och förfäran skall
övertäcka dem, alla ansikten skola höljas av skam, och alla
huvuden skola bliva skalliga.
007:019 Man skall kasta sitt silver ut på gatorna och akta sitt guld
såsom orenlighet. Deras silver och guld skall icke kunna rädda
dem på HERRENS vredes dag, de skola icke kunna mätta sig därmed
eller därmed fylla sin buk; ty det har varit för dem en
stötesten till missgärning.
007:020 Dess sköna glans brukade man till högfärd, ja, de gjorde därav
sina styggeliga bilder, sina skändliga avgudar. Därför skall jag
göra det till orenlighet för dem.
007:021 Jag skall giva det såsom byte i främlingars hand och såsom rov
åt de ogudaktigaste på jorden, för att de må ohelga det.
007:022 Och jag skall vända bort mitt ansikte ifrån dem, så att man får
ohelga min klenod; våldsmän skola få draga därin och ohelga den.
007:023 Gör kedjorna redo; ty landet är fullt av blodsdomar, och staden
är full av orätt.
007:024 Och jag skall låta de värsta hednafolk komma och taga deras hus
i besittning. Så skall jag göra slut på de fräckas övermod, och
deras helgedomar skola varda oskärade.
007:025 Förskräckelse skall komma, och när de söka räddning, skall ingen
vara att finna.
007:026 Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudet
skall följa det andra. Man skall få tigga profeterna om syner,
prästerna skola komma till korta med sin undervisning och de
äldste med sina råd.
007:027 Konungen skall sörja, hövdingarna skola kläda sig i
förskräckelse, och folket i landet skall stå där med darrande
händer. Jag skall göra med den efter deras gärningar och skipa
rätt åt dem såsom rätt är åt dem; och de skola förnimma att jag
är HERREN.