Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

008:001 Och i sjätte året, i sjätte månaden, på femte dagen i månaden,
när jag satt i mitt hus och de äldste i Juda sutto hos mig, kom
Herrens, HERRENS hand där över mig.
008:002 Och jag fick se något som till utseendet liknade eld; allt, ända
ifrån det som såg ut att vara hans länder och sedan allt nedåt,
var eld. Men från hans länder och sedan allt uppåt syntes något
som liknade strålande ljus, och som var såsom glänsande malm.
008:003 Och han räckte ut något som var bildat såsom en hand och fattade
mig vid en lock av mitt huvudhår; och en andekraft lyfte mig upp
mellan himmel och jord och förde mig, i en syn från Gud, till
Jerusalem, dit där man går in till den inre förgården genom den
port som vetter åt norr, där varest avgudabelätet, det som hade
uppväckt Guds nitälskan, hade sin plats.
008:004 Och se, där syntes Israels Guds härlighet, alldeles sådan som
jag hade sett den på slätten.
008:005 Och han sade till mig: »Du människobarn, lyft upp dina ögon mot
norr.» När jag nu lyfte upp mina ögon mot norr, fick jag se
avgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, stå där
norr om altarporten, vid själva ingången.
008:006 Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du vad de göra här?
Stora äro de styggelser som Israels hus här bedriver, så att jag
måste draga långt bort ifrån min helgedom; men du skall få se
ännu flera, större styggelser.»

008:007 Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och jag fick där se
ett hål i väggen.
008:008 Och han sade till mig: »Du människobarn, bryt igenom väggen.» Då
bröt jag igenom väggen och fick nu se en dörr.
008:009 Och han sade till mig: »Gå in och se vilka onda styggelser de
här bedriva.»
008:010 När jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av
vederstyggliga kräldjur och fyrfotadjur, så ock Israels hus'
alla eländiga avgudar, inristade runt omkring på väggarna.
008:011 Och framför dem stodo sjuttio av: de äldste i Israels hus, och
Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av
dem hade sitt rökelsekar i handen, och vällukt steg upp från
rökelsemolnet.
008:012 Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du vad de äldste i
Israels hus bedriva i mörkret, var och en i sin avgudakammare?
Ty de säga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har övergivit landet.'»

008:013 Därefter sade han till mig: »Du skall få se ännu flera, större
styggelser som dessa bedriva.»
008:014 Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på HERRENS
hus, och se, där sutto kvinnor som begräto Tammus.
008:015 Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du detta? Men du
skall få se ännu flera styggelser, större än dessa.»
008:016 Och han förde mig till den inre förgården till HERRENS hus, och
se, vid ingången till HERRENS tempel, mellan förhuset och
altaret, stodo vid pass tjugufem män, som vände ryggarna åt
HERRENS tempel och ansiktena åt öster, och som tillbådo solen i
öster.
008:017 Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du detta? Är det
icke nog för Juda hus att bedriva de styggelser som de här hava
bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med orätt och
åter hava förtörnat mig? Se nu huru de sätta vinträdskvisten för
näsan!
008:018 Därför skall också jag utföra mitt: verk i vrede; jag skall icke
visa någon skonsamhet och icke hava någon misskund. Och om de än
ropa med hög röst inför mig, skall jag dock icke höra dem.»

009:001 Och jag hörde honom ropa med hög röst och säga: »Kommen hit med
hemsökelser över staden, och var och en have sitt mordvapen i
handen.»
009:002 Och se, då kommo sex män från övre porten, den som vetter åt
norr och var och en hade sin stridshammare i handen; och bland
dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett
skrivtyg vid sin länd. Och de kommo och ställde sig vid sidan
av kopparaltaret.
009:003 Och Israels Guds härlighet hade lyft sig från keruben, som den
vilade på, och hade flyttat sig till tempelhusets tröskel, och
ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och hade
skrivtyget vid sin länd;
009:004 HERREN sade till honom: »Gå igenom Jerusalems stad, och teckna
med ett tecken på pannan de män som sucka och jämra sig över
alla styggelser som bedrivas därinne.»
009:005 Och till de andra hörde jag honom säga: »Dragen fram i staden
efter honom och slån ned folket; visen ingen skonsamhet och
haven ingen misskund.
009:006 Både åldringar och ynglingar och jungfrur, både barn och kvinnor
skolen I dräpa och förgöra, men I mån icke komma vid någon som
har tecknet på sig, och I skolen begynna vid min helgedom.» Och
de begynte med de äldste, med de män som stodo framför
tempelhuset.
009:007 Han sade nämligen till dem: »Orenen tempelhuset, och fyllen upp
förgårdarna med slagna; dragen sedan ut.» Och de drogo ut och
slogo ned folket i staden.

009:008 Då nu jag blev lämnad kvar, när de så slogo folket, föll jag ned
på mitt ansikte och ropade och sade: »Ack, Herre, HERRE, vill du
då förgöra hela kvarlevan av Israel, eftersom du så utgjuter din
vrede över Jerusalem?»
009:009 Han sade till mig: »Israels och Juda hus' missgärning är alltför
stor; landet är uppfyllt med orätt, och staden är full av
lagvrängning. Ty de säga: 'HERREN har övergivit landet, HERREN
ser det icke.'
009:010 Därför skall icke heller jag visa någon skonsamhet eller hava
någon misskund, utan skall låta deras gärningar komma över deras
huvuden.»
009:011 Och mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivtyget vid
sin länd kom nu tillbaka och gav besked och sade: »Jag har gjort
såsom du bjöd mig.»

