002:012 Då blev konungen vred och mycket förtörnad och befallde att man
skulle förgöra alla de vise i Babel.
002:013 När alltså påbudet härom hade blivit utfärdat och man skulle
döda de vise, sökte man ock efter Daniel och hans medbröder för
att döda dem.
002:014 Då vände sig Daniel med kloka och förståndiga ord till Arjok,
översten för konungens drabanter, vilken hade dragit ut för att
döda de vise i Babel.
002:015 Han tog till orda och frågade Arjok, konungens hövitsman:
»Varför har detta stränga påbud blivit utfärdat av konungen?» Då
omtalade Arjok för Daniel vad som var på färde.
002:016 Och Daniel gick in och bad konungen att tid måtte beviljas
honom, så skulle han meddela konungen uttydningen.
002:017 Därefter gick Daniel hem och omtalade för Hananja, Misael och
Asarja, sina medbröder, vad som var på färde,
002:018 och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om förbarmande, så
att denna hemlighet bleve uppenbarad, på det att icke Daniel och
hans medbröder måtte förgöras tillika med de övriga vise Babel.

002:019 Då blev hemligheten uppenbarad för Daniel i en syn om
natten. Och Daniel lovade himmelens Gud därför;
002:020 Daniel hov upp sin röst och sade: »Lovat vare Guds namn från
evighet till evighet! Ty vishet och makt höra honom till.
002:021 Han låter tider och stunder omskifta, han avsätter konungar och
tillsätter konungar, han giver åt de visa deras vishet och åt de
förståndiga deras förstånd.
002:022 Han uppenbarar det som är djupt och förborgat, han vet vad i
mörkret är, och hos honom bor ljuset.
002:023 Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag för att du har givit
mig vishet och förmåga, och för att du nu har uppenbarat för mig
det vi bådo dig om; ty det som konungen ville veta har du
uppenbarat för oss.»

002:024 I följd härav gick Daniel in till Arjok, som av konungen hade
fått befallning att förgöra de vise i Babel; han gick åstad och
sade till honom så: »De vise i Babel må du icke förgöra. För mig
in till konungen, så skall jag meddela konungen uttydningen.»
002:025 Då förde Arjok med hast Daniel inför konungen och sade till
honom så: »Jag har bland de judiska fångarna funnit en man som
kan säga konungen uttydningen.»
002:026 Konungen svarade och sade till Daniel, som hade fått namnet
Beltesassar: »Förmår du säga mig den dröm som jag har haft och
dess uttydning?»
002:027 Daniel svarade konungen och sade:

»Den hemlighet som konungen begär att få veta kunna inga vise,
besvärjare, spåmän eller stjärntydare meddela konungen.
002:028 Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter,
och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i
kommande dagar. Detta var din dröm och den syn du hade på ditt
läger:

002:029 När du, o konung, låg på ditt läger, uppstego hos dig tankar på
vad som skall ske i framtiden; och han som uppenbarar
hemligheter lät dig veta vad som skall ske.
002:030 Och för mig har denna hemlighet blivit uppenbarad, icke i kraft
av någon vishet som jag äger framför alla andra levande
varelser, utan på det att uttydningen må bliva kungjord för
konungen, så att du förstår ditt hjärtas tankar.

002:031 Du, o konung, såg i din syn en stor bildstod stå framför dig,
och den stoden var hög och dess glans övermåttan stor, och den
var förskräcklig att skåda.
002:032 Bildstodens huvud var av bästa guld, dess bröst och armar voro
av silver, dess buk och länder av koppar; dess ben voro av järn,
002:033 dess fötter delvis av järn och delvis av lera.
002:034 Medan du nu betraktade den, blev en sten lösriven, dock icke
genom människohänder, och den träffade bildstoden på fötterna,
som voro av järn och lera, och krossade dem.
002:035 Då blev på en gång alltsammans krossat, järnet, leran, kopparen,
silvret och guldet, och det blev såsom agnar på en tröskloge om
sommaren, och vinden förde bort det, så att man icke mer kunde
finna något spår därav. Men av stenen som hade träffat
bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.

002:036 Detta var drömmen; och vi vilja nu säga konungen uttydningen:
002:037 Du, o konung, konungarnas konung, åt vilken himmelens Gud har
givit rike, väldighet, makt och ära,
002:038 och i vilkens hand han har givit människors barn och djuren på
marken och fåglarna under himmelen, varhelst varelser bo, och
som han har satt till herre över allasammans, du är det gyllene
huvudet.
002:039 Men efter dig skall uppstå ett annat rike, ringare än ditt, och
därefter ännu ett tredje rike, ett som är av koppar, och det
skall råda över hela jorden.
002:040 Ett fjärde rike skall ock uppstå och vara starkt såsom järn, ty
järnet krossar och sönderslår ju allt; och såsom järnet förstör
allt annat, så skall ock detta krossa och förstöra.
002:041 Men att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera
och delvis av järn, det betyder att det skall vara ett söndrat
rike, dock så att det har något av järnets fasthet, ty du såg ju
järn vara där, blandat med lerjord.
002:042 Och att tårna på fötterna voro delvis av järn och delvis av
lera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis
svagt.
002:043 Och att du såg järnet vara blandat med lerjord, det betyder att
väl en beblandning där skall äga rum genom människosäd, men att
delarna likväl icke skola hålla ihop med varandra, lika litet
som järn kan förbinda sig med lera.

002:044 Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike
som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall
bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra
en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå
evinnerligen;
002:045 ty du såg ju att en sten blev lösriven från berget, dock icke
genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparen,
leran, silvret och guldet.

Så har en stor Gud uppenbarat för konungen vad som skall ske i
framtiden, och drömmen är viss, och dess uttydning är
tillförlitlig.»

002:046 Då föll konung Nebukadnessar på sitt ansikte och tillbad inför
Daniel, och befallde att man skulle offra åt honom spisoffer och
rökoffer.
002:047 Och konungen svarade Daniel och sade: »I sanning, eder Gud är en
Gud över andra gudar och en herre över konungar och en
uppenbarare av hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara
denna hemlighet.»