Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

by Unknown

014:012 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
014:013 Du människobarn, om ett land syndade mot mig och beginge
otrohet, så att jag måste uträcka min hand mot det och fördärva
dess livsuppehälle och sända hungersnöd över det och utrota
därur både människor och djur,
014:014 och om då därinne funnes dessa tre män: Noa, Daniel och Job, så
skulle de genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv,
säger Herren, HERREN.
014:015 Om jag läte vilddjur draga fram genom landet och göra det
folktomt, så att det bleve så öde att ingen vågade draga där
fram för djuren skull,
014:016 då skulle, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, dessa tre
män, om de vore därinne, icke kunna rädda vare sig söner eller
döttrar; allenast de själva skulle räddas, men landet måste
bliva öde.
014:017 Eller om jag läte svärd komma över det landet, i det att jag
sade: »Svärdet fare fram genom landet!», och jag så utrotade
därur både människor och djur,
014:018 och om då dessa tre män vore därinne, så skulle de, så sant jag
lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda söner eller
döttrar; allenast de själva skulle räddas.
014:019 Eller om jag sände pest i det landet och utgöte min vrede
däröver i blod, för att utrota därur både människor och djur,
014:020 och om då Noa, Daniel och Job vore därinne, så skulle de, så
sant jag lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda vare sig
son eller dotter; de skulle genom sin rättfärdighet rädda
allenast sina egna liv.
014:021 Och så säger Herren, HERREN: Men huru mycket värre bliver det
icke, när jag på en gång sänder mina fyra svåra straffdomar:
svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, över Jerusalem, för att
utrota därur både människor och djur!
014:022 Likväl skola några räddade bliva kvar där, några söner och
döttrar, som skola föras bort. Och se, dessa skola draga bort
till eder; och när I fån se deras vandel och deras gärningar, då
skolen I trösta eder för den olycka som jag har låtit komma över
Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över
det.
014:023 De skola vara eder till tröst, när I sen deras vandel och deras
gärningar; I skolen då förstå att jag icke utan sak har gjort
allt vad jag har gjort mot det, säger Herren, HERREN.

015:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
015:002 Du människobarn, varutinnan är vinstockens trä förmer än annat
trä, vinstockens, vars rankor växa upp bland skogens andra träd?
015:003 Tager man väl virke därav till att förfärdiga något nyttigt? Gör
man ens därav en plugg för att på den hänga upp någonting?
015:004 Och om det nu därtill har varit livet till mat åt elden, så att
dess båda ändar hava blivit förtärda av eld, och vad däremellan
finnes är svett, duger det då till något nyttigt?
015:005 Icke ens medan det ännu var oskadat, kunde man förfärdiga något
nyttigt därav; huru mycket mindre kan man förfärdiga något
nyttigt därav, sedan det endels har blivit förtärt av elden och
endels är svett!

015:006 Därför säger Herren, HERREN så: Såsom det händer med vinstockens
trä bland annat trä från skogen, att Jag lämnar det till mat åt
elden, så skall jag ock göra med Jerusalems invånare.
015:007 Jag skall vända mitt ansikte mot dem; ur elden hava de kommit
undan, men eld skall dock förtära dem. Och I skolen förnimma
att jag är HERREN, när jag vänder mitt ansikte mot dem.
015:008 Och jag skall göra landet till en ödemark, därför att de hava
varit otrogna, säger Herren, HERREN.

016:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
016:002 Du människobarn, förehåll Jerusalem dess styggelser
016:003 och säg: Så säger Herren, HERREN till Jerusalem: Från Kanaans
land stammar du, och där är du född; din fader var en amoré och
din moder en hetitisk kvinna.
016:004 Och vid din födelse gick det så till. När du föddes, skar ingen
av din navelsträng, och du blev icke rentvagen med vatten, ej
heller ingniden med salt och lindad.
016:005 Ingen såg på dig med så mycken ömkan, att han villa göra något
sådant med dig eller visa dig någon misskund, utan man kastade
ut dig på öppna fältet den dag du föddes; så ringa aktade man
ditt liv.
016:006 Då gick jag förbi där du låg och fick se dig sprattla i ditt
blod, och jag sade till dig: »Du skall få bliva vid liv, du som
ligger där i ditt blod.» Ja, jag sade till dig: »Du skall få
bliva vid liv, du som ligger där i ditt blod;
016:007 ja, jag skall föröka dig till många tusen, såsom växterna äro på
marken.» Och du sköt upp och blev stor och mycket fager; dina
bröst hade höjt sig, och ditt hår hade växt, men du var ännu
naken och blottad.
016:008 Då gick jag åter förbi där du var och fick se att din tid var
inne, din älskogstid; och jag bredde min mantel över dig och
betäckte din blygd. Och så gav jag dig min ed och ingick
förbund med dig, säger Herren, HERREN, och du blev min.
016:009 Och jag tvådde dig med vatten och sköljde blodet av dig, och
smorde dig med olja,
016:010 och klädde på dig brokigt vävda kläder och satte på dig skor av
tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slöja av
silke.
016:011 Och jag prydde dig med smycken: jag satte armband på dina armar
och en kedja om din hals,
016:012 jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en
härlig krona på ditt huvud.
016:013 Så blev du prydd med guld och silver, och dina kläder voro av
fint linne, av siden och av tyg i brokig vävnad. Fint mjöl,
honung och olja fick du äta. Du blev övermåttan skön, och så
vart du omsider en drottning.
016:014 Och ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull,
ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader som jag hade
satt på dig, säger Herren, HERREN.

016:015 Men du förlitade dig på din skönhet och bedrev otukt, sedan du
nu hade fått sådant rykte; du slösade din otukt på var och en
som gick där fram: det vore ju något för honom.
016:016 Och du tog dina kläder och gjorde dig med dem brokiga
offerhöjder och bedrev på dessa otukt, sådana gärningar som
eljest aldrig någonsin hava förekommit, ej heller mer skola
göras.
016:017 Och du tog dina härliga smycken, det guld och silver som jag
hade givit dig, och gjorde dig så mansbilder, med vilka du
bedrev otukt.
016:018 Och du tog dina brokigt vävda kläder och höljde dem i dessa; och
min olja och min rökelse satte du fram för dem.
016:019 Och det bröd som jag hade givit dig—ty fint mjöl, olja och
honung hade jag ju låtit dig få att äta—detta satte du fram
för dem till en välbehaglig lukt; ja, därhän kom det, säger
Herren, HERREN.
016:020 Och du tog dina söner och döttrar, dem som du hade fött åt mig,
och offrade dessa åt dem till spis. Var det då icke nog att du
bedrev otukt?
016:021 Skulle du också slakta mina söner och giva dem till pris såsom
offer åt dessa?
016:022 Och vid alla dina styggelser och din otukt tänkte du icke på din
ungdoms dagar, då du var naken och blottad och låg där
sprattlande i ditt blod.
016:023 Och sedan du hade bedrivit all denna ondska—ve, ve dig! säger
Herren, HERREN—
016:024 byggde du dig kummel och gjorde dig höjdaltaren på alla öppna
platser.
016:025 I alla gathörn byggde du dig höjd altaren och lät din skönhet
skända och spärrade ut benen åt alla som gingo där fram; ja, du
bedrev mycken otukt.
016:026 Du bedrev otukt med egyptierna, dina grannar med det stora
köttet, ja, mycken otukt till att förtörna mig.
016:027 Men se, då uträckte jag min hand mot dig och minskade ditt
underhåll och gav dig till pris åt dina fiender, filistéernas
döttrar, som blygdes över ditt skändliga väsende.
016:028 Men sedan bedrev du otukt med assyrierna, ty du hade ännu icke
blivit mätt; ja, du bedrev otukt med dem och blev ändå icke
mätt.
016:029 Du gick med din otukt ända bort till krämarlandet, kaldéernas
land; men icke ens så blev du mätt.
016:030 Huru älskogskrankt var icke ditt hjärta, säger Herren, HERREN,
eftersom du gjorde allt detta, sådana gärningar som allenast den
fräckaste sköka kan göra.
016:031 Med dina döttrar uppförde du åt dig kummel i alla gathörn och
höjdaltaren på alla öppna platser. Men däri var du olik andra
skökor, att du försmådde skökolön,
016:032 du äktenskapsbryterska, som i stället för den man du hade tog
andra män till dig.
016:033 Åt alla andra skökor måste man giva skänker, men här var det du
som gav skänker åt alla dina älskare och mutade dem, för att de
skulle komma till dig från alla håll och bedriva otukt med dig.
016:034 Så gjorde du vid din otukt tvärt emot vad andra kvinnor göra;
efter dig lopp ingen för att bedriva otukt, men du gav skökolön,
utan att själv få någon skökolön; du gjorde tvärt emot andra.

