Daniel

001:001 I Jojakims, Juda konungs, tredje regeringsår kom Nebukadnessar,
konungen i Babel, mot Jerusalem och belägrade det.
001:002 Och Herren gav Jojakim, Juda konung, i hans hand, så ock en del
av kärlen i Guds hus; och han förde dem till Sinears land, in i
sin guds hus. Och kärlen förde han in i sin guds skattkammare.

001:003 Och konungen befallde Aspenas, sin överste hovman, att han
skulle av Israels barn taga till sig ynglingar av konungslig
släkt eller av förnäm börd,
001:004 sådana som icke hade något lyte, utan voro fagra att skåda och
utrustade med förstånd till att inhämta allt slags visdom, kloka
och läraktiga ynglingar, som kunde bliva dugliga att tjäna i
konungens palats; dem skulle han låta undervisa i kaldéernas
skrift och tungomål.
001:005 Och konungen bestämde åt dem ett visst underhåll för var dag, av
konungens egen mat och av det vin han själv drack, och befallde
att man skulle uppfostra dem i tre år; när den tiden vore
förliden, skulle de få göra tjänst hos konungen.

001:006 Bland dessa voro nu Daniel, Hananja, Misael och Asarja, av Juda
barn.
001:007 Men överste hovmannen gav dem andra namn: Daniel kallade han
Beltesassar, Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja Abed-Nego.

001:008 Men Daniel lät sig angeläget vara att icke orena sig med
konungens mat eller med vinet som denne drack av; och han bad
överste hovmannen att han icke skulle nödgas orena sig.
001:009 Och Gud lät Daniel finna nåd och barmhärtighet inför överste
hovmannen.
001:010 Men överste hovmannen sade till Daniel: »Jag fruktar att min
herre, konungen, som har beställt om eder mat och dryck, då
skall finna edra ansikten magrare än de ynglingars som äro
jämnåriga med eder, och att I så skolen draga skuld över mitt
huvud inför konungen.»

001:011 Då sade Daniel till hovmästaren som av överste hovmannen hade
blivit satt till att hava uppsikt över Daniel, Hananja, Misael
och Asarja:
001:012 »Gör ett försök med dina tjänare i tio dagar, och låt giva oss
grönsaker att äta och vatten att dricka.
001:013 Sedan må du jämföra vårt utseende med de ynglingars som hava
ätit av konungens mat; och efter vad du då anser må du göra med
dina tjänare.»

001:014 Och han lyssnade till denna deras begäran och gjorde ett försök
med dem i tio dagar.
001:015 Och efter de tio dagarnas förlopp befunnos de vara fagrare att
skåda och stadda vid bättre hull än alla de ynglingar som hade
ätit av konungens mat.
001:016 Då lät hovmästaren dem allt fortfarande slippa den mat som hade
varit bestämd för dem och det vin som de skulle hava druckit,
och gav dem grönsaker.

001:017 Åt dessa fyra ynglingar gav nu Gud kunskap och insikt i allt
slags skrift och visdom; och Daniel fick förstånd på alla slags
syner och drömmar.
001:018 Och när den tid var förliden, efter vilken de, enligt konungens
befallning, skulle föras fram för honom, blevo de av överste
hovmannen förda inför Nebukadnessar
001:019 När då konungen talade med dem, fanns bland dem alla ingen som
kunde förliknas med Daniel, Hananja, Misael och Asarja; och de
fingo så göra tjänst hos konungen.
001:020 Och närhelst konungen tillfrågade dem i en sak som fordrade
vishet i förståndet, fann han dem vara tio gånger klokare än
någon av de spåmän och besvärjare som funnos i hela hans rike.
001:021 Och Daniel fortfor så intill konung Kores' första regeringsår.

002:001 I sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar drömmar av vilka han
blev orolig till sinnes, och sömnen vek bort ifrån honom.
002:002 Då lät konungen tillkalla sina spåmän, besvärjare, trollkarlar
och kaldéer, för att de skulle giva konungen till känna vad
han hade drömt, och de kommo och trädde fram för konungen.

002:003 Och konungen sade till dem: »Jag har haft en dröm, och jag är
orolig till sinnes och ville veta vad jag har drömt.»
002:004 Då talade kaldéerna till konungen på arameiska: »Må du leva
evinnerligen, o konung! Förtälj drömmen för dina tjänare, så
skola vi meddela uttydningen.»
002:005 Konungen svarade och sade till kaldéerna: »Nej, mitt oryggliga
beslut är, att om I icke sägen mig drömmen och dess uttydning,
skolen I huggas i stycken, och edra hus skola göras till platser
för orenlighet.
002:006 Men om I meddelen drömmen och dess uttydning, så skolen I få
gåvor och skänker och stor ära av mig. Meddelen mig alltså nu
drömmen och dess uttydning.»
002:007 De svarade för andra gången och sade: »Konungen må förtälja
drömmen för sina tjänare, så skola vi meddela uttydningen.»
002:008 Konungen svarade och sade: »Jag märker nogsamt att I viljen
vinna tid, eftersom I sen att mitt beslut är oryggligt,
002:009 att om I icke sägen mig drömmen, domen över eder icke kan bliva
annat än en. Ja, I haven kommit överens om att inför mig föra
lögnaktigt och bedrägligt tal, i hopp att tiderna skola förändra
sig. Sägen mig alltså nu vad jag har drömt, så märker jag att I
ock kunnen meddela mig uttydningen därpå.»
002:010 Då svarade kaldéerna konungen och sade: »Det finnes ingen
människa på jorden, som förmår meddela konungen det som han vill
veta; aldrig har ju heller någon konung, huru stor och mäktig
han än var, begärt sådant som detta av någon spåman eller
besvärjare eller kaldé.
002:011 Ty det som konungen begär är alltför svårt, och ingen finnes,
som kan meddela konungen det, förutom gudarna; och de hava icke
sin boning ibland de dödliga.