005:001 Konung Belsassar gjorde ett stort gästabud för sina tusen
stormän och höll dryckeslag med de tusen.
005:002 Medan nu Belsassar var under vinets välde, befallde han att man
skulle bära fram de kärl av guld och silver, som hans fader
Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulle
så konungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur dricka.
005:003 Då bar man fram de gyllene kärl som hade blivit tagna ur
tempelsalen i Guds hus i Jerusalem; och konungen och hans
stormän, hans gemåler och bihustrur drucko ur dem.
005:004 Medan de så drucko vin, prisade de sina gudar av guld och
silver, av koppar, järn, trä och sten.

005:005 Då visade sig i samma stund fingrar såsom av en människohand,
vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo på den vitmenade
väggen i konungens palats; och konungen såg handen som skrev.
005:006 Då vek färgen bort ifrån konungens ansikte, och han uppfylldes
av oroliga tankar, så att hans länder skälvde och hans knän
slogo emot varandra.
005:007 Och konungen ropade med hög röst och befallde att man skulle
hämta besvärjarna, kaldéerna ock stjärntydarna. Och konungen lät
säga så till de vise i Babel: »Vemhelst som kan läsa denna
skrift och meddela mig dess uttydning, han skall bliva klädd i
purpur, och den gyllene kedjan skall hängas om hans hals, och
han skall bliva den tredje herren i riket.»

005:008 Då kommo alla konungens vise tillstädes, men de kunde icke läsa
skriften eller säga konungen dess uttydning.
005:009 Då blev konung Belsassar ännu mer förskräckt, och färgen vek
bort ifrån hans ansikte, och hans stormän stodo bestörta.
005:010 Men när konungens och hans stormäns tal kom för konungamodern,
begav hon sig till gästabudssalen; där tog hon till orda och
sade: »Må du leva evinnerligen, o konung! Låt icke oroliga
tankar uppfylla dig, och må färgen icke vika bort ifrån ditt
ansikte.
005:011 I ditt rike finnes en man i vilken heliga gudars ande är. I din
faders dagar befanns han hava insikt och förstånd och vishet,
lik gudars vishet; och din fader, konung Nebukadnessar, satte
honom till den överste bland spåmännen, besvärjarna, kaldéerna
och stjärntydarna; ja, detta gjorde din fader konungen,
005:012 eftersom en övermåttan hög ande och klokhet och förstånd och
skicklighet att uttyda drömmar och lösa gåtor och reda ut
invecklade ting fanns hos denne Daniel, åt vilken konungen hade
givit namnet Beltesassar. Låt därför nu tillkalla Daniel; han
skall meddela uttydningen.»

005:013 När så Daniel hade blivit hämtad till konungen, talade denne
till Daniel och sade: »Du är ju Daniel, en av de judiska fångar
som min fader konungen förde hit från Juda?
005:014 Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig, och att du
har befunnits hava insikt och förstånd och övermåttan stor
vishet.
005:015 Nu är det så, att de vise och besvärjarna hava blivit hämtade
hit till mig för att läsa denna skrift och säga mig dess
uttydning; men de kunna icke meddela mig någon uttydning därpå.
005:016 Men om dig har jag hört att du kan giva uttydningar och reda ut
invecklade ting. Om du alltså nu kan läsa skriften och säga mig
dess uttydning, så skall du bliva klädd i purpur, och den
gyllene kedjan skall hängas om din hals, och du skall bliva den
tredje herren i riket.»

005:017 Då svarade Daniel och sade till konungen:

»Dina gåvor må du själv behålla, och dina skänker må du giva åt en annan; dem förutan skall jag läsa skriften för konungen och säga honom uttydningen:

005:018 Åt din fader Nebukadnessar, o konung, gav den högste Guden rike,
storhet, ära och härlighet;
005:019 och för den storhets skull som han hade givit honom darrade alla
folk och stammar och tungomål, i förskräckelse för honom. Vem
han ville dödade han, och vem han ville lät han leva; vem han
ville upphöjde han, och vem han ville ödmjukade han.
005:020 Men när hans hjärta förhävde sig och hans ande blev stolt och
övermodig, då störtades han från sin konungatron, och hans ära
togs ifrån honom.
005:021 Han blev utstött från människors barn, och hans hjärta blev likt
ett djurs, och han måste bo ibland vildåsnor och äta gräs såsom
en oxe, och av himmelens dagg vättes hans kropp—detta till
dess han besinnade att den högste Guden råder över människors
riken och upphöjer vem han vill till att härska över dem.
005:022 Men du, Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har ändå
icke ödmjukat ditt hjärta,
005:023 utan förhävt dig mot himmelens Herre och låtit bära fram inför
dig kärlen från hans hus; och du och dina stormän, dina gemåler
och bihustrur haven druckit vin ur dem och du har därunder
prisat dina gudar av silver och guld, av koppar, järn, trä och
sten, som varken se eller höra eller veta något. Men den Gud som
har i sitt våld din ande och alla dina vägar, honom har du icke
ärat.

005:024 Därför har nu av honom denna hand blivit sänd och denna skrift
blivit tecknad.
005:025 Och så lyder den skrift som här är tecknad: Mene mene tekel
u-farsin.
005:026 Och detta är uttydningen därpå: Mene, det betyder: Gud har
räknat ditt rikes dagar och gjort ände på det
005:027 Tekel, det betyder: du är vägd på en våg och befunnen för
lätt.
005:028 Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet åt
meder och perser.»

005:029 Då befallde Belsassar att man skulle kläda Daniel i purpur, och att den gyllene kedjan skulle hängas om hans hals, och att man skulle utropa om honom att han skulle vara den tredje herren i riket.

005:030 Samma natt blev Belsassar, kaldéernas konung, dödad.