016:035 Hör därför HERRENS ord, du sköka.
016:036 Så säger Herren, HERREN: Eftersom du har varit så frikostig med
din skam och blottat din blygd i otukt med din älskare, därför,
och för alla dina vederstyggliga eländiga avgudars skull och för
dina söners blods skull, dina söners, som du gav åt dessa,
016:037 se, därför skall jag församla alla dina älskare, dem som du har
varit till behag, ja, alla dem som du har älskat mer eller
mindre; dem skall jag församla mot dig från alla håll och blotta
din blygd inför dem, så att de få se all din blygd.
016:038 Och jag skall döma dig efter den lag som gäller för
äktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor, och skall låta dig
bliva ett blodigt offer för min vrede och nitälskan.
016:039 Och jag skall giva dig i deras hand, och de skola slå ned dina
kummel och bryta ned dina höjdaltaren, och slita av dig kläderna
och taga ifrån dig dina härliga smycken och låta dig ligga naken
och blottad.
016:040 Och de skola sammankalla en församling mot dig, och man skall
stena dig och hugga sönder dig med svärd;
016:041 och dina hus skall man bränna upp i eld. Så skall man hålla dom
över dig inför många kvinnors ögon. Och så skall jag göra slut
på din otukt, och du skall icke mer kunna giva någon skökolön.
016:042 Och jag skall släcka min vrede på dig, så att min nitälskan kan
vika ifrån dig, och så att jag får ro och slipper att mer
förtörnas.
016:043 Eftersom du icke tänkte på din ungdoms dagar, utan var avog mot
mig i allt detta, se, därför skall också jag låta dina gärningar
komma över ditt huvud, säger Herren, HERREN, på det att du icke
mer må lägga sådan skändlighet till alla dina andra
styggelser.

016:044 Se, alla som bruka ordspråk skola på dig tillämpa det
ordspråket: »Sådan moder, sådan dotter.»
016:045 Ja, du är din moders dotter, hennes som övergav sin man och sina
barn; du är dina systrars syster deras som övergåvo sina män och
sina barn; eder moder var en hetitisk kvinna och eder fader en
amoré.
016:046 Din större syster var Samaria med sina döttrar, hon som bodde
norrut från dig; och din mindre syster, som bodde söderut från
dig, var Sodom med sina döttrar.
016:047 Men du nöjde dig icke med att vandra på deras vägar och att göra
efter deras styggelser; inom kort bedrev du värre ting än de, på
alla dina vägar.
016:048 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: din syster Sodom och
hennes döttrar hava icke gjort vad du och dina döttrar haven
gjort.
016:049 Se, detta var din syster Sodoms missgärning: fastän höghet,
överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrar
beskärd, understödde hon likväl icke den arme och fattige.
016:050 Tvärtom blevo de högfärdiga och bedrevo vad styggeligt var inför
mig; därför försköt jag dem, när jag såg detta.
016:051 Ej heller Samaria har syndat hälften så mycket som du. Du har
gjort så många flera styggelser än dessa, att du genom alla de
styggelser du har bedrivit har kommit dina systrar att synas
rättfärdiga.
016:052 Så må också du nu bara din skam, du som nu kan lända dina
systrar till ursäkt; ty därigenom att du har bedrivit ännu
vederstyggligare synder än de, stå nu såsom rättfärdiga i
jämförelse med dig. Ja, blygs och bär din skam över att du så
har kommit dina systrar att synas rättfärdiga.
016:053 Därför skall jag ock åter upp rätta dem, Sodom med hennes
döttrar och Samaria med hennes döttrar. Dig skall jag ock åter
upprätta mitt ibland dem,
016:054 för att du må bära din skam och skämmas för allt vad du har
gjort, och därmed bliva dem till tröst.
016:055 Och med dina systrar skall så ske: Sodom och hennes döttrar
skola åter bliva vad de fordom voro, och Samaria och hennes
döttrar skola åter bliva vad de fordom voro Också du själv och
dina döttrar skolen åter bliva vad I fordom voren.
016:056 Men om du förr icke ens hördes nämna din syster Sodom, under din
höghetstid,
016:057 innan ännu din egen ondska hade blivit uppenbarad—såsom den
blev på den tid då du vart till smälek för Arams döttrar och för
alla de kringboende filistéernas döttrar, som hånade dig på alla
sidor—
016:058 Så måste du nu själv bära på din skändlighet och dina
styggelser, säger HERREN.

