004:032 Jag har funnit för gott att härmed kungöra de tecken och under
som den högste Guden har gjort med mig.
004:033 Ty stora äro förvisso hans tecken, och mäktiga äro hans
under. Hans rike är ett evigt rike, och hans välde varar från
släkte till släkte.

004:001 Jag, Nebukadnessar, satt i god ro i mitt hus och levde lycklig i
mitt palats.
004:002 Då hade jag en dröm som förskräckte mig; jag ängslades genom
drömbilder på mitt läger och genom en syn som jag såg.
004:003 Därför gav jag befallning att man skulle hämta alla de vise i
Babel till mig, för att de skulle säga mig drömmens uttydning.
004:004 Så kommo nu spåmännen, besvärjarna, kaldéerna och stjärntydarna,
och jag förtäljde drömmen för dem, men de kunde icke säga mig
dess uttydning.
004:005 Slutligen kom ock Daniel inför mig, han som hade fått namnet
Beltesassar efter min guds namn, och i vilken heliga gudars ande
är; och jag förtäljde drömmen för honom sålunda:

004:006 »Beltesassar, du som är den överste bland spåmännen, du om vilken jag vet att heliga gudars ande är i dig, och att ingen hemlighet är dig för svår, säg mig vad jag såg i min dröm, och vad den betyder.

004:007 Detta var den syn jag hade på mitt läger: Jag såg i min syn ett
träd stå mitt på jorden, och det var mycket högt.
004:008 Ja, stort och väldigt var trädet, och så högt att det räckte upp
till himmelen och syntes allt intill jordens ända.
004:009 Dess lövverk var skönt, och de bar mycken frukt, så att det hade
föda åt alla. Markens djur funno skugga därunder, och himmelens
fåglar bodde på dess grenar, och allt kött hade sin föda därav.
004:010 Vidare såg jag, i den syn jag hade på mitt läger, huru en helig
ängel steg ned från himmelen.
004:011 Han ropade med hög röst och sade: 'Huggen ned trädet och skären
av dess grenar, riven bort dess lövverk och förströn dess frukt,
så att djuren som ligga därunder fara sin väg och fåglarna flyga
bort ifrån dess grenar.
004:012 Dock må stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med
kedjor av järn och koppar, bland markens gräs; av himmelens dagg
skall han vätas och hava sin lott med djuren bland markens
örter.
004:013 Hans hjärta skall förvandlas, så att det icke mer är en
människas, och ett djurs hjärta skall givas åt honom, och sju
tider skola så gå fram över honom.
004:014 Så är det förordnat genom änglarnas rådslut, och så är det
befallt om denna sak av de heliga, för att de levande skola
besinna att den Högste råder över människors riken och giver dem
åt vem han vill, ja, upphöjer den lägste bland människor till
att härska över dem.'

004:015 Sådan var den dröm som jag, konung Nebukadnessar, hade. Och du,
Beltesassar, må nu säga uttydningen; ty ingen av de vise i mitt
rike kan säga mig uttydningen, men du kan det väl, ty heliga
gudars ande är i dig.»

004:016 Då stod Daniel, som också hade namnet Beltesassar, en stund
häpen, uppfylld av oroliga tankar. Men konungen tog åter till
orda och sade: »Beltesassar, låt icke drömmen och vad den
betyder förskräcka dig. Beltesassar svarade och sade:
»Min herre, o att drömmen gällde dem som hata dig, och dess
betydelse dina fiender!
004:017 Trädet som du såg, vilket var så stort och väldigt och så högt
att det räckte upp till himmelen och syntes över hela jorden,
004:018 och som hade ett så skönt lövverk och bar mycken frukt, så att
det hade föda åt alla, trädet under vilket markens djur bodde,
och på vars grenar himmelens fåglar hade sina nästen,
004:019 det är du själv, o konung, du som har blivit så stor och väldig,
du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har nått upp
till himmelen, och vilkens välde sträcker sig till jordens ända.
004:020 Men att konungen såg en helig ängel stiga ned från himmelen,
vilken sade: 'Huggen ned trädet och förstören det; dock må
stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor av
järn och koppar, bland markens gräs; av himmelens dagg skall han
vätas och hava sin lott med markens djur, till dess att sju
tider hava gått fram över honom',
004:021 detta betyder följande, o konung, och detta är den Högstes
rådslut, som har drabbat min herre konungen:
004:022 Du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo ibland
markens djur och äta gräs såsom en oxe och vätas av himmelens
dagg; och sju tider skola så gå fram över dig, till dess du
besinnar att den Högste råder över människors riken och giver
dem åt vem han vill.
004:023 Men att det befalldes att trädets stubbe med rötterna skulle
lämnas kvar, det betyder att du skall återfå ditt rike, när du
har besinnat att det är himmelen som har makten.

004:024 Därför, o konung, må du låta mitt råd täckas dig: gör dig fri ifrån dina synder genom att göra gott, och ifrån dina missgärningar genom att öva barmhärtighet mot de fattiga, om till äventyrs din lycka så kunde bliva beståndande.»

004:025 Allt detta drabbade också konung Nebukadnessar.
004:026 Tolv månader därefter, när konungen en gång gick omkring på
taket av det kungliga palatset i Babel,
004:027 hov han upp sin röst och sade: »Se, detta är det stora Babel,
som jag har byggt upp till ett konungasäte genom min väldiga
makt, min härlighet till ära!»
004:028 Medan ordet ännu var i konungens mun, kom en röst från himmelen:
»Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit
taget ifrån dig;
004:029 du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo ibland
markens djur och äta gräs såsom en oxe; och sju tider skola så
gå fram över dig, till dess du besinnar att den Högste råder
över människors riken och giver dem åt vem han vill.»
004:030 I samma stund gick det ordet i fullbordan på Nebukadnessar; han
blev utstött från människorna och måste äta gräs såsom en oxe,
och av himmelens dagg vättes hans kropp, till dess att hans hår
växte och blev såsom örnfjädrar, och till dess att hans naglar
blevo såsom fågelklor.

004:031 Men när tiden var förliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina
ögon till himmelen och fick åter mitt förstånd. Då lovade jag
den Högste, jag prisade och ärade honom som lever evinnerligen,
honom vilkens välde är ett evigt välde, och vilkens rike varar
från släkte till släkte,
004:032 honom mot vilken alla som bo på jorden äro att akta såsom intet,
ty han gör vad han vill både med himmelens här och med dem som
bo på jorden, och ingen kan stå emot hans hand eller säga till
honom: »Vad gör du?»

004:033 Så fick jag då på den tiden åter mitt förstånd, och jag fick
tillbaka min härlighet och glans, mitt rike till ära; och mina
rådsherrar och stormän sökte upp mig. Och jag blev åter insatt i
mitt rike, och ännu större makt blev mig given.
004:034 Därför prisar nu jag, Nebukadnessar, och upphöjer och ärar
himmelens konung, ty alla hans gärningar äro sanning, och hans
vägar äro rätta, och dem som vandra i högmod kan han ödmjuka.