010:001 Och jag fick se att på fästet, som vilade på kerubernas huvuden,
fanns något som tycktes vara av safirsten, något som till
utseendet liknade en tron; detta syntes ovanpå dem.
010:002 Och han sade till mannen som var klädd i linnekläderna, han
sade: »Gå in mellan rundlarna, in under keruben, och tag dina
händer fulla med eldsglöd från platsen mellan keruberna, och
strö ut dem över staden.» Och jag såg honom gå.
010:003 Och keruberna stodo till höger om huset, när mannen gick ditin,
och molnet uppfyllde den inre förgården.
010:004 Men HERRENS härlighet höjde sig upp från keruben och flyttade
sig till husets tröskel; och huset uppfylldes då av molnet, och
förgården blev full av glansen från HERRENS härlighet.
010:005 Och dånet av kerubernas vingar hördes ända till den yttre
förgården, likt Gud den Allsmäktiges röst, då han talar.
010:006 Och när han nu bjöd mannen som var klädd i linnekläderna och
sade: »Tag eld från platsen mellan rundlarna, inne mellan
keruberna», då gick denne ditin och ställde sig bredvid ett av
hjulen.
010:007 Då räckte keruben där ut sin hand, mellan de andra keruberna,
till elden som brann mellan keruberna, och tog därav och lade i
händerna på honom som var klädd i linnekläderna; och denne tog
det och gick så ut.

010:008 Och under vingarna på keruberna så syntes något som var bildat
såsom en människohand.
010:009 Och jag fick se fyra hjul stå invid keruberna ett hjul invid var
kerub och det såg ut som om hjulen voro av något som liknade
krysolitsten.
010:010 De sågo alla fyra likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt
i ett annat.
010:011 När de skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna, de behövde
icke vända sig, när de gingo. Ty åt det håll dit den främste
begav sig gingo de andra efter, utan att de behövde vända sig,
när de gingo.
010:012 Och hela deras kropp, deras rygg, deras händer och deras vingar,
så ock hjulen, voro fulla med ögon runt omkring; de fyra hade
nämligen var sitt hjul.
010:013 Och jag hörde att hjulen kallades »rundlar».
010:014 Och var och en hade fyra ansikten; det första ansiktet var en
kerubs, det andra en människas, det tredje ett lejons, det
fjärde en örns.
010:015 Och keruberna höjde sig upp; de var samma väsenden som jag hade
sett vid strömmen Kebar.
010:016 Och när keruberna gingo, gingo ock hjulen invid dem; och när
keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde
sig hjulen icke ifrån dem.
010:017 När de stodo stilla, stodo ock dessa stilla, och när de höjde
sig, höjde sig ock dessa med dem, ty väsendenas ande var i dem.

010:018 Och HERRENS härlighet flyttade I sig bort ifrån husets tröskel
och stannade över keruberna.
010:019 Då såg jag huru keruberna lyfte sina vingar och höjde sig från
jorden, när de begåvo sig bort, och hjulen jämte dem; och de
stannade vid ingången till östra porten på HERRENS hus, och
Israels Guds härlighet vilade ovanpå dem.
010:020 Det var samma väsenden som jag: hade sett under Israels Gud vid
strömmen Kebar, och jag märkte att det var keruber.
010:021 Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras
vingar var något som liknade människohänder.
010:022 Och deras ansikten voro likadana som de ansikten jag hade sett
vid strömmen Kebar, så sågo de ut, och sådana voro de. Och de
gingo alla rakt fram.

011:001 Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig till östra porten
på HERRENS hus, den som vetter åt öster. Där fick jag se
tjugufem män stå vid ingången till porten; och jag såg bland dem
Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, som voro furstar
i folket.
011:002 Och han sade till mig: »Du människobarn, det är dessa män som
tänka ut vad fördärvligt är och råda till vad ont är, här i
staden;
011:003 det är de som säga: 'Hus byggas icke upp så snart. Här är
grytan, och vi äro köttet.
011:004 Profetera därför mot dem, ja, profetera, du människobarn.»

011:005 Då föll HERRENS Ande över mig, han sade till mig: »Säg: Så säger
HERREN: Sådant sägen I, I av Israels hus, och edra hjärtans
tankar känner jag väl.
011:006 Många ligga genom eder slagna här i staden; I haven uppfyllt
dess gator med slagna.
011:007 Därför säger Herren, HERREN så: De slagna vilkas fall I haven
vållat i staden, de äro köttet, och den är grytan; men eder
själva skall man föra bort ur den.
011:008 I frukten för svärd, och svärd skall jag ock låta komma över
eder, säger Herren, HERREN.
011:009 Jag skall föra eder bort härifrån och giva eder i främlingars
hand; och jag skall hålla dom över eder.
011:010 För svärd skolen I falla; vid Israels gräns skall jag döma
eder. Och I skolen förnimma att jag är HERREN.
011:011 Staden skall icke vara en gryta för eder, och I skolen icke vara
köttet i den; nej, vid Israels gräns skall jag döma eder.
011:012 Då skolen I förnimma att jag är HERREN, I som icke haven vandrat
efter mina stadgar och icke haven gjort efter mina rätter, utan
haven gjort efter de hednafolks rätter, som bo runt omkring
eder.»