016:059 Ty så säger Herren, HERREN: Jag har handlat med dig efter dina
gärningar, ty du hade ju föraktat eden och brutit
förbundet.
016:060 Men jag vill nu tänka på det förbund som jag slöt med dig i din
ungdoms dagar, och upprätta med dig ett evigt förbund.
016:061 Då skall du tänka tillbaka på dina vägar och skämmas, när du får
taga till dig dina systrar, de större jämte de mindre; ty jag
skall giva dem åt dig till döttrar, dock icke för din trohet i
förbundet.
016:062 Men jag skall upprätta mitt förbund med dig, och du skall
förnimma att jag är HERREN;
016:063 och så skall du tänka därpå och blygas, så att du av skam icke
mer kan upplåta din mun, då när jag förlåter dig allt vad du har
gjort, säger Herren, HERREN.

017:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
017:002 Du människobarn, förelägg Israels hus en gåta, och tala till det
en liknelse;
017:003 säg: Så säger Herren, HERREN: Den stora örnen med de stora
vingarna och de långa pennorna, han som är så full med brokiga
fjädrar, han kom till Libanon och tog bort toppen på cedern.
017:004 Han bröt av dess översta kvist och förde den till krämarlandet
och satte den i en köpmansstad.
017:005 Sedan tog han en telning som växte i landet och planterade den i
fruktbar jordmån; han tog den och satte den bland pilträd, på
ett ställe där mycket vatten fanns.
017:006 Och den fick växa upp och bliva ett utgrenat vinträd, dock med
låg stam, för att dess rankor skulle vända sig till honom och
dess rötter vara under honom. Den blev alltså ett vinträd som
bar grenar och sköt skott.
017:007 Men där var ock en annan stor örn med stora vingar och fjädrar i
mängd; och se, till denne böjde nu vinträdet längtansfullt sina
grenar, och från platsen där det var planterat sträckte det sina
rankor mot honom, för att han skulle vattna det.
017:008 Och dock var det planterat i god jordmån, på ett ställe där
mycket vatten fanns, så att det kunde få grenar och bära frukt
och bliva ett härligt vinträd.
017:009 Säg vidare: Så säger Herren, HERREN: Kan det nu gå det väl?
Skall man icke rycka upp dess rötter och riva av dess frukt, så
att det förtorkar, och så att alla blad som hava vuxit ut därpå
förtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk
behövas för att flytta det bort ifrån dess rötter.
017:010 Visst står det fast planterat, men kan det gå det väl? Skall det
icke alldeles förtorka, när östanvinden når det, ja, förtorka på
den plats där det har vuxit upp?

017:011 Och HERRENS ord kom till mig, han sade:
017:012 Säg till det gensträviga släktet Förstån I icke vad detta
betyder? Så säg då: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och
tog dess konung och dess furstar och hämtade dem till sig i
Babel.
017:013 Och han tog en ättling av konungahuset och slöt förbund med
honom och lät honom anlägga ed. Men de mäktige i landet hade
han fört bort med sig,
017:014 för att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde
uppresa sig, och som skulle nödgas hålla förbundet med honom, om
det ville bestå.
017:015 Men han avföll från honom och skickade sina sändebud till
Egypten, för att man där skulle giva honom hästar och mycket
folk. Kan det gå den väl, som så gör? Kan han undkomma? Kan
den som bryter förbund undkomma?
017:016 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: där den konung bor, som
gjorde honom till konung, den vilkens ed han likväl föraktade,
och vilkens förbund han bröt, där, hos honom i Babel, skall han
sannerligen dö.
017:017 Och Farao skall icke med stor härsmakt och mycket folk bistå
honom i kriget, när en vall kastas upp och en belägringsmur
bygges, till undergång för många människor.
017:018 Eftersom han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt
detta fastän han hade givit sitt löfte, därför skall han icke
undkomma.
017:019 Ja, därför säger Herren, HERREN så: Så sant jag lever, jag skall
förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund,
som han har brutit, komma över hans huvud.
017:020 Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva
fångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel och där
hålla dom över honom, för den otrohets skull som han har begått
mot mig.
017:021 Och alla flyktingar ur alla hans härskaror skola falla för
svärd, och om några bliva räddade, så skola de varda förströdda
åt alla väderstreck. Och I skolen förnimma att jag, HERREN, har
talat.