Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

017:022 Så säger Herren, HERREN: Jag vill ock själv taga en kvist av
toppen på den höga cedern och sätta den; av dess översta skott
skall jag avbryta en späd kvist och själv plantera den på ett
högt och brant berg.
017:023 På Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall
bära grenar och få frukt och bliva en härlig ceder. Och allt vad
fåglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i
skuggan av dess grenar.
017:024 Och alla träd på marken skola förnimma att det är jag, HERREN,
som förödmjukar höga träd och upphöjer låga träd, som låter
friska träd förtorka och gör torra träd grönskande. Jag, HERREN,
har talat det, och jag fullbordar det också.

018:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
018:002 Vad orsak haven I till att bruka detta ordspråk i Israels land:
»Fäderna äta sura druvor, och barnens tänder bliva ömma därav»?
018:003 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, I skolen ingen orsak
mer hava att bruka detta ordspråk i Israel.
018:004 Se, alla själar äro mina, faderns själ såväl som sonens är min;
den som syndar, han skall dö.
018:005 Om nu en man är rättfärdig och övar rätt och rättfärdighet,
018:006 om han icke håller offermåltid på bergen, ej heller upplyfter
sina ögon till Israels hus' eländiga avgudar, om han icke
skändar sin nästas hustru, ej heller kommer vid en kvinna under
hennes orenhets tid,
018:007 om han icke förtrycker någon, utan giver tillbaka den pant han
har fått för skuld, om han icke tager rov, utan giver sitt bröd
åt den hungrige och kläder den nakne,
018:008 om han icke ockrar eller tager ränta, om han håller sin hand
tillbaka från vad orätt är och fäller rätta domar människor
emellan—
018:009 ja, om han så vandrar efter mina stadgar och håller mina rätter,
i det att han gör vad redligt är, då är han rättfärdig och skall
förvisso få leva, säger Herren, HERREN.

018:010 Men om han så föder en son som bliver en våldsverkare, vilken
utgjuter blod eller gör allenast något av allt detta
018:011 som han själv icke gjorde, en som håller offermåltid på bergen,
skändar sin nästas hustru,
018:012 förtrycker den arme och fattige, tager rov, icke giver pant
tillbaka, upplyfter sina ögon till de eländiga avgudarna,
bedriver vad styggeligt är,
018:013 ockrar och tager ränta—skulle då denne få leva? Nej, han
skall icke få leva, utan eftersom han bedriver sådana
styggelser, skall han straffas med döden; hans blod skall komma
över honom.
018:014 Och om sedan denne föder en son, vilken ser alla de synder som
hans fader begår, och vid åsynen av dem själv tager sig till
vara för att göra sådant,
018:015 en som icke håller offermåltid på bergen, icke upplyfter sina
ögon till Israels hus' eländiga avgudar, icke skändar sin nästas
hustru,
018:016 en som icke förtrycker någon, icke fordrar pant eller tager rov,
utan giver sitt bröd åt den hungrige och kläder den nakne,
018:017 en som icke förgriper sig på den arme, ej heller ockrar eller
tager ränta, utan gör efter mina rätter och vandrar efter mina
stadgar, då skall denne icke dö genom sin faders missgärning,
utan skall förvisso få leva.
018:018 Hans fader däremot, som begick våldsgärningar och rövade från
sin broder och gjorde bland sina fränder det som icke var gott,
se, han måste dö genom sin missgärning.

018:019 Huru kunnen I nu fråga: »Varför skulle icke sonen bära på sin
faders missgärning?» Jo, sonen övade ju rätt och rättfärdighet
och höll alla mina stadgar och gjorde efter dem; därför skall
han förvisso få leva.
018:020 Den som syndar, han skall dö; en son skall icke bära på sin
faders missgärning, och en fader skall icke bära på sin sons
missgärning. Över den rättfärdige skall hans rättfärdighet
komma, och över den ogudaktige skall hans ogudaktighet komma.
018:021 Men om den ogudaktige omvänder sig från alla de synder som han
har begått, och håller alla mina stadgar och övar rätt och
rättfärdighet, då skall han förvisso leva och icke dö.
018:022 Ingen av de överträdelser han har begått skall du tillräknas
honom; genom den rättfärdighet han har övat skall han få leva.
018:023 Menar du att jag har lust till den ogudaktiges död, säger
Herren, HERREN, och icke fastmer därtill att han vänder om från
sin väg och får leva?

018:024 Men om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, alla sådana styggelser som den ogudaktige gör— skulle han då få leva, om han gör så? Nej, intet av all den rättfärdighet han har övat skall då ihågkommas, utan genom den otrohet han har begått och den synd han har övat skall han dö.

018:025 Men nu sägen I: »Herrens väg är icke alltid densamma.» Hören då,
I av Israels hus: Skulle verkligen min väg icke alltid vara
densamma? Är det icke fastmer eder väg som icke alltid är
densamma?
018:026 Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad
orätt är, så måste han dö till straff därför; genom det orätta
som han gör måste han dö.
018:027 Men om den ogudaktige vänder om från den ogudaktighet som han
har övat, och i stället övar rätt och rättfärdighet, då får han
behålla sin själ vid liv.
018:028 Ja, eftersom han kom till insikt och vände om från alla de
överträdelser han hade begått, skall han förvisso leva och icke
dö.
018:029 Och ändå säga de av Israels hus: »Herrens väg är icke alltid
densamma»! Skulle verkligen mina vägar icke alltid vara desamma,
I av Israels hus? Är det icke fastmer eder väg som icke alltid
är densamma?

018:030 Alltså: jag skall döma var och en av eder efter hans vägar, I av
Israels hus, säger Herren, HERREN. Vänden om, ja, vänden eder
bort ifrån alla edra överträdelser, för att eder missgärning
icke må bliva eder till en stötesten.
018:031 Kasten bort ifrån eder alla de överträdelser som I haven begått,
och skaffen eder ett nytt hjärta och en ny ande; ty icke viljen
I väl dö, I av Israels hus?
018:032 Jag har ju ingen lust till någons död, säger Herren
HERREN. Omvänden eder därför, så fån I leva.

019:001 Men du, stäm upp en klagosång över Israels furstar; 019:002 säg:

Huru var icke din moder en lejoninna!
Bland lejon låg hon;
hon födde upp sina ungar
bland kraftiga lejon.
019:003 Så födde hon upp en av sina ungar,
så att han blev ett kraftigt lejon;
han lärde sig att taga rov,
människor åt han upp.
019:004 Men folken fingo höra om honom
och han blev fångad i deras grop;
och man förde honom med krok i nosen
till Egyptens land.

019:005 När hon nu såg att hon fick vänta förgäves,
och att hennes hopp blev om intet,
då tog hon en annan av sina ungar
och gjorde denne till ett kraftigt lejon.
019:006 Stolt gick han omkring bland lejonen,
ja, han blev ett kraftigt lejon;
han lärde sig att taga rov,
människor åt han upp.
019:007 Han våldförde deras änkor,
deras städer förödde han.
Och landet med vad däri var blev förfärat
vid dånet av hans rytande.
019:008 Då bådade man upp folk mot honom
runt omkring från länderna;
och de bredde ut sitt nät för honom,
och han blev fångad i deras grop
019:009 Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen,
och förde honom till konungen Babel
Där satte man honom in i fasta borgar,
för att hans röst ej mer skulle höras
bort till Israels berg.